Tidigare i år utkom historikern och författaren Greg Grandin med verket America América, i vilket han tecknar fem hundra års utveckling på den västliga hemisfären. Men Grandin placerar sitt fokus i Sydamerika – inte i USA och Nordamerika, även om den senares påverkan på utvecklingen i syd ges rättmätig uppmärksamhet. Från ett av Europas västligaste hörn, Cádiz, inspireras, läser och skriver Jan-Erik Pettersson om det mäktiga verket och tar slutligen fasta på Grandins uppmaning om att vi idag hellre bör rikta blicken mot, i alla fall delar av, Sydamerika än USA när vi i förtvivlan över den politiska utvecklingen söker progressiva rättighetsförebilder.
Av Jan-Erik Pettersson
Sedd från den milslånga stranden Playa de la Victoria svävar Cádiz katedral som en hägring i morgondiset. Känslan är stark: Här slutar Europa. Här börjar världen.
Västerut och söderut är Atlanten och Afrika och ännu längre västerut Amerika.
*
År 1492 försåg Spaniens härskarpar Ferdinand och Isabella den italienske äventyraren Christofer Columbus med pengar och fartyg och lät honom segla västerut. Han fann ett land, Indien trodde han, men det var som vi vet en ny kontinent, en ny, okänd värld. Ett terra incognita, men inte ett terra nullius för här bodde människor. Miljontals.
Spanjorerna såg sig som erövrare, conquistadorer, som fick ta vad de ville eftersom människorna här inte var kristna och inte ansågs civiliserade. Spanjorerna skröt öppet med sina illdåd och eftersom det pågick en medierevolution kunde de publicera dem i skrifter tryckta i Sevilla med betydande upplageframgångar.
Den nyerövrade världen gavs namnet Amerika.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Logga in på din digitala tidning.
