Vi köper allt färre fackböcker. Bortsett från en liten uppgång sent 2025 har försäljningen rasat radikalt de senaste åren. Sakprosa byts inte heller ut mot E-böcker och ljudböcker i samma utsträckning som skönlitteratur, vilket också betyder att vi inte bara köper, utan också läser allt färre sakprosaböcker. Är det ett problem? Vad kan det få för konsekvenser? För den tänkande människan – för den lärande människan? För branschen? För demokratin?
Av Beata Hansson
För fem år sedan hade den svenska sakprosan en given plats i bokhyllan. Det var den ledande litteraturgenren. Men sedan dess har upplagorna fallit långt mer än för kusinerna inom skön- och barnlitteratur. Kan förklaringen ligga i E-boken eller ljudboken? Eller finns det andra orsaker till att fackböcker inte längre lockar köpare?
Ljudboken är ingen nyhet. Den har under närmare hundra år varit ett hjälpmedel för synskadade att ta till sig en text. Men under den digitala revolutionen under början av 2000-talet tog ljudboken på riktigt plats i allmänhetens medvetande. Vi kunde nu alla enkelt ladda ner och lyssna på böcker från var som helst i världen. Att lyssna blev det nya läsandet. Var det redan där fackboken tappade fart? För visst handlar våra ändrade konsumtionsvanor till en viss del om att vi lyssnar på boken av effektivitetsskäl? Vi vill göra annat under tiden? Kanske ta en joggingtur med en uppläsarröst i örat? Eller beror de negativa försäljningssiffrorna på att svenska fackböcker av idag är uselt skrivna, för dyra – eller ointressanta?
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Logga in på din digitala tidning.
