Sydkaukasus har blivit ett allt viktigare område geografiskt och politiskt för relationen mellan Iran och Ryssland, men på gatorna i Georgien är stödet för Trump stort. De många exiliranierna i landet är splittrade, de vill se ett fritt Iran, men inte alla vill återse en prins som ledare i landet.
Av Rasmus Canbäck
»Jag har ingen lust att medverka i någon rapportering som hyllar kriget och Pahlavi. Ni i internationell media sviker oss iranier. Du får nog hitta någon annan att intervjua om det är detta du vill.«
En georgisk kollega har rekommenderat mig att skriva till Maryam Sharifi. Hon är inte som de andra iranska aktivisterna, sade han och syftade på att hon inte går till demonstrationerna som hyllar den iranske exilmonarken Reza Pahlavi – han som av många pekas ut som Irans oppositionsledare.
Efter att ha rett ut Maryam Sharifis hållning i frågan och försäkrat henne om att hennes röst kommer bli korrekt återberättad, går hon slutligen med på att bli intervjuad. Men det måste ske snart och nära henne. Platsen är ett litet köpcentrum i en av Tbilisis något mindre charmerande betongförorter.
Det räcker med att hon öppnar munnen för att ansiktet snart går från sammanbitet till tårfyllt. Hon är uppenbart i kris.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Logga in på din digitala tidning.
