Public service var under tung kritik – tills krisen kom. Då märktes plötsligt vikten av breda, pålitliga mediekanaler. Alla vände sig till Svt och SR för information. Men i framtiden kvarstår hoten från kommersiella krafters missnöje och högerradikalt kontrollsug.

Av Ditte Lundberg

Coronakrisen har orsakat sorg, oro, arbetslöshet och konkurser. Den har tydliggjort klasskillnaderna i Sverige och visat vilka grundbultar vårt samhälle vilar på.

En av dessa grundbultar är sakliga, informativa och från starka särintressen oberoende medier som når ut till en bred publik. I kristiden har fenomen som fake news och annan desinformation och konspirationsteorier får ännu mer fart och kraft än tidigare. Det sprids inte minst via sociala medier. Och då är det viktigt att det finns instanser vi kan lita på att kolla med.
– Just nu framstår det tydligt hur viktigt public service är, den här enande rollen är svår för andra medier att ha. Länder där det finns ett public service som har genomslagskraft har bättre informerade samhällsmedborgare vilket har stor betydelse för demokratin. Informerade människor kan göra välinformerade val, säger Ester Pollack som är professor i journalistik vid institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.

Public service särskilda roll har under åren blivit ifrågasatt av kommersiella aktörer som förespråkat fri konkurrens där marknaden ska skapa förutsättningarna för mediebranschen. En politisk konsensus kring public service samhälleliga roll har i Sverige ändå varit orubblig. Men den senaste tiden har debatten hårdnat. I ett politiskt landskap där Sverigedemokraterna flyttat fram sina positioner, samtidigt som högerblocket inte längre är enat i en allians, har tongångarna förändrats. Kritiken kommer inte längre bara från de kommersiella mediebolagen och enskilda politiker.
På moderaternas partistämma för Stockholmsdistriktet förra våren drev ungdomsförbundet Muf igenom en motion om att public service på sikt ska avskaffas. Public service har i den moderna mediebilden förlorat sin funktion, anser man.
Moderatledaren Ulf Kristersson har tagit avstånd från motionen, men han vill se ett »smalare och vassare« public service – med mindre resurser från staten och delvis reklamfinansiering.

I ett pressmeddelande från Moderaternas partistyrelsen inför partistämman hösten 2019 stod: »Utgångspunkten bör vara att kärnuppdraget även i framtiden ska finansieras av skattemedel. Totalt sett bör dock public service få avsevärt mindre skattemedel, som en följd av ett mer renodlat uppdrag. Flera europeiska public servicebolag har också visat att ett smalare och högkvalitativ public service går att förena med en återhållsam reklampolicy«.
– Alla moderater vill inte banta public service men just nu har kritikerna vunnit i styrka. Inom Alliansen fanns inte riktigt utrymme för de här frågorna men när den splittrades så bröts den starka konsensus som fanns kring public service. I andra länder i Europa kan vi se att där högerpopulistiska partier fått allt mer inflytande har public service drabbats, säger Ester Pollack

Man kan säga att attackerna mot public service kommer från två håll. Dels har vi de rent kommersiella intressena, som ser en osund konkurrenssituation. De vill ha ett minska public service så deras marknadsandelar kan växa. Men så har vi de höger-radikala. De ser gärna ett public service, men som de kan styra. I de länder i Europa där högerpopulistiska krafter tagit över staten, som Polen och Ungern, har inte public service lagts ner – men tagits över. Oberoendet försvunnit. Deras statsägda kanaler är nu också regeringskontrollerade.

I Danmark ser vi ett mellanting av de två riktningarna. Här har Danmarks Radio, motsvarigheten till SVT och SR, drastiskt fått ändra i sina tablåer och avskeda personal på grund av en åtstramning av budgeten med 20 procent och ett förändrat uppdrag efter inflytande av högerpopulistiska Dansk Folkeparti. Enligt ett nytt kontrakt får DR bland annat uppdraget att »sprida dansk kultur och det danska kulturarvet«. Meningen om att »främja integration« är struken. Det ska också på DR:s plattformar märkas att det danska samhället bygger på demokrati och »har sina rötter i kristendomen«.

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har många gånger lyft fram Dansk Folkeparti som förebild i flera olika frågor. Att de delar syn på mediepolitiken är ingen överraskning. SD har även kommit med förslag som liknar utvecklingen vi ser i Ungern och Polen med en allt tydligare statlig kontroll av media.

