Fyrtio år efter den sandinistiska revolutionen torteras åter oppositionspolitiker, journalister, studenter och bondeledare i landets fängelser. Men nu av sandinistregeringen.

Text: Erik Halkjaer. Foto: Miguel Alvarez.

Det har gått mer än ett år sedan Nicaragua kastades in i stora civila oroligheter. Ett tillstånd med landsomfattande protester som om och om igen slås ner med brutalt våld från polis, militär och regeringstrogen milis. Den tidigare gerillaledaren Daniel Ortega, en gång hyllad av omvärlden som ett progressivt hopp i ett nyliberalt mörker, tycks på gamla dagar hemfallit åt det auktoritära beteende han en gång själv gjorde uppror mot.

Xiomara sjunker ner på en bänk. Tårarna börjar rinna. Hon beskriver hur studenterna barrikaderade sig här uppe ovanför trapporna och entrén. Hon pekar på ett rum en bit bort här i Universidad Politécnica (Upoli).
– Där hade de sjukstuga och tog hand om de skadade, säger Xiomara, som inte vill ha sitt riktiga namn i medier. Risken för repressalier är för stor.
Bakom fönstret till salen skymtar studenter som lyssnar på en föreläsare. Livet i Nicaraguas huvudstad Managua har återgått till det normala. Hela universitetet är städat och alla spår av uppror, barrikader, skottlossning, sårade och dödade är borta.

Det var den 19 april 2018. Xiomara skulle gå till jobbet som lärare vid universitet. Men alla gator till och från universitetsområdet var fulla av poliser, och blockerade med järnstängsel och stenhögar.
Hon hade hört nyheterna om kravallerna i staden León dagen innan. Regeringen hade presenterat stora nedskärningar i landets socialförsäkringssystem, och såväl oppositionspolitiker som pensionärer hade börjat protestera på gatorna, bland annat demonstrerade de utanför Nicaraguas nationella institut för socialförsäkringar (INSS).
Demonstranterna möttes av medlemmar ur regeringspartiet FSLN:s ungdomsförbund, Ungsandinisterna. Konfrontationerna blev våldsamma, och polisen tog i med hårdhandskarna. I protest mot polisens agerande mot demonstranterna tog även studenter vid Universidad Centroamerica (UCA) i Managua till gatorna.
– Men att polisen slagit en ring även runt Upoli hade jag inte förstått. De frågade om mitt id-kort, tittade i min väska och släppte sedan in mig, säger Xiomara.
Den 19 april kom att utvecklas till en mardröm som Xiomara sent kommer att glömma. Studenterna hade redan på kvällen fattat beslut om att protestera i solidaritet med de pensionärer och studenter som de ansåg drabbats av polisens övervåld.

Liknande protester blossade under dagen upp på flera platser både i Managua och i andra städer. Polisen slog ner på alla demonstrationer med gummikulor och tårgas. Mycket tyder på att de även använde riktiga kulor. På kvällen den 19 april sköts Darwin Manuel Urbina ner utanför universitetet.
Darwin var 29 år och arbetade i en mataffär i närheten. Han var på väg hem från arbetet när han sköts ner med ett skott i nacken. Han blev den nicaraguanska proteströrelsens första offer.