Som om det inte är nog vidrigt att män mördar kvinnor. Ska morden bli billiga populistiska poäng också? Maria Robsahm kräver att vi talar ärligt om grymheterna.

»Har jag inte spytt på 25 år så tänker jag fan inte börja nu!«
Vi sitter hemma vid vår köksö som vi brukar jag och min man Peter och diskuterar och lyssnar på radio. Peters ord kommer efter Ulf Kristerssons utspel att Sverige är på väg mot en katastrof.
Och jag delar Peters känsla.
Hyckleriet i spåren av det fruktansvärda mordet på Karolin Hakim i Malmö saknar gränser. De skamlösa försöken att vinna partipolitiska poäng är vämjeliga.
»Att så skoningslöst mörda en mamma med ett spädbarn!«
»Något liknande har aldrig hänt!«
Och så ovanpå detta Kristerssons snack om katastrofen.
Det är som om de inte har följt nyheterna om att en kvinna varannan vecka mördas i Sverige av en man. Det är som om ingen av dem har den minsta susning om att väldigt många av dessa kvinnor just har små barn. Barn som är närvarande och blir vittne till mordet på sin mamma. Barn som ska leva hela livet med denna minnesbild på näthinnan.
Nej, istället får vi ropen om att »något liknande har aldrig hänt!«
Hur är detta möjligt?
Bara några timmar efter mordet på Karolin Hakim kom de första partipolitiska
försöken att utnyttja mordet. I närheten av mordplatsen delade Malmömoderaterna ut flygblad om Socialdemokraternas svek och hur mycket bättre allt skulle vara med moderater vid makten.
Flera av Karolin Hakims grannar blev åsyna vittnen till spektaklet. Många blev upprörda över det osmakliga i att på detta sätt utnyttja en tragedi bara några timmar efter att den skett. En av dem skrev om
saken på Facebook. Moderaterna försökte sedan dementera – flygbladsutdelningen hade ingen koppling till mordet och
moderaterna hade inte alls varit så nära som folk sa. Men flera av grannarna berättade oberoende av varandra om att de sett flygbladsutdelningen från sina fönster, strax utanför avpärrningarna runt mordplatsen.
Men egentligen är det inte så stor skillnad på det Malmös moderater gjorde där strax utanför avspärrningarna och det som sedan följde av politiska utspel på riksplanet, där mångas enda syfte tycks vara att peka finger åt Löfvéns regering.

Hur är detta möjligt? När sjönk den moraliska halten till en sådan bottennivå? Att utnyttja en tragedi på detta sätt borde vara omöjligt. Särskilt eftersom det ännu faktiskt inte är klarlagt vem som utförde mordet och varför.
Jag har i detalj studerat det dödliga våldet i Sverige under flera år. Närstuderat vad statistiken berättar, men också gått in i enskilda fall och insett vidden av den brutalitet som dessa hundratals mördade kvinnor fått utstå. Vecka in och vecka ut.

Häromdagen kom boken I händelse av min död där Kerstin Weigl och Kristina Edblom skriver om alla kvinnor som mördats av en närstående man sedan millennieskiftet. Beskriver deras mord. Det handlar om trehundra kvinnor.
Det handlar om ett besinningslöst, brutalt övervåld. Här följer några citat:

Rå misshandel med tillhyggen:
»Agnetas man slår henne med en hammare. Enligt det rättsmedicinska obduktionsprotokollet slår han minst tjugo gånger. Sonen som ser våldet gissar på 70 slag.

Medan Agneta fortfarande lever ringer mannen själv till SOS Alarm:
»Ja mycket svårt skadad där, jag har väl bråkat. Ja det är skador på huvet där. Nej det ja, det är på Agneta här som ligger här«
På ljudbandet som spelas upp under rättegången hörs därefter en kvinnoröst. Agneta skriker: »Hjälp, han slår ihjäl mig!«
Då lägger maken på.
Agneta avlider följande dag på Sahlgrenska sjukhuset.«

Kniv:
»Carla mördas med sammanlagt 27 knivhugg mot kroppen och ansiktet. Hon har avvärjnings-skador på armarna, våldet har varit så kraftigt att bladet på den nyinköpta kniven böjts.«

Skjutvapen:
»Eftermiddagssolen gassade och kantorn Maria Andersson skyndade sig mot bilen som stod parkerad på kyrkbacken. Det hade varit dop och hon hade sjungit »Idas sommarvisa«.
På parkeringen väntade mannen hon lämnat ett halvår tidigare. Han sköt, träffade handväskan. Hon sprang, men snubblade på gräskanten. Han sköt igen. Och igen.
Han plockade upp tomhylsorna.
En barnfamilj hittade Maria framstupa, med fötterna på den asfalterade parkeringen. Ansiktet i gräset. Den rödrosa sommarklänningen mörknade och i handen höll hon bilnyckeln. Bredvid låg glasögonen.«
Det är ett besinningslöst, brutalt övervåld.
Men det handlar inte bara om de kvinnor som har mördats. 164 barn har under 2000-talet upplevt att pappa dödat mamma. Vart tredje av dessa barn har sin morddömda pappa som vårdnadshavare. Det handlar om 50 barn där den person som har mördat deras mamma kan fortsätta styra deras liv från fängelset. Som vårdnadshavare kan han neka barnet att få psykologhjälp, ansöka om pass eller något så enkelt som att byta skola eller börja spela fotboll. Flera av papporna kräver också umgänge med barnen mot deras vilja.
Nej. Jag tänker inte börja spy, jag heller. Men jag fylls av vämjelse inför en politikerkår som är så okunnig och så illa påläst att de tror att detta är första gången en kvinna med ett litet barn blir mördad.

Till sist.

Jag vill be dig som läser att göra ett tankeexperiment. Tänk tanken att det hade varit Karolin Hakims man, pappan till barnet, som hade hållit i skjutvapnet. Om det får dig att ändra uppfattning om detta mord så är du en del av problemet. Om du inte ändrar inställning till det inträffade – vad är då skillnaden mellan detta mord och alla de andra hundratals där en småbarnsmamma blivit mördad av sin (ex)man?
Och om du säger att »det var en dödskjutning som skedde på öppen gata«– läs då igen om dödskjutningen av Maria Andersson här ovan. Kvinnomorden är ett enormt problem. Men inte på det viset som Ulf Kristersson försöker påskina för att ta billiga politiska poäng.

---

Maria Robsahm har varit filosof, journalist och politiker, jobbar idag som personlig assistent till sin son. Hon skriver på facebook och bloggar om statistik och fakta när det gäller brottslighet och hotet från nazismen – både den med och den utan kostym. »Jag har alltid velat ta reda på hur det ligger till i världen och vara med och påverka. Att bilda opinion för att det ska bli bättre är för mig centralt – men först måste vi ta reda på fakta.«

Citaten är hämtade härifrån