Sverigedemokraten Linus Bylund, ledamot i förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR, vill kunna bestraffa enskilda journalister som misslyckats med att vara sakliga, framgår det i en intervju i februari 2020 i tidningen Fokus: »Det är ingen som blir av med lönen i två månader, eller får sparken. Det hotet måste finnas där«. Förutom att Bylund för att få denna önskan igenom måste ändra på hela det svenska systemet med ansvarig utgivare, så är den talande för Sverigedemokraternas aggressivt fientliga hållning mot medier, särskilt public service, som de ofta talar om som »vänstervridet« och »styrt« av krafter som påstått är emot just dem.
Taktiken att skylla på vinklade medier när man blir granskad eller ifrågasatt av journalister går igen från högerpopulister över hela världen.
I samma veva begärde SD att public servicechefer skulle kallas till kulturutskottet och svara på deras kritik om opartiskhet, vilket de dock inte fick något gehör för.

Kritiken av public service har av allt att döma ingen förankring hos majoriteten av väljarna som har ett relativt högt förtroende för public service.

Däremot kan en viss polarisering ses, på högerkanten är förtroendet något lägre än övriga och lägst är det bland SD:s väljare. I Danmark har förändringarna dock skett trots att det inte funnits en bred uppslutning hos allmänheten. Debatten där började på liknande sätt som den vi nu ser i Sverige. Att det inte finns något belägg för kritiken i forskningen om public service tycks inte spela någon roll.

Henrik Søndergaard, som är lektor i media och kommunikation vid Köpenhamns universitet, skrev i en artikel i Dagens Nyheter 2018 att den hätska debatt som föregick förändringarna »har slitit upp djupa revor i den tidigare grundläggande tilliten och respekten mellan politikerna och DR«.  Han menar att debatten har skapat en förtroendesvacka som möjliggjort nedskärningarna.
– Jag är van vid att public service och Sveriges Radios roll debatteras och diskuteras, säger Cilla Benkö, VD på Sveriges radio. Det ska också vara så eftersom vi finansieras av svenska folket. Utvecklingen i Danmark visar hur snabbt det går att kraftigt skära ner på en verksamhet som i grunden fungerar, och som publiken värdesätter och uppskattar.
– Jag går inte runt och oroar mig för en liknande utveckling i Sverige men är inte heller naiv. En politisk majoritet i Riksdagen kan enkelt ändra förutsättningarna för såväl public service i stort och för Sveriges Radio, och det finns politiska krafter i Sverige som skulle välkomna betydligt mindre pengar till public service och ett förändrat uppdrag.

Ester Pollack igen:
– För de konservativa kritikerna handlar det i mångt och mycket om ideologi, om fri konkurrens och föreställningen om att marknaden ska lösa allt. Men det man inte tänker på då är det som kallas marknadssvikt, alltså att vissa delar inte tas över av marknaden om det inte är lönsamt. Men föreställningen finns att kommersiella aktörer ska kunna ersätta statligt finansierad media, säger Ester Pollack.

Martin Vårdstedt är programchef för kultur och samhälle på SVT och menar att den viktigaste och mest avgörande skillnaden mellan public service och övrig media är oberoendet från kommersiella krafter och politisk styrning:

– Med tanke på att kultur inte alltid bär sig på den kommersiella arenan är kulturuppdraget ett av de viktigaste inom public service. Vi kan till exempel välja att sända en dansföreställning enbart på grund av att den är så otroligt bra att fler borde få se den. Det är ett privilegium och ett stort ansvar.

Martin Vårdstedt fortsätter:
– Nu i coronatider ställer till exempel Kulturnyheterna frågor om hur man lever, skapar och formar sitt liv i isolering, hur kreativiteten tar nya vägar i sociala medier när ingen får samlas på konserthus eller klubblokaler. Det är perspektiv som jag tycker är livsnödvändiga, vid sidan av ekonomin och statistiken.

Ester Pollack menar att vi behöver demokratiskt mobilisera för ett starkt public service. Mindre resurser skulle leda till att man tvingas skära i kostnadskrävande produktioner och drabba den långsiktiga samhällsjournalistiken:
– Det blir en nedåtgående spiral. Om man skulle genomdriva kapade resurser till public service leder det till ett smalare utbud, som leder till att det blir färre som tar del av public service, vilket i sin tur blir ett argument för att banta public service ännu mer.

