Journalisten Daphne Caruana Galizia hade mäktiga fiender i Maltas politiska elit, som hon avslöjat som korrupta. För två år sedan mördades hon med en bilbomb. Urban Hamid har varit på Malta och träffat hennes familj och vänner som kämpar för att mordet ska utredas ordentligt, men myndigheter och polis styrs av den mördade journalistens ärkefiender.

Text: Urban Hamid. Foto: Bilbo Göransson.

»Skurkarna finns överallt nu. Läget är desperat«. Så skriver den undersökande journalisten Daphne Caruana Galizia, klockan 14:35 den 16 oktober 2017 i sin blogg »Running Commentary«. Hon skriver inlägget i sin bostad i Bidnija på nordöstra Malta. Inlägget delas 24500 gånger på Facebook.
Det är sista gången hennes tusentals följare hör någonting från henne.

Några minuter senare sätter sig Daphne Caruana Galizia i sin bil, startar och kör i väg. Hon ska åka till banken. Hon hinner köra några hundra meter, sedan exploderar bilen. Den slungas av vägen och ut på en åker. Smällen är så kraftig att grannar kommer rusande till platsen. Vittnen, däribland Daphnes egen son, Mathew Caruana Galizia, har i medier beskrivit den syn de möttes av. Bilder från brottsplatsen visar samma som de vittnat om: en utbränd och förbränd bil, spridda bildelar. Spridda kroppsdelar. En kunnig och modig journalist som bland annat gett världen avslöjandet om »The Panama Papers« dog så här. Våldsamt mördad. Daphne Caruana Galizia blev bara 53 år gammal och lämnar tre vuxna söner och make efter sig.
– När man får ett samtal om en olycka eller brott släpper man allt man har och rycker ut. Det är så vi journalister är tränade att tänka och agera, berättar journalisten Caroline Muscat för oss när vi besöker Malta för att berätta om de rättsliga och politiska turerna som har uppstått efter Daphne Caruana Galizias död.
Caroline Muscat är grundare av och redaktör för nättidningen Shift News, och hon var också nära vän med Daphne.
– Men när jag fick samtalet om att Daphne mördats, då var det som om mina ben inte bar mig längre.

Maltesisk polis har samarbetat med både holländsk och tysk polis för att kartlägga händelseförloppet kring mordet. Även den amerikanska federala polisen, FBI, har bidragit i förundersökningen genom att undersöka mobiltrafiken som ägt rum vid tiden för mordet i det aktuella området. Trots det massiva polisuppbådet dröjde det två månader innan man grep några misstänkta för mordet.
Ursprungligen greps 10 personer, av dessa häktades Alfred och George Degiorgio, två bröder, och Vince Muscat.
De har alla tre ett kriminellt förflutet.
Enligt polisen tyder dock inget på att de skulle ha planerat brottet, i stället riktas misstankar mot att någon annan skulle vara hjärnan bakom det. Saken kompliceras av att de tre häktade ännu inte erkänt, trots att starka bevis binder dem vid brottet – både vittnesmål och forensisk evidens. De har konsekvent vägrat svara på frågor eller hjälpa till i utredningen, som fortfarande är öppen. Det har gått två år sedan mordet men ännu har ingen rättegång ägt rum – det är oklart när så kan ske.
Fallet har tveklöst komplikationer långt bortom själva mordet. Daphne Caruana Galizia hade, som man säger, skaffat sig många mäktiga fiender.

När Daphne mördades höll hon på att undersöka en korruptionshärva där den närmaste kretsen kring Maltas premiärminister Joseph Muscat var inblandad. Hon hade avslöjat att Keith Schembri, vid tidpunkten för mordet premiärministerns stabschef, och Konrad Mizzi, som vid samma tid var energiminister – i dag är han turistminister – hade kopplingar till Panamadokumenten på grund av sina fondinnehav. I sin blogg avslöjade Daphne att de två politikerna ägde fonder på Nya Zeeland. Bara några månader innan hon mördades hade hon dessutom avslöjat att premiärministerns fru Michelle Muscat ägde ett företag, Egran, i Panama, vilket både hon och hennes man förnekade.

Under sin 30-åriga karriär som grävande journalist hann Daphne Caruana Galizia göra många avslöjanden. De flesta och kanske viktigaste gjorde hon mot
slutet av sitt liv, och de handlade alla om Joseph Muscats regering på Malta. Muscat leder det maltesiska Labourpartiet.
På hennes lista över lyckade och viktiga journalistiska avslöjande granskningar finns också den om penningtvätt och bedrägeri på Pilatus Bank, vars styrelseordförande Ali Sadr Hasheminejad, arresterades av amerikanska myndigheter för misstankar om brott mot USA:s ekonomiska sanktioner mot Iran. Men innan han arresterades hade banken haft klienter som Keith Schembri, företag som tillhörde döttrarna till Azerbadjans president, och enligt vad en anställd på banken uppgivit även Egran, alltså det företag som tillhörde den maltesiska premiärminsterns fru,
Michelle Muscat.

