I ett försök att klargöra den globala kapitalismens ägarstrukturer åker Johan Berggren Volvo genom en labyrint som via den kinesiska senaten och krigsbrott utmynnar på Jungfruöarna.
Av Johan Berggren
Vi ville ha en översikt av vem som äger vad här i världen. Vilka aktiebolag eller personer eller stiftelser eller stater eller statliga investeringsfonder som äger och därmed kontrollerar den myriad av företag som är, bredvid direkta myndigheter, de som äger, anställer och producerar här i världen.
Kanske till och med ett översiktsschema? Vilka företag äger andra företag, hur ser koncernerna ut, så här mycket kontrollerar saudiska oljefonder, så här många procent har Blackrock och så vidare. Projektet har förut delvis utförts av Ordfront i slutet av 1990-talet, och härom året av brittiska organisationen Oxfam.
Trenderna är tydliga. Reallönerna går ner, de globala klyftorna ökar – liksom storföretagens vinster. Det började före pandemin och sen dess är den globala makroekonomiska utvecklingen hyfsat tydlig. »När havet höjs följer alla båtar med« gäller inte längre. De rika drar ifrån, de rikaste rika, miljardärerna, mest av alla. Storföretag och banker går med allt större vinster – medan reallönerna sjunker för arbetare och tjänstemän till och med i de finaste OECD-länderna.
Detta klyftökande och tillgångsbrännande system kritiseras endast marginellt, och beskrivs sällan i sin helhet. Så vad sägs om en liten sneak peak in i dagens globala företagskapitalism? Hur ägs och kontrolleras den? Och hur fördelas de rikedomar som den generar?
Jag har inte tid, energi eller förmåga att kartlägga hela världen. Jag frågar istället »Vem äger Volvo?« Den klassiska svenska biljätten får bli exempel på digitalglobaliseringstidevarvets ägarstrukturer. Inte minst för att Volvo så glatt nyttjar en annan, mycket tydlig, global makrotrend: nationalismen. Företaget har också, likt så många globala koncerner, gått med rejäl vinst under de senaste åren.
Volvo. Bredvid Ikea, Abba och Bofors, vårt kanske starkaste blågula varumärke. I volvoreklamfilmen kör Zlatan bland fjällen i norrsken till nationalsången. Det är Torslandaverken, PG Gyllenhammar, svensk ingenjörskonst, »snilleindustrier« och en Amazon på campingen vid Folkets Park. Långt borta i främmande land ser man en Volvo i trafiken och tänker »ska jag bli överkörd, så ska det ändå vara av den«.
Den insatte läsaren anar redan att PR-image är en sak, verkliga ägarförhållanden en annan. Vem eller vilka äger Volvo? Spänn fast trepunktssäkerhetsbältet (en Volvo-uppfinning) och häng med på en bumpy ride.
Till att börja med finns det två Volvo. Volvo Cars och AB Volvo (Volvokoncernen). De är olika men sammanflätade.
Volvo Car Group ägs av Zhejiang Geely Holding, ett kinesiskt företag. Volvo CG ingick i den svenska Volvokoncernen fram till 1999, då företaget köptes av Ford Motor Company. 2010 köptes det av Geely Holding.
Geely Holding äger idag omkring 79 procent av den börsnoterade biltillverkaren Volvo Cars. Ursprungligen ägde Geelys 51 procent medan 37 procent ägdes av en regional investeringsfond i Daqing och 12 procent av en liknande fond i Jiading. Kina stödde uppköpet med andra ord.
I AB Volvo heter storägaren Industrivärden. I april i år ökade Industrivärden sitt innehav. De köpte då en stor post B-aktier av . Zhejiang Geely Holding. Ja, majoritetsägaren av Volvo Cars. Geely Holding sålde av alla sina B-aktier i lastbilstillverkaren (som föll cirka 5 procent på börsen efter turerna.)
Bland annat kan vi se att AB Volvo tillverkar lastbilar under flera märken, bland annat »franska« Renault Trucks och »amerikanska« Mack Trucks. Volvokoncernen nådde som sagt rekordnivåer i både försäljning och lönsamhet inflationsåret 2023.
AB Volvo ägs också av Geely Holding – delvis i alla fall. Det kinesiska företaget är näst största ägare med 14,7 procent av rösterna. Men numer med noll procent av B-aktierna! (Se affär ovan). Skillnad på A-aktier och B-aktier? Det handlar om att med A-akterna bestämmer man och med B-aktierna är man mest med på investeringsresan.
Kort avstickare: Vad är då Industrivärden, största (27,9 procent av rösterna) ägaren av Volvokoncernen? Jo, ett företag som grundades av Handelsbanken 1944 för att hantera aktieäganden som banken övertog under ekonomiska kriser på 1920-talet och 30-talet.
Industrivärden ägs av L E Lundbergföretagen (24,9 procent av rösterna) och Jan Wallanders och Tom Hedelius stiftelse (10 procent av rösterna)1. Största innehavet i Industrivärden är AB Volvo (31 procent), följt av Sandvik AB (24 procent), Handelsbanken (16 procent) och Essity (11 procent).
Så här ser det ofta ut i storkapitalismen idag. Rena ägarbolag som investerar och styr bolag under sig som producerar. Så kan man ofta bättre hantera – styra bort – den jobbiga konkurrensen. För medan “marknaden” sägs må bra av konkurrens, är det naturligtvis inget som det enskilda företaget – eller koncernen – vill ha. Den vill sätta medtävlarna i konkurs eller köpa upp dem och få slut på konkurrensen.
