USA:s rasistiska rättsordning

Mordet på George Floyd av polis på öppen gata 25 maj 2020 ledde till landsomfattande demonstrationer och en bred proteströrelse. Kan Black Lives Matter leda till reformation av ett rättssystem med rasistiska och profithungriga mönster med rötter hela vägen tillbaka till slaveriet?

Av Rafaela Stålbalk Klose

Law and order! »Lag och ordning!«

Dåvarande presidenten i USA Donald Trump använde slagorden om lag och ordning särskilt mycket under 2020 – ofta i samband med de historiskt omfattande protesterna mot polisvåld mot afroamerikaner som följde på George Floyds död i händerna på polisen i Minneapolis den 25 maj.

Lag och ordning? När ett land har fem procent av världens befolkning men 25 procent av världens fångar finns det skäl att granska detta slagord. Hela 52 procent av de fängslade i USA sitter inne för drogrelaterad brottslighet. Många utan att tidigare ha begått våldsbrott. Majoriteten av dem är svarta och latinos.

– Uppmaningen till lag och ordning är inte vad den verkar vara. Det är kodord som används som effektiva hundvisselpipor (dolda signaler) för vit rasism, säger Betsy Hodges, tidigare borgmästare i Minneapolis, där George Floyd dödades. Kodorden betyder »hallå vita människor, jag kommer att se till att hålla era liv så bekväma som möjligt.«

USA har procentuellt överlägset flest inspärrade i världen. Sannolikheten att vita amerikanska män hamnar i fängelse är en på sjutton medan den är en på tre för svarta män. Trots att afroamerikaner endast utgör drygt 12 procent av den amerikanska befolkningen, utgör afroamerikanska män omkring 40 procent av de som sitter i fängelset.
Huruvida skillnaderna reflekterar kriminalitet och socioekonomisk bakgrund, i motsats till diskriminerande behandling, är en fråga som diskuterats länge.

Men enligt forskare och historiker är den enorma överrepresentationen av afroamerikaner i amerikanska fängelser inte en reflektion av att afroamerikaner de facto begår fler brott. Istället kan orsaken spåras tillbaka till tiden direkt efter slaveriets avskaffande 1865, och grundar sig i ett rättvisesystem som är baserat på slaveri och förtryck. Oavsett om det är republikaner eller demokrater som suttit vid makten.
– Det amerikanska rättssystemet är absolut rasistiskt, menar Melissa Rubio, tidigare forskare på Handelshögskolan i Göteborg. I sin avhandling undersökte hon hur de stora rasrelaterade skillnaderna i det amerikanska rättsväsendet har formats av det slavbaserade arbetssystem som rådde i USA fram till 1865.
– Fallet med George Floyd är ett konkret exempel på hur afroamerikaner kriminaliseras och misstänkliggörs.

Melissa Rubios studie är den första som bygger på en empirisk studie med nationella data, och som utvärderar de historiska rötterna till det stora antalet fängslade svarta i USA.

Det har gått 400 år sedan de första afrikanerna som såldes som boskap nådde USA. De flesta hamnade i sydstaterna där de förnedrades, lynchades, våldtogs och tvingades jobba på huvudsakligen bomulls- och tobaksfälten.
Det amerikanska inbördeskriget utkämpades mellan Sydstaterna och Nordstaterna 1861-1865, och när Sydstaterna kapitulerade 1865, röstade USA:s kongress igenom författningens 13:e tillägg vilket innebar avskaffandet av slaveriet och förbjöd ofrivilligt slaveri. Förutom när det rörde sig om straff för brott.
Så samtidigt som det 13:e tillägget befriade de drygt fyra miljoner förslavade afroamerikaner som låg bakom den lukrativa plantageekonomin i amerikanska Södern, gav det dem varken sociala eller juridiska rättigheter.

Genom kryphålet i klausulen i författningstillägget kunde man fängsla afroamerikaner för mindre brott såsom lösdriveri och olaga intrång på privat mark. Fångarna dömdes till arbetsläger där de tvingades arbeta –  inte sällan på samma plantager där de tidigare exploaterats. På så sätt ersattes, på ett dolt men effektivt sätt, det tidigare slavarbetet. Med fångar, som i praktiken var förslavade, igen.

