Reseguide till en hållbar framtid

För att göra motstånd mot den nuvarande utvecklingen behövs visioner om vad vi istället skulle kunna vara på väg mot. En grupp forskare ställde sig frågan »Hur ser vardagen ut i Europa om 25 år om vi klarar Parisavtalet?« De byggde Notterdam, en möjlig framtidsstad.

Av Abigail Sykes

Lånecyklar, förpackningsfria butiker, räddad mat och storskalig återvinning – vissa aspekter av den hållbara framtid som skildras i The rough planet guide to Notterdam 2045 är vanliga redan i dag. Medan småhus i trädtoppar, »ostron« gjorda av alger och shoppingcenter som blivit skidbackar är mer oväntade inslag. Men även om tvågradersmålet har uppnåtts finns det också negativa sidor av livet i fiktiva staden Notterdam, så realistiskt som möjligt placerat i Nederländerna 25 år in i framtiden. Sommartemperaturerna kan nå över 35 grader, det är riktigt dyrt med ost och nötkött och nästan ingen flyger eller kör bil.

Reseguiden till framtidsstaden har tagits fram av det europeiska forskningsprojektet REINVENT. Idén är en vision om en hållbar framtidsstad så nära verkligheten som möjligt. Projektet har fokus på utfasning av fossila bränslen inom fyra sektorer: plast, kött och mejeri, stål samt papper och pappersmassa. Forskarna hoppas med reseguiden nå en bredare publik än med akademiska dokument, berättar huvudskribenten och redaktören Paul Graham Raven vid Lunds universitet:
– Det är som att bjuda in folk att leka i en fantasivärld, öppen för icke-experter att skapa föreställningar om framtiden. Frågan om exakt hur stål tillverkas kommer alltid att vara elitistisk – men frågan om hur framtiden ska se ut i stort behöver inte vara det.

Fördelarna med reseguiden som form är många, menar Paul Graham Raven. I science fiction lägger sig ibland förklaringar och fakta i vägen för berättelsen. Men i en reseguide förväntar sig läsaren just fakta om ett resmål. Istället för att berätta vilka fördelar det finns med att förändra plast-industrin, visar guiden effekterna av sådana förändringar. Tanken är att gå bortom de tekniska samtalen som förs bland specialister inom industrin, politiken och akademin om hur omställningen ska ske på detaljnivå – och att fokusera på vardagen för vanliga invånare.
– Många människor känner till tvågradersmålet, men hur kan vi göra det till konkreta saker, sådant som folk kan relatera till?

Reseguiden är inte en dystopi om vad som händer om vi inte gör stora förändringar, en något vanligare framtidsvision i mainstreamfiktion. Men den är inte heller en teknikoptimistisk framtidsvision där alla har kunnat fortsätta konsumera som förut medan teknik räddat oss ifrån de problem som tekniken har skapat.

Paul Graham Raven nämner den så kallade kritiska utopin där grundtanken är att visst går det att göra samhället bättre, men det är inte en process som någonsin blir »färdig«.
– Jag tycker att det är viktigt att skildra en framtid som har tillräckligt mycket brister för att människor ska känna att »dit kan vi nå«, och som också går att känna igen, där jag kan föreställa mig att jag, min familj och mina vänner lever, säger Paul Graham Raven.

Visionerna i reseguiden är alla grundade i forskning och mycket är direkt kopplat till resultaten från projektet REINVENT. Förändringarna som skildras är möjliga och om de genomförs ska de räcka för att klara tvågradersmålet. Den framtid som målas upp ska enligt forskarna till och med vara trolig – om det inte inträffar krig eller andra större omvälvningar – såvida den politiska viljan och handlingskraften finns.
– Tänk om vi kan få vanliga människor att gå till sina lokala politiker och industrier och säga »så här skulle det kunna se ut«, säger Paul Graham Raven. Men jag vill betona att det här vare sig är en prognos eller ett löfte – utan en möjlighet.

Hur förhåller sig den här framtidsvisionen till aktuell politik, som EU:s nya gröna giv?
– Det kan jag inte svara på, säger Paul Graham Raven. Men nästan alla länder i världen har ju skrivit under Parisavtalet. Så tekniskt sett finns redan den abstrakta politiken på toppnivå, och en strävan och en överenskommelse om att vi borde försöka nå dit.
Paul Graham Raven betonar att utmaningen är att implementera målen i verkligheten, anpassa dem till specifika sammanhang och göra dem konkreta. För det krävs investeringar och regleringar. Samtidigt tror han att den politiska enigheten är viktig och jämför med frågan om mänskliga rättigheter. Först måste principerna finnas, sedan måste de få en bred acceptans och sedan kan människor börja kräva att de ska uppfyllas, menar han. Överenskommelserna är nödvändiga men inte tillräckliga.
– På ett sätt fungerar guiden lite som en utmaning till beslutsfattare – det här är en trolig framtid, varför kan ni inte leverera den? Samtidigt är det inte bara upp till dem, utan allmänheten måste också vara med på tåget.