Malta med sina knappt 500 000 innevånare är det minsta landet i EU. Det tar bara drygt en timme med bil att köra de 35 kilometer som ön sträcker sig som längst, från nordväst till sydväst. Det lilla landet i Medelhavet är ett semesterparadis, men också ett skatteparadis för miljonärer och företag. Daphnes avslöjanden komplicerar bilden av det lilla landet. De visar en liten nation i korruptionens grepp. Landet har rasat 30 placeringar i Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex. Europarådets parlamentariska församling, PACE, antog nyligen en resolution där man skarpt kritiserar regeringen på Malta och kräver en oberoende offentlig utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia.
Resolutionen listar över 40 punkter med kritik. Många rör bristen på rättssäkerhet. Bland dessa sticker en ut, den om premiärministerns maktposition. Premiärministern på Malta har nämligen makt att personligen utse både allmän åklagare och högsta polischef, och är den enda som kan avskeda dessa. I fallet med mordet på Daphe Caruana Galizia kritiseras polisutredningen hårt, bland annat för att maltesiska myndigheter inte samarbetat med Europol eller tysk polis för att samla in bevis. Det finns också misstankar om att maltesiska säkerhetspolisen känt till planerna på att mörda Daphne och att en polisman varnat de misstänkta innan de arresterades.   

Men det finns motstånd på ö-nationen. Daphnes familj, deras advokat och maltesiska journalister vägrar hålla tyst. De anklagar den maltesiska regeringen för att ha mörkat och skyddat såväl torpederna som de som beordrade mordet. De menar också att makthavarna har brutit mot sina plikter genom att inte ha försökt förhindra mordet.
Jason Azzopardi, familjens advokat och tillika parlamentsledamot, hävdar att regeringen kunnat stoppa mordet:
– Det har visat sig att maltesiska säkerhetspolisen avlyssnat den ene av de bägge bröderna några månader innan mordet. Frågan vi måste ställa oss, och detta är en av orsakerna till det gjorts en publik utredning av mordet – hade mordet kunnat förhindras? Om så vore fallet skulle många saker komma att förändras, konstaterar han när vi besöker hans kontor i Maltas huvudstad Valetta.

Utredningen som Jason Azzopardi hänvisar till resulterade i en rapport på 1500 sidor som blev färdig i juli 2018. Men enbart 50 sidor blev offentliggjorda – resten hemlighölls. Joseph Muscat hävdar att både han själv och hans fru blivit rentvådda i
rapporten.

Caroline Muscat (inte släkt med politikern) på Shift News tänker fortsätta Daphnes arbete med att granska beslutsfattarna på Malta. Hon kommer också fortsätta att försöka få fram sanningen om vem eller vilka som planerat mordet på sin vän och kollega. Enligt henne är det tydligt att den maltesiska regeringen inte vill att dessa saker ska komma fram i ljuset. Bland annat accepterar inte Maltas högsta ledning att Daphne Caruana Galizia skulle ha mördats på grund av sina gjorda och kommande avslöjanden – deras narrativ är att journalisten råkade illa ut för att hon hade »en giftig tunga«.

Vad betyder detta? Det är de trakasserier från högsta ort som Daphne Caruana Galizia utsattes för i livet, som fortsätter efter hennes död.
Vi träffar hennes syster Corinne Vella. Hon berättar om hur Daphne utsattes för hot och trakasserier som ökade i intensitet och antal i samband med att hon började granska kretsen runt premiärministern. Det gick så långt att hon inte kände sig trygg i offentliga miljöer. En gång i samband med att hon besökte en festival i en liten stad på norra Malta fick hon en uppretad folkmassa mot sig.
– En person uppviglade en mobb mot henne, berättar Corinne Vella. Hon blev tvungen att söka skydd i en byggnad. Folk stod utanför och skrek: »Nu är makten i våra händer. Ta ut henne hit!« Corinne nämner inte namnet på uppviglaren, bara att han var borgmästare i staden och medlem av Labuorpartiet, det styrande partiet på Malta, premiärminister Muscats parti. Han fick visserligen betala böter efter händelsen, men sitter fortfarande kvar som borgmästare.

Det var inte bara Daphne Caruana Galizia som drabbades, utan även hennes barn. Labourpartiets tv-kanal lade ut ett videoklipp med en av hennes söner där han skrek åt en journalist:
– Han sa åt fotografen att dra åt helvete och lämna hans mamma i fred, eftersom de hade trakasserat henne. Den sekvensen spelade de upp gång på gång på tv, berättar Corinne.

Samma maltesiska regering som i dag alltså inte verkar intresserade av att nysta i härvan av hennes förmodligen beställda mord har alltså en lång historia av trakasserier mot den mördade grävande journalisten. När hennes granskningar började komma för nära maktens centrum frös man hennes bankkonto. Maltas finansminister Christian Cardona lät frysa det i samband med att han stämde henne för ärekränkning då hon avslöjat att han besökt en bordell under ett officiellt besök i Tyskland.
Det vara bara en av 47 stämningar hon drabbats av på grund av sina granskningar av politiker på Malta. Och trots att Daphne Caruana Galizia är död fortsätter regeringen att driva rättsprocesserna, nu mot hennes efterlevande make och tre söner.
– Regeringen har gjort allt vad de kunnat för att tysta min syster. Det krävde en bilbomb för att tysta henne, konstaterar Corinne och vänder bort blicken när hennes ögon fylls med tårar.
– Vi kräver rättvisa för Daphne och att de som ligger bakom mordet ska straffas. 

---

Urban Hamid är frilansreporter och utrikeskorrespondent.