Vad gör polisen på INSTAGRAM hela dagarna?

Full oordning råder när ordningsmakten tar sig an sociala medier. Är poliskontona officiella myndighetskanaler? Spexiga PR-flörtar? Personliga annonser? Politiska? Joakim Johansson baxnar av konstaplar i gran-nät, bjällerklangande blåljus och tveksamma känsloutbrott.

Av Joakim Johansson

Instagram. I videoklippet jag just öppnat syns två poliser i gula västar dra en tredje kollega med huvudet före ut genom ett förpackningsplåtrör för julgranar. Konstapeln ställer sig sedan med visst besvär upp, fullt inslagen i plastnät, som en nyförpackad julgran, och gör tummen upp. Under Instagramklippet flockas följare av kontot med glada tillrop. Bildtexten lyder:
– Polisen fortsätter nätverka i julhandeln mot nätverk, näthat, nätdroger och andra brott på interNÄT. »Tack Ture för lånet av utrustningen!«.

Jag har hamnat på polisen Sollentunas officiella Instagram, som har 16 200 följare. Det är bara ett av otaliga konton där lokalpolisområden finns representerade på Instagram, den internationella tjänsten för fotodelning. Svensk polisen finns också – överallt – på Twitter och Facebook. Det är ingen hemlighet av svensk polisens närvaro på sociala medier har ökat lavinartat de senaste åren. En sökning på ordet »polis« i Instagrams sökfunktion ger direkt ett trettiotal konton, mer eller mindre officiella. Mer eller mindre seriösa.

Det är just detta »mer eller mindre« som ger mig huvudbry. Att polisen kommunicerar är förstås inget konstigt. Men med spexiga sketcher? Sånger? Personliga refektioner? Mer eller mindre politiska ställningstaganden? Det är ändå en myndighet vi pratar om, och inte vilken som helst, utan ordningsmakten. Men på sociala medier råder vilda västern hos de som sitter på rikets våldskapital.

Det är en pågående korseld av allehanda emojis: »tummar upp«, »hjärtan« eller »spända biceps«. Ingen verkar följa några särskilda riktlinjer – som vi ska se nedan finns det knappt några. Men det verkar inte hindra dussin och åter dussin enstaka poliser och hela distrikt att göra sina egna tolkningar av hur myndigheten ska agera på nätet. Här finns »stories« med quiz (frågelekar), »snygga« bilder på utryckningsfordon i solnedgångar, spontana lekar, stora leenden, stränga åthutningar, elaborerade spex. I en salig röra.

Jag klickar mig vidare och hamnar på kontot »Ingripandepoliserna« som har runt 56 000 följare. Det visar »turlag 5:s vardag som ingripande poliser på Helsingborgs gator och torg«. Här ett videoklipp där blåljusfordon blinkar i takt till en dansversion av julsången »Jingle bells«. Kommentarsfälten svämmar över av hejarop från såväl vanliga medborgare som andra läns poliskonton. Ska skattebetalade arbetstimmar gå till att arrangera jullåtar med utryckningssirener? Frågar jag mig och känner mig samtidigt »skattebetalarupprörd« och lite tråkig partypooper. De verkar ha så skoj. Men ska de verkligen ha det?

Ja, vems budskap är detta? Myndighetens? Distriktets? »Detta är inte polisens åsikter utan mina egna« är en formulering som ofta återkommer i de olika poliskontonas beskrivningar. Ändå ligger konstapeln där och gör armhävningar till en barnlåt från TikTok i full arbetsmundering. Och privata initiativ saknas inte på poliskontona. Samarbeten, föreläsningar och TV-jobb verkar locka diverse konstaplar minst lika mycket som att säg övertala någon att inte hoppa från en balkong, eller sätta dit fortkörare utanför en grundskola. Om man ska tro poliskontona på Instagram iallafall.

För här finns profit att hämta tydligen. Businessöppningen: uniform, Partnerskap med olika kosttillskott, läxhjälpstjänster och nasare av torkade gojibär är det som väntar om du hamnar längst upp i kedjan av profilerade poliser på sociala medier. Ka-ching!

