»Vad gör vi med sommaren, kamrater?/…/ Leker att paradiset finns?«.
Författaren, visdiktaren och konstnären Elisabet Hermodssons (1927-2017) rader från 1968 klingar vackert. Visan tonsattes 1973 och är vid det här laget närmast ikonisk.

2019 är det en annan sommar, i ett annat land, i en annan värld, en mörk värld.

EU-valet är avslutat för den här gången. Kvar finns ett ovisst Europa där politiska krafter vill urholka demokrati och frihet. I Sverige finns det mycket att vara tacksam för, men det är inte mer än hundra år sedan kvinnor fick rösträtt. Sedan 1975 har vi en abortlag som ger kvinnor rätt till fri abort till vecka 18. För många är detta självklart, och de som är riktigt unga i dag har aldrig upplevt något annat än den »stora friheten«.

Kanske har de inte heller tillräckligt gamla släktingar eller andra som kan vittna om detta andra Sverige, och vägen fram till »världens modernaste land«. Men vi borde inte glömma vare sig vägen fram, eller att »frihet« är något som ständigt måste återerövras. Vår frihet, och andras rättigheter.

Funderar ibland på Elin Grelsson Almestads bok Hundarna på huvudgatan (2016). Där blottläggs tankeväckande olika aspekter av solidaritet, handling inom kyrkan. Det är en dramatisk samtidsuppgörelse mellan prästen Johanna och hennes församling. Hur långt sträcker sig kyrkans ansvar när det gäller asylsökande? Församlingen vill inte uttala sig, »vi är inte en sådan församling«. Författaren drar i flera trådar, bland annat om Johannas personliga engagemang möjligen är en välvillig egotripp? »Det är som om det är ditt egoprojekt att få folk som råkat illa ut att bli bättre«, säger en vän i ett samtal. Men Johanna ser bara församlingens förnekelse och bryts ner.

I EU-parlamentet satt den svenske KD-politikern Lars Adaktusson och röstade emot aborträtten. Inte ens i fallet med en 10-årig flicka som blivit våldtagen förmår han lägga sin röst för hennes rätt att inte bli mor på grund av våldtäkt. Lars Adaktusson och jag är båda födda i mitten av 1950-talet, vi har varit elever i samma skolsystem, kunnat förverkliga drömmar, varit bland de första generationerna som gick i den grundskola som en gång för alla kickade ut den gamla skolans klassamhälle.

För denna flickas frihet kunde Lars Adaktusson använt sin frihet.
Adaktusson har senare förklarat sin röstning med att det handlar om
beslutsnivån inom EU och inte aborträtten. Men han hade valet att avstå från att rösta. Ibland är det faktiskt bara handlingarna som räknas.

---

Marianne Steinsaphir