Dödligt våld, skjutningar, våldtäkter och grov misshandel – brottsligheten är en av de riktigt stora samhällsfrågorna i Sverige i dag och media ägnar den stort utrymme. Som i alla samhällsfrågor är fakta avgörande. Hur ser det ut? Hur många brott begås? Har det ökat eller minskat?
En majoritet av befolkningen tror att brotten har ökat, vilket säkerligen bidrar till att många politiker ofta pratar om olika åtgärder mot brottsligheten. Ofta »tuffare tag« med fler poliser och strängare straff. En del vill till och med sätta in militär.
Var kommer den bild av att det är illa ställt ifrån?
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har regeringens uppdrag att framställa statistik om brottslighet. Det finns två huvudkällor till denna statistik. Den ena är polisanmälningar, och den andra är en årlig intervjuundersökning där ett urval personer får svara på om de har utsatts för brott.
Denna undersökning heter NTU, Nationella trygghetsundersökningen, och har genomförts av BRÅ sedan 2006.
Enligt den senaste NTU från BRÅ utsattes nästan en halv miljon kvinnor i Sverige för sexualbrott 2017: 456 000 stycken. Nästan 100 000 blev våldtagna detta år.
Och inte bara kvinnor. Enligt NTU utsattes 60 000 män under 2017 för sexualbrott – 15 000 blev våldtagna.
Siffrorna är uppseendeväckande. Drygt en halv miljon människor utsatta för sexualbrott under ett enda år.

Enligt NTU har benägenheten att anmäla sexualbrott samtidigt minskat mycket kraftigt. Trots de senaste årens offentliga fokus på sexualbrott med bland annat #metoo, så anmäldes år 2017 bara 22 000 sexualbrott. Alltså bara fyra procent av den halva miljon som enligt NTU utsatts (siffran var 16 procent år 2011).
En dramatisk minskning av benägenheten att anmäla sexualbrott. Även detta är uppseendeväckande.
Men frågan är – kan vi lita på NTU? En närmare granskning visar att det inte är så säkert. Låt mig berätta varför. Och varför det är allvarligt. NTU är ett slagträ i debatten. När KD:s Ebba Busch Thor i parti-ledardebatten den 5 maj påstod att 100 000 kvinnor blev utsatta för våldtäkt förra året, så var det NTU:s siffror hon utgick ifrån.
Det större problemet med hennes anförande var egentligen inte siffrorna, utan att hon förutsatte att alla dessa kvinnor blev våldtagna av utlänningar – som borde utvisas.
För alla som vill förstärka bilden av att Sverige genomgår en kriminell explosion – en hörnsten i radikalhögerns världsbild – har NTU blivit favoritkällan. Särskilt utsattheten för sexualbrott har nämligen pekat spikrakt uppåt de senaste åren, enligt NTU.

NTU framhålls ofta som en bättre mätare på hur brottsligheten utvecklas än polisanmälningar, eftersom den också ger oss en bild av mörkertalet, eller som BRÅ formulerar det: »Med hjälp av undersökningen kan man studera brottsutvecklingen utan att vara beroende av att brotten anmäls till polisen.«
Och det är förstås bra, i teorin. Men som med alla urvalsundersökningar finns risk för mätfel. Det kan handla om att urvalet är skevt eller att bortfallet är för stort. Och den senaste NTU har ett mycket stort bortfall – 63,3 procent. Det är alltså bara en dryg tredjedel av de tillfrågade som har svarat. Redan detta gör att risken är överhängande för att resultatet blir missvisande. I åldersgruppen 16-29 år är bortfallet så högt som 77,5 procent  –  närmare fyra av fem tillfrågade svarade inte.
Men det är ändå inte detta som är det största problemet med NTU. Det finns mätfel som kan konstateras objektivt. Mätfel som är systematiska och mycket allvarliga och som gör att NTU faktiskt inte går att använda som mätare på omfattningen av brottsligheten.
Det handlar om polisanmälningar. NTU bygger på intervjuer med ett urval personer, om och hur de har utsatts för brott. De som svarar ja på frågan om de har utsatts för exempelvis misshandel eller sexualbrott får följdfrågor, bland annat om de har polisanmält det de utsatts för.
Svaren på dessa frågor kan enkelt jämföras med hur många fall som faktiskt har blivit polisanmälda – offentliga handlingar från polismyndigheten, noga räknade. Och det är här skillnaden är stor – vissa år mycket stor – mellan antal polisanmälningar som gjorts enligt NTU – och det faktiska antalet polisanmälningar.
NTU ger här genomgående mycket högre siffror än den officiella statistiken. Särskilt år 2016 står ut. Antalet i NTU påstådda polisanmälningar för sexualbrott är 2,4 gånger fler än det officiella antalet, för misshandel är siffran 1,5 gånger högre.
Detta är ingen liten skillnad. Genomgående är siffrorna från NTU för höga. Enligt NTU anmäldes drygt 1,35 miljoner fall av misshandel under åren 2007 – 2016. Men i själva verket var det 850 000. Skillnaden är en halv miljon. Enligt NTU var det 350 000 sexualbrott som anmäldes till polisen under dessa år, men i verkligheten var det hälften så många – 175 000. Detta är inga små mätfel som går att bortse ifrån. Dessa stora och återkommande fel gör att det är rimligt att ifrågasätta alla siffror i NTU.

Oavsett vad mätfelen beror på så är den centrala slutsatsen självklar: NTU visar fel – kraftigt fel. På vissa siffror – säkert. På alla – mycket möjligt. Som säkert statistiskt underlag för policybeslut är en sådan utredning oanvändbar. Att politiker svänger sig med siffror ur en undersökning som bevisligen innehåller grova felaktigheter borde vara ett bekymmer för alla som bryr sig om en sann och rättvis samhällsdebatt.
I den senaste NTU finns inte längre följdfrågorna om polisanmälningar med – utan förklaring varför. Detta är märkligt eftersom ett syfte med studien är att försöka ringa in varför människor som utsätts för brott inte polisanmäler. Det gör också att det inte längre finns något sätt att objektivt kontrollera siffrorna i den senaste NTU.
BRÅ har i år av regeringen begärt en förstärkning på 3,5 miljoner kronor för att kunna fortsätta göra NTU med det stora urval på 200 000 personer som man genomförde den senaste gången. Den ambitionen är god. Men om ambitionen är att ge en rättvis bild av brottsligheten i Sverige, bör en grundlig genomgång av metoder och resultat göras – differensen mellan antalet i NTU påstådda polisanmälningar och i verkligheten gjorda anmälningar är helt enkelt för stor för att negligeras.

---

Maria Robsahm