Polisen skriver på sin officiella hemsida att »alla inlägg i polisens sociala medier blir allmänna handlingar « och att det »innebär att de kan komma att diarieföras«, vilket alla med en journalistutbildning vet vad det betyder: vem som helst kan när som helst begära ut dessa handlingar och ta del av dem. Det står i grundlagen.

Men hur ser det egentligen ut på den fronten när antalet konton som är kopplade till myndigheten växer lavinartat och enskilda anställda businessprofilerar sig genom sin yrkestitel?
Fredrik Berg är gruppchef för digitala kanaler inom Polismyndighetens kommunikationsavdelning, som har ansvaret nationellt för sociala medier. Han tycker det finns en viktig särskiljning:
Här får man se vad som är officiella konton och inte, säger han på telefon. På de officiella är det polishatten på hela tiden. Där är vi tydliga med att inte ha några kommersiella samarbeten och vi ska undvika varumärken. Där ska det inte vara något problem eller göra sig tveksamt om det är en polis eller en privatperson. Kontot ska utstråla polisen. Ibland blir folk kanske kreativa och tänker inte på att de hävdar saker, men vi tycker att vi har ganska bra koll.

Han tar en paus och fortsätter:
Sen är ju frågan »vad ser medborgarna«? En polis på Twitter som heter låt säga »Polispelle« kan uppfattas som en polis, och vara en polis, och det kan uppfattas som ett officiellt konto men det kan inte vi ta ansvar för då det är en privatperson och vi inte kan styra vad människor gör i sina privata kanaler.

Enligt Fredrik Berg är det inte bara är att starta ett konto utan att detta ska ha en »verksamhetsnytta eller medborgarnytta«:
Ett konto som startas för att sedan inte användas är ju ett värdelöst konto, Det ska finnas ett viktigt ämne eller ett viktigt ämne för medborgarna. Har man det och ett okej från sin närmsta chef så görs viss beredning ett steg upp i hierarkin. Får man okej då får man ett officiellt konto som är ett funktionskonto eller ett geografikonto som »sjöpolisen Stockholm«.

Men hur ser det ut med diarieförandet och dokumentationen av alla dessa inlägg?
Man behöver inte diarieföra alla inlägg. Oftast är det inte unikt material att det har en verkshöjd som har ett egenvärde i sig. Om det är brottsförebyggande material så är det oftast material vi återanvänder och knådar om lite lätt. Materialet behöver inte diarieföras utan förvaras i särskild ordning.

Jag tar upp ett exempel där polisen i Botkyrka gripit en person, misstänkt för misshandel och plankning, där poliserna
använder ett mycket moraliserande språk i bildtexten med formuleringar som gärningsmannen »möjligen kände sig kränkt«, och adresserar denne med »du lilla människa«.
I handboken skriver vi att man ska vara försiktig med åsikter, svarar Fredrik Berg. De ska inte förekomma egentligen. Det ska vara tjänstepersonen ända ut i kommentarsfältet. Men människor är människor och det kan storma i känslorna även i sociala medier. Ibland kan det såklart förekomma sådant som inte är perfekt eller lämpligt, men vi uppskattar om man har en dialog med sin chef innan man lägger ut saker.

Den 8 oktober 2020 lägger polisen i Lindesberg ut ett inlägg där man informerar om cannabis. I inlägget skriver man att risken att bli beroende av drogen uppskattas till 9-10 procent. Man pratar även om att »en stor internationell studie bekräftar sambandet mellan cannabis och psykisk sjukdom«. Påståenden och citat slängs ut i en bildserie på tio bilder, Detta skrivs under med namnet »Fredrik«. Inlägget förses med ett antal hashtags såsom #polisen, #lindesberg och #psykiskohälsa. Inga källor anges.

Jag hör av mig och frågar efter källor till uppgifterna. Jag får svaret WHO, Cannabishjälpen, Forte, EU-GEI och SLL. En källförteckning som för den som varit inskriven vid något högre läroverk kan ses som minst sagt knapphändig. När någon påpekar detta – att knappast är några enskilda studier – är diskussionen snart igång. Polisen hänvisar till att googla och att gå in på respektive organisation. När tonläget skruvas upp och olika användare går hårt åt polisens sätt att källhänvisa får man svaret att »en kapabel vuxen människa kan följa hänvisningen vi ger eller lita på att vi står bakom den information vi delar …«

När en användare frågar varför man tagit bort kommentarer svarar polisens konto att man »tar bort alla tramsiga och drogromantiska kommentarer«. Tidigare har man sagt att »om vi vid lokalpolisen Lindesberg hade velat föra ett debattforum hade inte vårt Instagram varit ett alternativ«.
Ulrika Julin är kommunikationschef för polisen i region Bergslagen.