Jag avstår här från att börja reda ut vem som i sin tur äger L E Lundbergföretagen med flera, utan går istället tillbaka och tittar på Geely Holding- den kinesiska majoritetsägaren av Volvo Cars, tillika näst största ägaren av Volvokoncernen:
Geely Holding ägs av den kinesiske affärsmannen Li Shufu, styrelseordförande i Volvo Cars sedan 2010. Förutom att Geely har kontroll över Volvo Cars och indirekt då även Polestar är bolaget näst största ägare i både tyska Mercedes-Benz Group lastbilstillverkaren och AB Volvo (som äger både Renault Trucks och Mack Trucks, hej konkurrensens välgörande kraft).
Problemen stannar inte vid halvknackigt konkurrensläge. 2023 svartlistades Geely av ukrainska Nationella byrån för förebyggande av korruption eftersom dotterbolaget Geely Automobile fortsatt sin verksamhet i Ryssland efter invasionen.
Samma bolag som äger Volvo har alltså ett dotterbolag som handlar glatt och friskt med Putin. Varför var alla så arga på Marabou nu igen? Låt mig uppvisa lite researchfynd om vad detta Geely är för något: År 2003 inledde Zhejiang Geely Holding Group ett samriskföretag tillsammans med bolaget Guoron Holdings om biltillverkning i Zhejiang-provinsen i Folkrepubliken Kina. Guron Holdings, vilket sedan grundandet bytt namn till Geely Automobile Holdings. Detta bolag är registrerat på Caymanöarna men noterat på Hongkongbörsen. Tydligen går det bra.
Även om Geely Automobile Holdings är fristående från Zhejiang Geely Holding Group och dessutom börsnoterat är den störste ägaren även här Li Shufu, som kontrollerar 51 procent av bolagets aktier bland annat genom Proper Glory Holding (här avstår jag värdigt från att skämta om glory holes) som är registrerat på Jungfruöarna och ägs ihop med ett konsortium av affärspartners.
Inom det samriskföretaget finns även andra bilmärken, som Shanghai Maple.
Geely har också tekniksamarbeten med flera företag som är svartlistade av USA eftersom de tillverkar vapen åt den kinesiska militären och anses bidra till förtrycket av den uiguriska befolkningen i Xinjiang-provinsen.
Puh. Summerat: de bägge Volvo ägs (helt eller delvis) av bolag som är registrerade på Caymanöarna och Jungfruöarna, noterade på HongKongbörsen, gör affärer med Ryssland, är svartlistade av Ukraina och USA, och i toppen av det hela sitter av Li Shufu.
Borde inte Volvo få lite kritik på sig för detta? Nej, tydligen gnids inte diktaturlukt av sig om har ett par dotterbolagsfilter emellan. Man kan väl konstatera att “svartlistning” från stater mot storföretag inte är så vidare kraftfullt vapen.
Li Shufu är enligt Forbes världens 79:e rikaste person. Denne ordförande för Zheejiang Geely holding-koncernen sedan 1995 sitter också i »Kinesiska folkets rådgivande konferens« – en sorts överhus till Kinas parlament. En stor del av hans enorma tillgångar sitter också säkert – från skatt och eventuella krav på jobbiga real-löneökningar, i de så kallade skatteparadisen Caymanöarna och Jungfruöarna.
Li Shufu är en 61-åring som hänger med. Så »2024« handlar han obekymrat med demokratier som diktaturer, han är toppkommunist och superkapitalist. Går kinesiska statens ärenden men har en enorm förmögenhet i skatteparadis. Han har alla kakor och äter dem också!
Från Volvos hemsida:
»Vi kombinerar också det bästa av två världar genom att ha tre olika globala organisationer för tillverkning, teknikutveckling och inköp samtidigt som vi har ett tydligt ledarskap och ansvar för respektive varumärke.«
Hur är tre organisationer för tre olika verksamheter »två« världar? Vilket är det bästa från dessa? Hur går ansvaret för varumärkena ihop med svartlisningar från både Ukraina och USA?
Vad man inte undrar över dock, är ledarskapet. Det är mycket tydligt. Det sköts från en diktatur och samlar vinsterna i skatteparadis.
Min poäng är inte att hänga ut Volvo särskilt. Fakta i denna artikel finns att googla fram på ett par timmar, så jag antar att den inte är särskilt graverande i en samtida storföretagskontext. Volvo är ett exempel.
Såsom i Volvo ser det nämligen ut i varje bransch: gruvindusti, teknikkomponenttillverkning, energiframställning. Koncerner som äger delar av andra koncerner, holdingbolag som del – eller helägs av banker eller finansiella konglomerat, som i sin tur delägs av en rad investerare, mer eller mindre anonyma eller invecklade i fonder, stiftelser, investmentbolag som i sin tur kontrolleras av ett några, eller någon, Forbes-liste-rik person.
Vinsterna flyter upp, upp och iväg: ut ur alla länder, och hamnar där de kan förmeras ytterligare, om det så är där de hjälper Putins krigföring Kinas förtryck av uigurer – med slutdestination ett svällande konto utom räckhåll för alla utom en superrik individ.
Denna resursfördelning är inte bara suboptimal. Den riskerar i en tid då naturens gränser sätter stopp efter stopp bli helt katastrofal.
Johan Berggren
