Det svenska skogsbruket står vid ett vägskäl, menar skogsbruksexperten Mikael Karlsson. Antingen fortsätter vi mot artutrotning och allt yngre trädplantage – eller utnyttjar vi skogsbruket till att rädda arter och som bidrag till en lösning på klimatkrisen.

Skogsstyrelsen har målat upp en oroväckande bild av framtiden. I rapporten Skoglig konsekvensanalys 2015 står att om skogsbrukets utveckling fortsätter som i dag kommer år 2100 den absoluta merparten av produktionsskogen att bestå av i snitt 30-åriga plantage.
På global nivå finns i dag bara en femtedel av de opåverkade skogsekosystemen kvar. I Sverige handlar det om mindre än tio procent.
– Och vi fortsätter att hugga ner dem. Så vi rusar mot förödelsen, säger Mikael Karlsson, Sveriges främsta expert på ekosystembaserat skogsbruk enligt den så kallade Lübeck-modellen.
I dag utgör det ekosystembaserade skogsbruket några procent av skogsbruket i Sverige, enligt Mikael Karlsson. Han menar att vi står inför ett vägskäl. Antingen fortsätter vi med den nuvarande massutrotningen av arter.
– Eller så ställer vi om till brukandeprinciper för samexistensen mellan människa och natur. Där ligger nyckeln, en växande förståelse bland naturengagerade att det inte räcker att skydda skog, utan att vi även behöver ändra skogsbruket.

Enligt Naturvårdsverkets fördjupade uppföljning av Sveriges miljömål har inte ett enda av målen som är kopplade till skog uppfyllts. På vissa områden har det till och med gått åt fel håll. I Artdatabankens artdirektiv står att problemet är storskalig markanvändning.
– Jag är så less på att höra att »det är din uppfattning« eller »den här frågan kan man se på olika sätt«. Det kan man inte! Storskalig markförändring ger storskalig markpåverkan. För att nå miljömålet om levande skogar behöver vi ändra hur skogsbruket bedrivs, så att den brukade skogen är mer lik en för platsen naturlig skog.

Det förekommer en rad olika termer inom det kalhyggesfria skogsbruket, som blädning, Naturkultur, plockhygge, naturnära och kontinuitetsskogsbruk. Mikael Karlsson ser det som ett problem att flera av begreppen har vaga definitioner.
– Enligt Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvists definition är allt skogsbruk i Sverige hyggesfritt. Han har sagt att »vi har inga kalhyggen«. Om vi tar miljömålet om levande skogar på allvar behövs träd av olika arter, storlekar och åldrar samt död ved. Det smalnar ner ganska mycket vilket slags hyggesfritt skogsbruk som fungerar.
För honom är den så kallade Lübeckmodellen, som i Lübeck kallas Prozessschutz, »processskydd«, en självklarhet.
– Där är målet att skogsbruk ska utformas så att det skyddar de naturliga processer som pågår i skogen. Lübeckmodellen är egentligen bara en princip, att inte störa naturen mer än som behövs. Det är den mest hänsynsfulla metod jag hittat. Jag tror på naturen. Processskydd är kärnan i hur vi behöver förhålla oss till ekosystemet skog.
Mikael Karlsson drivs av sin kärlek till skogen. När han var 15 år började han att jobba i skogsbruket.

– Då märkte jag att det som jag älskade med skogen försvann när vi kalhögg och planterade gran. Jag ställde mig frågan – skulle det vara möjligt att göra på ett annat sätt? Måste vi hugga ner skogen och anlägga plantage?
Det var den frågan som ledde honom till Lübeck, där han såg att det var möjligt att bedriva ett lönsamt skogsbruk enligt naturens principer, och han bestämde sig för att sprida den kunskapen.
Liksom Eva-Lotta Hultén menar han att de flesta i Sverige har låg kunskap om hållbart skogsbruk.
– Allmänheten har i stora svalt skogsindustrins PR och marknadskommunikation, med slogans som »för varje träd som huggs planteras två nya« och »vi har aldrig haft så mycket skog som vi har idag«. Allmänheten har förts bakom ljuset av industrins intresseorganisationer, vilket gör att den inte ser skäl till förändring. Så miljöengagerade hamnar i facket »fanatiska trädkramare«.

Vad krävs för att ekosystembaserat skogsbruk ska ta fart i Sverige?
– Information, kunskap och skogsbruksplaner som gör det enkelt att omsätta kunskapen i praktiken. Men det som kan sätta turbo på omställningen är ett system som slussar pengar till skogsägare som ställer om till ekosystembaserat skogsbruk.
Detta arbetar Mikael Karlsson med just nu och räknar med att kunna lansera under hösten.

Vad kan Ordfronts läsare göra?
– Gå till din kommun, dina politiker och din lokala kyrka och kräv att de följer de globala hållbarhetsmålen. I mål 15, Ekosystem och biologisk mångfald, står typ exakt det jag säger.
Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare och i Biskopsbrevet för klimatet från 2014 står att kyrkan ska vara en föregångare på sin egen mark.
– Gissa vad som har hänt sedan dess? Typ noll. Det är dags att omsätta alla fina ord i handling, säger Mikael Karlsson.
Från kommunerna växer intresset, men många hänvisar till att de är certifierade enligt FSC.
– FSC som det är utformat i Sverige är ren greenwashing. FSC är värre än ingenting, för folk tror att de gör något bra, när det är en så marginell förbättring att det inte räcker någonstans.

Mikael Karlsson lyfter inte minst fram klimatvinsterna med ett förändrat skogsbruk. Enligt den vetenskapliga artikeln Natural climate solutions (Griscom m fl, 2017, PNAS) kan vi lagra över 20 miljarder koldioxidekvivalenter per år genom att skydda och restaurera ekosystem på land. Det är ungefär hälften av alla mänskliga utsläpp. Därmed kan vi fortfarande uppnå Parisavtalets 1,5-gradersmål, enligt Mikael Karlsson, om vi samtidigt fasar ut fossila bränslen.
– Sverige har en fantastisk möjlighet att bli en föregångare. Det ligger en enorm potential i att ställa om till ett ekosystembaserat skogsbruk som Lübeckmodellen. Det finns en möjlighet att mer än fördubbla mängden kol som lagras i den svenska skogsmarken de kommande 100 åren. Och det har så många sidovinster som biologisk mångfald, vattenkvalitet, minskat näringsläckage och rekreationsvärden.
– Har vi råd att rädda flygbolagen har vi råd att rädda skogen.

---

Abigail Sykes