Autofiktion, verklighetslitteratur, bekännelselitteratur, uppgörelseromaner eller kort och gott romaner. Olika etiketter beroende på adressat, mottagare och text. Och redan på Petrarcas tid försökte läsarna klura ut vem Laura i hans kärleksdikter var. Hur många författare har inte fått frågan: »Är det självbiografiskt?« Text: Sofia Stenström Bild: Fabian Göranson
Suget efter sanning
Det självbiografiska har en särskild genomslagskraft. Låt oss bortse från att det föregivet »sanna« i varje självbiografisk text: dagboksanteckningar, memoarer, vittneslitteratur och reseskildringar naturligtvis inte är hela, eller den enda, »sanningen«. Det är ändå anspråket, upplevelsen av sanning, faktiskt inträffade händelser, riktiga personer – verklighet – som ger det självbiografiska dess styrka.