Data från fängelseregister och folkräkningar efter inbördeskriget, bekräftar att en oproportionerligt stor ökning i fängslandet av afroamerikaner – utan några jämförbara effekter för vita – var en följd av den brist på arbetskraft som uppstod när slaveriet avskaffades.

– Under den här perioden kan vi se att de första fängelserna började byggas i Sydstaterna, förklarar Jasmine Kelekay, som är doktorand i sociologi vid University of California och gästforskare vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Och fängelserna fortsatte att byggas under hela 1900-talet.

I takt med det växte även poliskårerna i USA.
När president Richard Nixon vann valet 1968, lovade han att införa rigid lag och ordning. Han inledde kampanjen »War on drugs« (krig mot drogerna) vilken i högsta grad handlade om att kontrollera landets svarta medborgare. Exempelvis straffades innehav av crack-kokain – vilket främst missbrukas av afroamerikaner – betydligt strängare än innehav av pulverkokain oftast missbrukat av vita. Innehav av fem gram crack kunde ge ett fängelsestraff på minst fem år. Om det å andra sidan gällde pulverkokain krävdes en mängd på 500 gram för samma femåriga fängelsestraff.

– Istället för att behandla missbruket som en hälsokris, skildrades det som ett problem om lag och ordning, förklarar Kelekay.

 

Mellan 1916 och 1970 lämnade mer än sex miljoner svarta amerikaner Södern i hopp om ett bättre liv i storstäderna i norr. Somliga lyckades nå en blygsam ställning inom medelklassen.
– Genom den stora migrationen till norr, störde svarta människor rasmaktsordningen och den kontroll som vita i Södern tidigare haft över svarta, förklarar Kelekay.
– Man försökte misskreditera och misstänkliggöra svarta från Södern genom att få dem att framstå som ett hot. De kallades »outside agitators« – främmande bråkstakar – ett kodord som också användes under 2020 Black Lives Matter-protester för att smutskasta demonstranterna.
– Man använde rädsla och moralpanik för att införa hårdare politiska tag. På så vis kunde man införa nya lagar för att rättfärdiga massfänglsandet av afroamerikaner.

På 1950-talet började man prata om det fängelseindustriella komplexet (the prison industrial complex). Termen används för att beskriva den snabba ökningen av andelen av människor som är fängslade i amerikanska fängelser, respektive det ökade politiska inflytandet från privata fängelseföretag som levererar varor och tjänster till statliga fängelser i vinstdrivande syfte.

På 1970-talet boomade massfängslandet av svarta amerikaner. Stora, nya fängelser byggdes och den privata fängelseindustrin blomstrade. Sedan dess har antalet fångar i USA ökat med cirka 545 procent.
Angela Davis, legendarisk Black Panther-aktivist och numera professor vid University of California, är aktiv i den amerikanska antifängelserörelsen. Hon ser ett skrämmande band mellan näringslivet, statstjänstemän, jurister och politiker som tjänar på att strukturen vidmakthålls och växer. 

»När tillfångatagna kroppar – de flesta ickevita – omvandlas till vinstkällor som konsumerar och ofta också producerar varor, slukas offentliga medel som kunde ha använts till utbildning, bostäder, barnomsorg och drogavvänjning«, skriver Davis i sin bok Are Prisons Obsolete? , 2003 .

I ett nyligen avslöjat citat från 1994 berättar Nixons dåvarande utrikespolitiska rådgivare John Ehrlichman för journalisten Dan Baum att det verkliga syftet med antidrogkampanjen från 1968 var att kriminalisera svarta människor och antikrigs-vänstern. 

»Vi visste att vi inte kunde göra det olagligt att vara emot kriget eller att vara svart. Men genom att få allmänheten att associera hippies med marijuana och svarta med heroin och sedan kriminalisera de båda grupperna kraftigt, skulle vi störa dessa samhällsgrupper« säger John Ehrlichman i den inspelade intervjun.

Under Nixon och följande presidenter fram till Bill Clinton, fortsatte straffen att skärpas för drogrelaterade brott och andra icke-våldsbrott. Clintonadministrationens »Three strikes and you’re out«-lag, som är aktuell än idag, innebär hårdare straff för återfallsförbrytare och att även små narkotikainnehav kan leda till tiotals år i fängelse.