Här tror han att det är viktigt att framtidsvisioner är både ärliga och trovärdiga. Det kommer att krävas uppoffringar, men de ska kännas rimliga och ske gradvis.
– Man behöver visa en framtid där folk känner »jag är ganska sugen på att leva där«. Guiden är ett sätt att säga att de här utsläppsmålen går att uppnå, och på många sätt skulle våra individuella liv faktiskt kunna bli bättre som ett resultat av de systemförändringarna.

Abigail Sykes är frilansande journalist, lärare och översättare med fokus på omställningen till ett regenerativt samhälle.

Utdrag ur guiden:

ATT RESA TILL NOTTERDAM

Ta sig hit, ta sig runt

Österifrån: att resa från Kina (eller längre)

Höghastighetsbanan som utlovats genom Eurasien är fortfarande långt ifrån klar – och med tanke på de pågående handelskonflikterna mellan Ryssland och Kina kan vi få vänta många år till. Med det sagt har Rysslands järnvägar förbättrats rejält, och resenärer som känner sig säkra på sina språkkunskaper (och sina diplomatiska färdigheter) skulle kanske kunna boka en rutt som är sammansatt av kortare resor; be din lokala resebyrå om prisförslag. Ett alternativ är att resa med tåg via Indien och Mellanöstern. Den resvägen äter dock upp tre
dagar av ditt schema, jämfört med höghastighetsbanan genom Eurasien som utlovar att motsvarande resa bara ska ta en dag. Men varför inte stanna till vid några ställen på vägen?

För de riktiga höjdarna finns direktflyget mellan Beijing och Paris som går en gång i veckan. Därifrån tar höghastighetståget till Notterdam bara några timmar. Med tanke på att fossilfria långdistansflyg fortfarande dröjer minst ett decennium, blir det här alternativet riktigt dyrt när koldioxidskatterna är
inräknade – att ta tåget blir mycket billigare, förutsatt att du har gott om tid.

Transatlantiska äventyr: att resa från den amerikanska kontinenten

Inte sedan de stora pandemiernas tid har det varit så här enkelt att korsa Atlanten – även om de mer överkomliga alternativen, som det växande nätverket av passagerarfartyg som drivs av gröna bränsleceller och segel står för, inte är för dem som har bråttom. Men oavsett om du åker från New York, Rio de Janeiro eller en hamn någonstans däremellan, kommer din färja att ta dig rakt in i Notterdams livliga internationella hamnområde, där du är redo för äventyr!

ÄVENTYR

Pråm-enad Guidade flodturer längs Nhen

Den hållbara skogsbrukszonen Zeiterbaan

Förr var Zeiterbaanzonen en vanlig utdikad flodsträcka nära gränsen mot Tyskland. Men sedan följde en storsatsning på återbeskogning tack vare subventioner till kolsänkor. Träden hjälper till att hålla flodstränderna stabila. Skogen är förstås inte särskilt »naturlig«, hela området brukas omsorgsfullt enligt de främsta ekologiska principerna, och träden skördas och förädlas i anläggningar som är nästan självförsörjande med de kemikalier som används. Zeiterbaan producerar inte bara pappersmassa, utan även fibrer för att tillverka textilier för både personligt och industriellt bruk, samt den biomassa som utgör stommen i biokompositplaster, varav en stor del skeppas nedströms till Notterdam och vidare därifrån. Massa-fabrikerna här ute producerar även ett överskott av el, samt biogas. Anläggningarna är inte öppna för allmänheten, men skogen i sig är ett populärt mål för vandring, trädcykling och trädklättring, som har blivit populärt i ett sporttokigt land som saknar klippor och berg.

Nederländsk design är med rätta berömd, så kanske är det ingen överraskning att gör-det-själv-byggrörelsen startade här ute för en generation sedan, i form av en rad radikala experiment i avmaterialisering. Du hittar en del klassiska exempel på gör-det-själv-hus i träden här ute i Zieterbaan, där familjer med kopplingar till området eller dess industrier fick tillstånd att bygga i skogen så länge de följde stränga byggregler kring material, storlek och energieffektivitet.

Du är välkommen att strosa här, men vi vill påminna dig om att hålla avstånd när du betraktar dessa privata bostäder! Ibland öppnar invånarna sina dörrar för allmänheten, men om du verkligen vill lära dig mer om den ekonomiska och personliga frihet som ett »husfritt« liv innebär, kan du se om ditt besök sammanfaller med den lokala föreningens månadsmöte.

Översättning från engelska: Abigail Sykes