Hans Rosling verkar ha varit en sympatisk person, en passionerad och aktiv humanist. Han gick också bort nyligen. Därför tar det emot en smula att skriva kritiskt om hans senaste bok, postumt utgiven, men jag är så illa tvungen. Inte minst för att så få verkar ha något kritiskt att säga om Hans Rosling och hans budskap.
Det är absolut en intressant bok. Den förtjänar att bli läst, och kommer att bli det, då Hans Rosling är smått världsberömd, och självaste Bill Gates blurbar hyllande på omslaget. (Mjukvarumiljardären har till och med gjort en liten reklamfilm för boken.) Men det vore ovärdigt eftermäle över en kritisk tänkare om hans bok inte blev kritiskt diskuterad.
Dessutom, bör det nämnas, är det inte bara Hans Rosling som skapat boken. Hans son och sonhustru, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, är medförfattare, och lovar genom stiftelsen Gapminder »kämpa för en faktabaserad världsbild«. Tillsammans har de tre skapat en framgångsrik och, får man förmoda, lukrativ rörelse med denna ädla devis – som kan kännas viktig i en värld där just fakta allt oftare blir föremål för förfalskningar och förvrängningar. Men att göra sig till företrädare för »fakta«? Det smakar lite som att utropa sig till bringare av sanning.
Det finns en teveintervju där en dansk reporter ifrågasätter Hans Rosling, kanske lite klumpigt, men man kan tolka det som han försöker hjälpa folkbildaren att lyfta fram sina poänger. Men Hans Rosling ilsknar till. Han säger »Jag har rätt och du har fel.« Förmodligen hade Rosling rätt, just där och då. Men Factfulness dryper av denna sentens som en slags grundidé: Hans Rosling »har rätt«. Boken bygger på hans föreläsningar, där han tydligen brukat starta med att låta publiken svara på ett frågeformulär. Publiken brukade ofta, visar det sig, svara fel. Hans Rosling, däremot, har rätt, och berättar vad som är den rätta världsbilden, utifrån många och snygga tabeller och grafer.
Det handlar inte bara om »fakta« oavsett vad som påstås. Hans Rosling använder charm, retorik och fakta för att stärka en tes, framföra ett budskap. Han gör det så skickligt att detta budskap nästan inte märks. Budskapet presenteras som den enda och helt självklara slutsatsen av de oumkullrunkeliga fakta han presenterar. Men Hans Rosling har en åsikt – han är inte Sanningen personifierad.
Att världen stadigt blivit bättre, har Hans Rosling förstås rätt i. Det vet vi. Och den har blivit bättre än många i Sverige och Väst tror. Det har han också rätt i, och att rätta det missförståndet är en viktig gärning. Men vi ser redan i de fakta som ska visa detta, ett inte alltid rättframt urval: Vissa grafer går från 1800, andra från 1950. Fakta utvald för att stärka en tes.
Lustigt nog kan man använda familjen Roslings i boken fint förklarade knep att granska budskap även på Hans Roslings budskap. Han drar de raka linjer som varnas för i »Linjärinstinkten« när han extrapolerar in i framtiden. Hans Rosling hoppas på en liknande fin utveckling för mänskligheten som de senaste 100, och 50 åren? Och vem gör inte det. Men han vill att det ska vara lika sant som det han berättar om gårdagens och dagens värld, och påminner lite om Karl Marx. Analys av samtid och historia är väldig saklig och analytisk och korrekt. Framtidsvisionerna desto yvigare.
Fakta används förstås för att ge denna rosiga bild. Men inte alla relevanta fakta. Att välja tre kända utrotningshotade djur och visa att de finns kvar efter 30 år på rödlistan som bevis för att naturen kanske inte är så illa däran som vi tror, klingar falskt. (över 40 procent av allt vilt liv har försvunnit sedan 1970-talet enligt wwf). Och var är graferna över klimatförändringarnas högst sannolika påverkan? Var är graferna över de ändliga resursernas nedgångar, råvaror, färskvatten och odlingsjord? Utan dem går det förstås bättre att dra raka linjer från det sena 1900-talets utveckling 100 år framåt: allt blir bättre, ska ni se, vi är på rätt kurs trots alla olyckskorpar!
Detta är förstås ett budskap som går bättre att sälja i Davos och till Bill Gates. Och till de flesta. Men det faktum att mänskligheten har fått det bättre de senaste 30 åren än norska slöjdlärare trott i en enkät, ger inte Rosling rätt i allt.

---

Johan Berggren