Vad tycker ni om att det källhänvisas på detta knapphändiga sätt?
– Behövs det hänvisning till bestämmelser, lagar eller regler så ska etablerade sätt att hänvisa eller citera ett stycke användas. Vi har tydliga riktlinjer som talar om när man kan starta konton i sociala medier och hur personer inom myndigheten på olika sätt ska agera. Det innebär ett ansvar för alla som har konton att använda ett språk och en ton som skapar förtroende, att man modererar inlägg på ett bra sätt och sköter sitt konto utifrån de regler som finns.
Ja, var går egentligen gränsen? Ska man agera opinionsbildare utöver sin tjänstebeskrivning? Semipolitiskt och politiskt tyckande finns helt klart i texterna och hur ska man göra med det?

Mediestrategen Brit Stakston uppmärksammade för några år sedan hur polisen i Uppsala hade två twitterkonton där det ena sköttes av en polischef i staden, och det andra var myndighetens officiella konto. Det enda som skiljde dem åt var ett skiljetecken i kontonamnen.

Det är som att polisen idag  mer väljer vad man gör på nätet utifrån vad som har potential att bli viralt än vad syftet med kommunikation för myndigheten är. Att poliser agerar som influencers är förkastligt på såg många plan. De är tjänstemän och ska inte lägga tid och kraft på bisysslor som riskerar att urholka förtroendet för Polisen och det skickar oerhört underliga signaler om vad man sysslar med under arbetet. 

Brit Stakston har en tydlig bild av vad de snabba klicken och like:sen medför:
De här poliserna som är superaktiva nu och vill agera som influencers kommer som alla andra snart också fastna i en bekräftelsespiral, Ju mer likes desto mer innehåll som liknar det som folk verkar gilla. Det är som ett självspelande piano.

Men att springa efter det som är populärt och mode är hon skeptisk till:
– En myndighet ska inte primärt utgå från vad som är trendigt på nätet och vad som blir viralt just nu. De ska utgå från sitt uppdrag och mål. Och trots detta är nätet en viktig och relevant arena för kontakt med allmänheten även för Polisen.

Vad skulle du som mediestrateg ge polisen för tips inför framtiden?
– Börja om. Utgå inte från trender på nätet. Hitta en balansgång mellan information och kommunikation. Tramsa inte bort ert viktiga samhällsuppdrag eller arbeta och sluta kränka människor integritet för att ge insyn i ert arbete. integritetskränkande. De måste förstå grundläggande kommunikation. Och inse att den stora massan är tysta betraktare. Som även de måste fortsätta kunna lita på Polisen.

Jag sitter åter och scrollar i flödet. Polisen i Lindesberg, samma lokalkontor som tidigare debatterade droger med sina följare, har låtit en snögubbe svara på frågor om dagens arbete och vad som är det bästa med arbetet och om denne föredrar morot eller palsternacka som ansiktsprydnad. I Nyköping hjälper en jultomte i full mundering två uniformerade poliser att pressa in en brottsling i en målad bil, I Göteborg arrangeras synkroniserad dans framför utryckningsfordonen.
Hur framtiden ser ut vet nog bara myndigheten själv, men med ett växande krav på innehåll och en strid ström av nystartade konton kommer problemen att finnas kvar.

Brit Stakston tycker att man som polis behöver förstå vad plattformarna betyder för myndigheten:
– Det personliga tyckandet och agerandet får man ägna sig åt på sin fritid. Och då inte heller som »polis«. De behöver förstå att publiken inte kommer kunna skilja på yrkespersoner och privatpersonen. 

Hon avslutar med ett tydligt budskap om framtiden:
Allt man gör i en uniform kommer att tolkas som att det är godkänt av Polisen som myndighet. Ta ansvar för det är grundläggande sunt förnuft.

Joakim Johansson är frilansjournalist med bland annat sociala medier som särskilt bevakningsområde