En annan vanligt förekommande kritik är public service inte borde ägna sig åt påkostade nöjesprogram, som Melodifestivalen. Clara Mannheimer har en lång erfarenhet inom public service. På SVT har hon projektlett både smalt och brett. Hon har arbetat som programbeställare av SVT:s  kultur- och evenemangutbud. Som producent har hon arbetat med allt från Kobra till Rebecca och Fiona. Nu är hon producent/projektledare på SVT nöje. Hon kan se att den underhållning hon arbetar med nu som till exempel lekprogrammet Bäst i test eller talkshowen Luuk och Hallberg också är viktiga inslag i utbudet. Hon håller inte oväntat inte med om att public service ska överlåta underhållningen åt kommersiella intressen:
– Många i samhället har tuffa jobb och när de kommer hem vill de ha avkoppling, man kanske vill ha ett gott skratt med sina barn utan att bli avbruten av reklam. När SVT blir ett naturligt val hittar man också andra program som man annars kanske inte hade valt att se. Att vi har program som strävar efter att hitta fram till gemenskap och mötesplatser i berättelser, särskilt nu när vårt samhälle dras isär mer och mer, tycker jag är otroligt viktigt.

Om kritikerna skulle få som de ville med mindre skattemedel och ett smalare utbud tror Clara Mannheimer att det skulle drabba folkbildningen i Sverige.
– Vi skulle få en liten smal elitkanal som bara når ett fåtal, mer kvalificerad media till de redan priviligierade. Det är inte det som är vårt uppdrag, och inte heller det som behövs i Sverige.

Forskning visar att länder som har ett starkt public service också har en befolkning som är mer kunniga inom politik och samhälle jämfört med länder med ett kommersialiserat mediesystem eller där public service delvis är finansierat med reklam. I till exempel USA har public service en marknadsandel på cirka tre procent och saknar betydelse för samhällsdebatten och folkbildningen. Public service måste ha en stark och stabil ställning för att det ska få effekter på demokratin. Då har det även en påverkan på utbudet hos de kommersiella aktörerna som måste konkurrera med nyhets- och samhällsjournalistiken.

– Just för att resurserna finns kan public service ägna sig åt samhällsjournalistik med hög kvalitet och som är långsiktig, säger Ester Pollack. Visst har vi andra aktörer som Dagens Nyheter och Svenska dagbladet men den journalistiken når tyvärr allt för sällan den breda allmänheten.
– I USA där de kommersiella aktörerna dominerar är det ett underskott av seriös journalistik. Eliten tar del av bra journalistik genom att exempelvis köpa New york Times, den breda massan får nöja sig med Fox News, säger Ester Pollack.
Coronapandemin har visat att det finns ett stort behov hos allmänheten av analyser och saklig information. Både antalet som lyssnar på radio och hur länge de lyssnar har ökat. Man väljer linjär radio framför strömmat. För Cilla Benkö är det ett tydligt bevis på att Sveriges radio har en viktig samhällsroll:

– Under Coronautbrottet har vi sett att speciellt nyhets- och vetenskapsprogrammen har ökat sin publik både via linjär lyssning men också via digital lyssning. Att den linjära lyssningen gått upp trots att allt fler jobbar hemma och inte är i rörelse är faktiskt ganska unikt. Det faktum att vi uppfattas av så många som den riktigt trovärdiga guiden, speciellt nu i dessa svåra Coronatider, visar också på att vi faktiskt klarar av att vara opartiska och sakliga.

Cilla Benkö menar att public service skulle riskera bli ett elitmedium om de inte skulle kunna erbjuda ett brett utbud, vilket inte bara skulle drabba kunskapsnivån i samhället.
– Alla är med och betalar för Sveriges Radio och då ska också vi sträva efter att ge alla ett personligt värde. Men Sveriges Radio har också ett beredskapsuppdrag. Vi ska kunna nå ut till allmänheten med viktig samhällsinformation.

– Då gäller det att vi når så många som möjligt, därför är det viktigt att publiken har en relation till Sveriges Radio och en vana att lyssna på oss, säger Cilla Benkö. Att skaffa sig den breda publiken, som idag är 7 miljoner svenskar, när det redan är en kris i samhället skulle inte fungera.

För att public service ska kunna bevara sin legitimitet måste det politiska inflytandet även i fortsättningen avgränsas till de mer generella målen, men då behövs en bred uppslutning om vilken samhällsroll public service ska spela och vad som ska ingå i uppdraget, menar Ester Pollack:
– Att politiker avhåller sig från allt direkt inflytande är grundläggande. Sverige-demokraterna klev över gränsen när de ville kalla bolagens chefer för att diskutera enskilda program. Krav och strategiska mål måste man ha, som kravet på att det ska finnas program på våra olika minoritetsspråk, men det måste kombineras med armslängds avstånd. Självklart ska public service utbud debatteras och kritiseras, det har jag själv gjort. Men det som är helt centralt är att långsiktigheten bevaras så vi inte ser en utveckling likt den i Danmark där politiker plötsligt förändrar förutsättningarna från ett år till ett annat. Det vore en katastrof för demokratin.

---

Ditte Lundberg är frilansjournalist.