Nyttan med visitationszoner väger inte upp mot riskerna för kränkningar av mänskliga rättigheter och kan stjälpa förtroendet för polisen, skriver kriminologen Janne Flyghed.
TIDÖ-partiernas senaste förslag för att komma åt gängbrottsligheten är införandet av visitationszoner. Inom vissa geografiska områden ska det inte behövas minsta misstanke om brott för att polisen ska kunna stoppa och visitera personer som befinner sig där. Går det igenom är det ytterligare en åtgärd som innebär allvarliga integritetskränkningar av personer som inte ens är misstänkta för brott.
Då polisen redan idag har stora möjligheter att stoppa och kontrollera personer som på något sätt beter sig misstänkt blir marginalnyttan av visitationszoner för att hitta fler brottsbelastade gängmedlemmar minimal. Den negativa effekten blir dock omfattande. Förutom att det är förkastligt att det i en rättsstat finns möjlighet att utan misstanke stoppa och visitera personer, däribland barn, kommer det leda till ökade motsättningar mellan lokalbefolkningen och polisen. Visitationszoner är en form av kollektiv bestraffning då kontrollen även drabbar dem som är helt oskyldiga. Risken för rasprofilering är dessutom överhängande. Polisens ambition att etablera förtroende och därmed förhoppningsvis öka benägenheten att få de boende att lämna information och vittna smulas sönder. Av det skälet har det också framkommit kritik från poliser som jobbar i så kallade ”utsatta områden”, de områden som med största sannolikhet kommer drabbas av dessa visitationszoner.
I likhet med flertalet av förslagen ur TIDÖ-manifestet har beslutsprocessen gått fort. Idag handlar det om korta utredningstider och dessutom med allt snävare direktiv. Sällan görs en sedvanlig förutsättningslös utvärdering om någon ny straffskärpning eller nytt tvångsmedel ska införas, det är redan fastslaget i direktiven. Frågan för utredningen är hur det rent lagtekniskt ska gå till. Inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter har visat sig kunna gå snabbt att införa, men tar betydligt längre tid att återupprätta.
Lagen ska vara på plats redan den 28 mars. Oppositionen har möjlighet att blockera förslaget och därmed få dess ikraftträdande framskjuten i ett år, men bristen på opposition i dessa frågor gör det föga troligt att minoritetsregeln åberopas. En annan möjlighet skulle vara att regeringen tar till sig den kritik som med största sannolikhet lär komma från Lagrådet och drar tillbaka förslaget. Men hittills har regeringen varit kallsinnig beträffande Lagrådets omfattande granskningar. Efter dess nästintill arroganta behandling av Lagrådets totalsågning av terroristlagen förra året, vore en nyvaknad lyhördhet en gigantisk överraskning
I diskussionen har Gunnar Strömmer upprepade gånger hänvisat till de dokumenterade positiva danska erfarenheterna. Men det finns inga utvärderingar av de danska visitationszonernas betydelse! Trots det står vår justitieminister i intervju efter intervju helt ogenerat och hävdar detta. När det inte finns några klara belägg för metodernas effektivitet blir det en ren chansning. Men man chansar inte när så grundläggande rättsstatsvärden ligger i vågskålen, i synnerhet inte när de negativa effekterna är så uppenbara.
Janne Flyghed