När Hillary Clinton 1994 hänvisade till unga svarta män som »super predators« (superrovdjur) cementerade hon ytterligare bilden av svarta män som kriminella. Detta kom att slå tillbaka mot henne när hon kandiderade till att bli president 2016. 

– Svart maskulinitet ansågs hotfull och svarta män och pojkar porträtterades som potentiella våldtäktsmän, förklarar Kelekay.

Andelen fångar per invånare nådde en kulmen i USA år 2008 då 755 av 100 000 satt i fängelse. Idag ligger siffran på 665 av 100 000.

År 2015 skrev Barack Obama historia när han som förste sittande amerikansk president besökte ett federalt fängelse i USA med syfte att diskutera reformer av landets fängelsesystem.

– Vårt rättssystem är inte så intelligent som det borde vara. Det är inte tillräckligt rättvist, och massfängslande är dåligt för vårt land, sade Barack Obama under sitt besök i fängelset i Oklahoma.

Och när Obama i 2010 signerade the Fair Sentencing Act ville han se kortare straff för mindre allvarliga brott. Obama förkortade straffen för mer än 1700 fångar – varav majoriteten var dömda för narkotikabrott. Ingen föregående president hade någonsin benådat så många livstidsdömda.  

Michelle Alexander, författare och människorättsaktivist, har skrivit boken The New Jim Crow: Mass Incarceration in the Age of Colorblindness i vilken hon argumenterar att det rasistiska amerikanska rättssystemet är ämnat att hindra svarta män från att rösta.

USA är unikt när det gäller just att ta ifrån fängelsedömda rätten att rösta – inte bara i fängelset utan även när de är villkorligt frigivna. Totalt gäller det 6,1 miljoner människor, varav hälften avtjänat sitt straff. Bland afroamerikaner gäller det en av tretton personer – fyra gånger fler än bland befolkningen i stort. Enligt The Sentencing project – en organisation som arbetar för att förändra lagen – utesluts 21 procent av alla myndiga afroamerikaner i Florida ur röstningssystemet. De uteslutna rösterna avgör, utan tvekan, det amerikanska presidentvalet.

Föreningen American Legislative
Exchange Council (ALEC) utger sig för att vara en apparat som består av konservativa lagstiftare och företrädare för den privata sektorn som utformar modelllagstiftningar för statliga regeringar. Egentligen skrivs modell-lagstiftningar många gånger i samarbete med företagslobbyister. Detta var fallet med den kontroversiella SB1070 -lagen i Arizona som gav polisen rätten att stoppa alla som de trodde var invandrare. Lagen ledde till att fängelser överfylldes med nya fångar. Senare skulle det visa sig att företaget Corrections Corporation of America-fängelser i själva verket hjälpt ALEC att skriva invandringslagen. 

Den amerikanska organisationen The Innocence Project, som sedan 1990-talet arbetar ideellt för att ge felaktigt dömda en möjlighet till upprättelse, pekar på att finns det tydliga rasistiska strukturer inom det amerikanska rättsväsendet.

Det finns otaliga kända fall där svarta män blivit oskyldigt dömda för brott de inte begått. Ett av de mest kända fallen handlar om Emmett Till – en 14-årig svart pojke från Chicago som mördades i Mississippi, 1955. En vit kvinna hävdade att pojken tafsat på henne i en affär. Två vita högerextremister greps men friades av en jury. Kvinnan som pekade ut Emmet Till medgav i en bok som gavs ut 2017 att hon ljugit om händelsen i affären.

Enligt studien »Race and Wrongful Convictions« från 2017, (av bland andra Michigan Law School) är det sju gånger vanligare för svarta människor att felaktigt dömas för mord, tolv gånger mer förekommande att de felaktigt döms för narkotikabrott och tre och en halv gånger mer sannolikt att de blir felaktigt fängslade för sexuella övergrepp än vita människor. Svarta människor som rentvåtts för brott, avtjänade dessutom 45 procents längre fängelsestraff än vita som rentvåtts.

