Martin Schibbyes bok om den fängslade kollegan är ett mästerprov till reportagebok. Spännande, lärorik och engagerad.

Han har suttit fängslad i 18 år nu, Dawit Isaak. En fängelsevistelse som hunnit gå från ouppmärksammad av svensk offentlighet, till att hamna i rampljuset, till att kanske bli bortglömd igen: Eritreas regim envisas med att vägra släppa den svensk-eritreanske journalisten och författaren. Eller gör de? Martin Schibbye, något av en expert på området Etiopien – Eritrea, inklusive att sitta fängslad där, gör med denna bok sitt för att Isaak inte ska glömmas bort. Boken är ett mästarprov, gediget journalistiskt arbete i tid och rum, avskalat och direkt skrivet.Den ger en djupare och komplex bild av Dawit Isaak, son till osthandlare, idealist och intellektuell, som tidigt i livet kom i kontakt med Sverige och svenskar; genom missionsförbundare och journalister som (likt Martin Schibbye själv) riskerade – och förlorade – sina liv för att rapportera från Eritrea. Dawit Isaak beslöt långt innan han kom till Sverige att döpa sin förstfödde son efter den dödade svenske pressfotografen Göran Assbring.
Dawit Isaaks var alltså en rätt betydande intellektuell i Eritrea, han liknas vid äldre tiders samhällsengagerade svenska författare som Vilhelm Moberg, någon som rör sig obehindrat mellan litteratur, journalistik och politik. En sorglig sak är att konstatera med vilket godtycke diktaturer fängslar och friar, och till vilken skada för det folk de påstår sig företräda. Isaak var en viktig gestalt i Eritrea, ett föredöme för ärlig journalistik och frispråkig konst.
Boken läses med fördel i en (lång) sittning. Berättelsen om Isaak varvas med tillkomsten av denna berättelse: Schibbyes resor och träffar i Sverige och på Afrikas horn. Som första svensk journalist på länge tillåts han resa in i det stängda landet. Och så kommer ännu en tråd in i handlingen, Schibbye inte bara som äventyrlig levnadstecknare och berättare, utan som aktivist med mål att få sin kollega och bokens huvudgestalt frigiven.
Det är effektivt och inkännande skrivet, med dramatiskt driv och närvaro, som ett riktigt bra reportage ska vara, så lyckas också Schibbye formligen skyffla på med fakta: om konflikterna och politiken i Etiopien och Eritrea, om kampanjerna i Sverige, om de krångliga diplomatiska turerna. De märkligheter han lyckats gräva upp under arbetet ger den senare delen av boken en thriller-artad spänningskvalitet. Det är en svensk John Le Carré, men på riktigt.
Varför har Eritrea, trots goda kontakter med Sverige, varit så avoga i frågan om Dawit Isaak? Varför åkte inte Dawit Isaak hem när han blev fri, tydligen, ett tag, 2005? Är det verkligen så, att nu verkar ett frisläppande vara nära? Ja, menar Schibbye. Varför får du läsa själv, Jakten på Dawit är verkligen väl värd det, en riktigt gedigen och engagerad reportagebok.

---

Johan Berggren