Det är tio år sedan flyktingkrisen 2015 och den humanitära katastrof som utspelade sig i haven runt Europa. I norra Frankrike ser dock situationen idag ut ungefär som då. Trots enorma investeringar i åtgärder för att stoppa försöken att ta sig över Engelska kanalen fortsätter migranter att riskera sina liv för hoppet om en säker och trygg framtid.
Text: Clément Martz och Sarah Mannheimer. Foto: Clément Martz.
I ett lugnt hörn i husets nedervåning sitter 39-årige Mohammed i en fåtölj. Hans blick är fäst vid mobilen som vilar i hans hand. På i det närmaste perfekt svenska berättar han hur han nyligen kom till Frankrike och hamnade i »Djungeln«. Efter fyra tuffa dygn i den tärande miljön ramlade han och skadade sig illa. Mohammed visste att läkare ibland följer med hjälporganisationerna och lyckades trots smärtor ta sig till en. Läkaren tillkallade ambulans omedelbart och Mohammeds ben visade sig senare vara brutet på två ställen och gipsades.
– Jag skulle aldrig klara mig själv ute eftersom jag inte kunde skaffa mat eller någonting så jag frågade läkaren på sjukhuset om han visste någonstans där jag kunde vara tills jag kan gå igen, berättar Mohamed.
På det sättet hamnade han här i La Maison Sésame. Nu hjälper han till så mycket han kan för att återgälda den hjälp han får. Han tolkar från persiska och arabiska till franska och engelska. Ibland tar han hand om verksamheten på kvällar och nätter så att personalen kan gå hem och få lite ledigt.
Mohammeds berättelse om hur han hamnat här i norra Frankrike börjar i Uppsala för nästan två årtionden sedan.
Som 21-åring flydde Mohammed undan förföljelse i Irakiska Kurdistan. Han lyckades ta sig till Sverige och började bygga upp ett nytt liv och en ny tillvaro. Vägen dit kantades av Migrationsverkets olika prövningar av Mohammeds möjligheter att få asyl, arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Sverige.
När Mohammed berättar om sitt liv i Uppsala förändras både hans röst och tonläge. Han lyser upp när han talar om sin svenska familj som när han kom till Sverige 2008 tog emot honom som en son. Han berättar om semestrar i sommarstugan och skidåkning i fjällen varje vinter. Familjen var hans trygghet och han gjorde ingenting utan att först fråga dem om råd och vägledning. Han gick på SFI, lärde sig svenska, skaffade svenskt körkort och svenska vänner.
– Jag hade arbetat som bilmekaniker under min uppväxt och sökte jobb på en bilverkstad. Efter sex månader förstod jag att arbetsgivaren inte betalade in skatt för mig och då slutade jag direkt, berättar Mohammed.
Han beskriver sig som en »jobbperson« som aldrig skulle komma på tanken att bryta mot några lagar. Mohammed fick snabbt nytt jobb på en annan bilverkstad i Uppsala och där fungerade allt rätt.
2015 var det dags att söka permanent uppehållstillstånd.
– Jag fick ett skriftligt meddelande från Migrationsverket där de bad om ursäkt och sa att de måste pausa mitt ärende på grund av alla flyktingar som har kommit. Jag svarade att jag förstod situationen och att det var ok.
Tiden gick och Mohammed jobbade vidare. Han fick möjlighet att ta över bilverkstaden han jobbade på och berättar stolt om hur han framgångsrikt drev sitt företag »Bilsnabben i Storvreta«. Han berättar om arbetsglädje och med stolthet att han blev diplomerad vid fem tillfällen för sitt företagande.
Efter tre år kom beskedet.
– Jag fick avslag. Skälet som Migrationsverket angav var att min första arbetsgivare inte betalat in skatt under de där sex månaderna i början då jag inte visste vad som pågick.
Mohammed fick 15 dagar på sig att packa ihop, avsluta sitt svenska liv och lämna landet. Eftersom Mohammed var samarbetsvillig förlängdes tiden så att han skulle kunna sälja sitt hem, sitt företag och sina tillhörigheter.
–I december 2021 lämnade jag Sverige efter 18 år och reste tillbaka till Irakiska Kurdistan.
Att träffa familjen efter så lång tid blev en tröst mitt i smärtan efter att livet slagits i spillror. Men hot och förföljelse från aktörer med makt i hemstadens samhällsstrukturer drabbade snart Mohammed igen och efter tre år lämnade Mohammed sin familj för andra gången och flydde tillbaka till Europa.
–Min plan är att ta mig till Storbritannien där min bror bor sedan tjugo år tillbaka. Han arbetar som bilmekaniker där och jag hoppas kunna jobba med honom och leva ett normalt liv igen, säger Mohammed med sprucken röst.
Under hela intervjun kämpar han mot tårar och gång på gång måste Mohammed pausa för att trycka undan gråten.
– Jag är trettionio år och orkar inte kämpa på samma sätt som förr. Jag har förlorat allt efter ett enda misstag som jag inte ens visste att jag gjorde. Men när jag nu hjälper volontärerna att dela ut mat i »Djungeln« till människor som har det ännu värre, så tänker jag att jag åtminstone inte har det lika illa som de.
Text: Clément Martz och Sarah Mannheimer. Foto: Clément Martz.
Reform UK utmanar det politiska valsystemet
Näste premiärminister kan heta Nigel Farage
Den omvälvande folkomröstningen om EU-medlemskapet för snart tio år sedan, och de konsekvenser för landet som Brexit har inneburit, har skapat ett svårläkt nationellt sår. Brexit skärpte meningsmotsättningarna i ett redan polariserat Storbritannien och nu utmanar det snabbt växande, högerpopulistiska Reform UK de etablerade partierna, vilket sätter hela det brittiska valsystemet i gungning.
Av Pia Petersson
Den man som starkt bidrog till att trumma upp ett allmänt missnöje mot EU, vilket sedan ledde till att Storbritannien lämnade unionen, fortsätter att vara en frontfigur inom brittisk högerpopulism. Föga förvånande är Nigel Farage fortfarande huvudsakligen förbannad på invandringen. Men då väldigt få européer kommer till Storbritannien efter EU-utträdet är det nu den utomeuropeiska invandringen som står i fokus för Farages tandagnisslan.
Hans parti, Reform UK, har lyckats locka till sig väljare från både höger och vänster, i hög grad sådana som är missnöjda med de etablerade partierna. Och det ökande stödet för Reform UK syns tydligt i de senaste opinionsundersökningarna. Enligt färska siffror från YouGov så uppger hela 25 procent av de tillfrågade att de skulle rösta på Reform UK om det var parlamentsval i dag. Det innebär att partiet i skrivande stund är större än Labour (21 procent), respektive Tories (17 procent) och Liberaldemokraterna (14 procent). Om Keir Starmer utlyste nyval idag, är det alltså sannolikt att Nigel Farage skulle bli Storbritanniens nästa premiärminister.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Logga in på din digitala tidning.