Förlikning, plea bargain-systemet, är ytterligare en faktor som bidrar till att så många sitter fängslade i amerikanska fängslen. Systemet, som är norm i USA, kräver snabba avslut och har medfört att många oskyldiga väljer att erkänna brott de inte har begått hellre än att i en rättegång riskera betydligt hårdare straff. Särskilt om du inte har pengar till en bra advokat eller till absurda borgensummor som ibland tillkommer, är risken för att dömas hårdare i en rättegång stor. Så även oskyldiga förklarar sig skyldiga.

När fem svarta pojkar i åldrarna 14 till 16 år valde att erkänna sig skyldiga för ett brott de inte begått i det uppmärksammade Central Park Five-fallet 1989 i New York, var det just i en sådan förlikning.

Trots att ingen DNA-bevisning kunde knyta pojkarna till brottet – våldtäkt och misshandel av en ung vit kvinna – erkände de utmattade pojkarna sig skyldiga efter långa pressande förhör och starka påtryckningar från polisen. Senare tog de tillbaka sina erkännanden och hävdade att domarna mot dem hade rasistiska förtecken och att deras erkännanden var framtvingade. Men då var det för sent. 

En senare lag-och-ordning-president engagerade sig i fallet: fastighetsmagnaten Donald Trump betalade stora pengar för helsidesannonser i fyra stora tidningar, som krävde dödsstraff för Central Park
Five-pojkarna.

Tonåringarna satt fängslade för brottet i sju till tretton år, innan de 2002 friades efter att en serievåldtäktsman och mördare erkände överfallet på kvinnan. Mannens DNA kunde knytas till brottet genom DNA-bevisning.

– Bilden av svarta män som brottslingar är en väldigt stark del av amerikansk kultur, förklarar Kelekay.

– Det är så inbyggt att man associerar svarthet med kriminalitet, och kriminalitet med svarthet att även svarta själva gör det. Skildringen av svarta människor som kriminella har cirkulerat så länge att det krävs en helt ny kulturell och social omställning.

Både Jasmine Kelekey och Melissa Rubio är hoppfulla om att Black Lives Matter-rörelsen kan vara den kraft som bidrar till den kulturella förändringen. 

– Inte sedan medborgarrättsrörelsen på 1960-talet har vi sett en sådan rörelse av denna dimension, säger forskaren Melissa Rubio. 

Faktum är att kraften i BLM-rörelsen och de krav som ställdes om konkreta reformer, har gett resultat på många nivåer i USA. Bland annat är rättegången mot de fyra poliserna involverade i George Floyds död planerad att börja i mars 2021. Det finns hopp om att ansvar kommer att utkrävas. Det är inte normen när en vit polis dödat en svart man i USA.

Vidare har flera städer tagit beslut om att omfördela resurser för att satsa mer på sociala åtgärder och mindre på polisverksamhet. Lagar om polisreform har antagits på statlig och lokal nivå, och även på federal nivå har ett lagförslag presenterats. I popkulturen har man också sett skillnad – det amerikanska TV-programmet »Cops« där man får följa den amerikanska polisens patrullarbete har lagts ner i USA eftersom programmet cementerar bilden av svarta män som kriminella. 

Det amerikanska rättssystemet med institutioner formade av det 13:e tillägget, rassegregeringslagar, det fängelseindustriella komplexet och kampanjer om kriget mot droger, har resulterat i extremt ojämlika och rasistiska strukturer. Systemet skapar ett psykologiskt vakuum där amerikaner – svarta som vita – föds in i att se på varandra genom stereotyper som är svåra att bryta.

Även om visionen om ett jämställt rättssystemet verkar ouppnåelig, kan framåtandan i fjolårets BLM-protester vara katalysatorn som ytterligare kommer att pressa för det.

I januari 2021 stormade hundratals Trump-anhängare Kapitolium i Washington, DC.
Händelsen, som lämnade fyra människor döda, chockade världen.
Hur kunde detta hända i landet som påstås styras av lag och ordning, och vad hänt om det istället var hundratals svarta människor som stormade Kapitolium?
Donald Trump tog, i vanlig ordning, till Twitter för att direkt nå sina anhängare.
»Vi måste ha lag och ordning. Så gå hem. Vi älskar er, ni är väldigt speciella.«

---

Rafaela Stålbalk Klose är frilansjournalist.