Som man frågar får man svar. Och ibland hjälper det snabba nyhetsflödet och klickjournalistiken till att framställa svaret till det man helst vill att det ska vara..
Det finns vissa frågor som aldrig borde ställas, som enbart ställs för att förstärka fördomar, göra falskt till sant genom det dunkla motivet bakom frågeställningen. Och som förstås då påverkar svaret och vår uppfattning om vad som är riktigt, sant och viktigt. Då finns inga gråzoner, bara svart och vitt. Jag hade rätt, du hade fel.
Konjunkturinstitutet presenterade nyligen ett svar på frågan: Vad kostar invandringen? En utredning krävd av Sverigedemokraterna, beställd av regeringen. Frågan är då vad svaret egentligen var. Självklart vill SD visa att invandringen kostar för mycket, därav utredningsuppdraget.
25 000 kronor om året kostar en flykting, menade rapporten. Däremot ansågs övriga utrikesfödda än de som söker sig till Sverige på grund av att de förföljs i sitt hemland, bidra positivt till statskassan, 48 000 kronor per person och år. Utredningen granskade åren 1983-2022 och menade att det skett en kostnadsminskning. Till SVT sa KI:s generaldirektör att utredningen visar att invandringen »länge haft ett negativt nettobidrag till de offentliga finanserna« men att »det senaste året i utredningen visar att utrikesfödda haft ett svagt positivt bidrag«. SD har varit ovanligt tyst i sina kommentarer men partiet närliggande media kritiserar utredningen för att inte ta hänsyn till de verkliga kostnaderna som utrikesfödda för med sig och nämner kostnader rättsväsendet, försvaret och utbildningsväsendet. För ett par år sedan gick även SD ut med helt andra siffror, då påstod partiet att asylinvandringen till Sverige kostade 93 miljarder per år.
Finansminister Elisabeth Svantesson, M, tyckte tvärtom att siffrorna visar att det nu finns svart på vitt att »den politik som vi nu för, med en stramare invandring för att förbättra integrationen är rätt väg att gå för att fler ska komma in och ha jobb«. Den politiken innebär ju bland annat större lönekrav för tredjelandsmedborgare – ett förslag finns nu om att höja tröskeln för att få arbetstillstånd i Sverige till omkring 36 000 kronor i månaden. Men den innebär också att det blir allt svårare för människor med behov av skydd att få uppehållstillstånd i Sverige, en skyldighet vi har enligt internationell rätt. Idag får nästan ingen permanent uppehållstillstånd, vilket de flesta bedömare menar försämrar integrationen – den nya asylpolitiken innebär också att människor som under asylprövningen här i Sverige fått ett arbete, kastas ut eftersom en ansökan om arbetstillstånd ska ske utanför Sverige. De utrikesfödda som den här regeringen vill ha, är högutbildade personer som får en bra lön och har arbete redan innan de kommer hit. Inte människor som behöver någon form av stöd och hjälp eller som tar låginkomstjobb.
Tony Johansson, doktor i ekonomisk historia vid Lunds universitet menar att Konjunkturinstitutet använder fel metoder och därmed drar fel slutsatser. Han menar att om man gör samma omfördelning av kostnader mellan andra grupper i samhället, exempelvis män och kvinnor, så skulle den visa att kvinnor utgör en kostnad för samhället eftersom kvinnor har lägre inkomster och därmed lägre skatteinbetalningar. Han påpekar också det som nog alla vet, men som regeringen och SD tydligen väljer att blunda för: att invandringen är helt avgörande för att vården och omsorgen i Sverige ska fungera. Att invandrade har flera nyckelyrken inom hälso- och sjukvården och att de snart kommer att stå för merparten av den svenska kompetensförsörjningen. Tony Johanssons slutsats är att invandringen är en vinst för Sverige.
SD:s relativa tystnad kring rapporten – än så länge – visar att den kanske ändå inte riktigt visade vad de hoppats på. Säkert dela kritiken från sina medspelare på den högernationalistiska kanten. Den kommer att användas av M, L och KD, som ett bevis på att de för rätt politik, tyvärr kanske också S. För många av oss andra är den ändå ett sorgligt bevis på att kronor och ören alltid står över människoliv och humanitet.
Anna Wigenmark är människorättsjurist och generalsekreterare i föreningen Ordfront.
