Ja, vi gör ett helt nummer helt om främst de ensamkommande flyktingbarnen. De som svensk politik på något sätt graviterat runt sedan 2015, dem själva oförskyllt. Som trots detta, eller kanske just därför, är så underrapporterade i svensk press. Trots att behandlingen av dem innebär Sveriges största humanitära haveri på den här sidan Andra världskriget. Bara detta är anledning nog att göra detta temanummer .
En annan anledning är att Stefan Löfvens regering i sommar tänker klubba en ny migrationslagstiftning. Som permanentar de senaste årens försämringar för asylsökande. Som angriper ett ickeproblem (rekordfå asylsökande i Sverige i flera år i sträck).
Men ibland är politiska beslut rationella bara på omvägar. I politikernas ögon är det rationellt att blidka opinionsvindar. Men hur hamnade vi i att Socialdemokrater och Miljöpartister klubbar en lag som för 10 år sedan bara kunde tänkas på Sverigedemokraternas julklappslista?
Vad fick oss att behandla tiotusentals vinddrivna, skyddsbehövande barn på ett närmast utstuderat elakt sätt? Att efter ett par år av integration i Sverige, kasta ut dem, ja vilja dumpa dem i världens farligaste land? Det har sin förklaring – som inte är en ursäkt.
När kriget i Syrien just blossat upp och EU:s gränser inte var belagda med murar och Frontex, kom rätt många flyktingar till Europa på en gång. Bara en rännil, 1, 5 miljoner av världens 80 miljoner flyktingar, men ändå. Fler än vanligt. Cirka 163 000 tog sig till Sverige och sökte asyl. Av de cirka 30 000 afghanska minderårigasom kom till Sverige, var 23 000 utan vuxna anhöriga.
De kom i en tid av stigande nationalchauvinism, och blev symbol för det de högerradikala vill hålla ansvariga för försämringar i samhället: invandrare, främst män, främst ickeeuropéer.
De kom också i en tid där mottagningsstrukturen för asylsökande i Sverige var intakt, och mängder med frivilliga, utöver professionella, hjälpare var beredda att stötta unga människor, nya i landet.
Två samhällsrörelser på kollisionskurs. Den högljudda, hotfulla, fick politikernas öron. Till den andra rörelsens förvåning: varför svek våra makthavare alla lärare, psykologer, socialarbetare, frivilligfamiljer? För att de inte drev opinionen lika kraftfullt.
Och debatterna har inte lyssnat på de nyanlända. Trots manifestationer där de haft det rörande slagordet »kärlek«. Trots en anmärkningsvärd anpassningsbarhet, den eftertraktade integrationen, hos just denna grupp. Så har inte makten lyssnat. Istället har regering och myndigheter lyssnat på de som velat demonisera dessa unga. Genom lagförändringar och sträng praxis, tvångsutvisningar och förvar har de gett rätt till dem som sagt »de ickeeuropeiska unga invandrarkillarna är Sveriges fördärv«.
Antagandet av den nya stränga migrationslagstiftning sommaren 2021, löser flera problem för regeringen som inte har med asylsökande att göra egentligen. Utan med en SD-färgad opinion. Och som ett rättfärdigande i efterskott av den barbariska hanteringen av tiotusentals ensamkommande flyktingbarn.
Men så enkelt ska de inte kunna sopa sitt irrationella, populistiska beteende under mattan. Det finns en folkrörelse som står upp för mänskliga rättigheter, asylrätt och vanlig, mänsklig hygglighet, trots ylandet från högerradikala ulvar och kommentarsfältens svällande hat, och en även i mainstreammedier allt ofta upprepad sverigedemokratisk samhällsanalys .
En del av denna rörelse kontaktade Ordfront magasin. De hade fått medel av Arena Idé och Atlas förlag, stipendium från Centralförbundet för socialt arbete (CSA), även bidrag från Etikkommissionen i Sverige. Och gåvor av privatpersoner. Med dessa medel, och mycket ideellt arbete, gör de nu projektet »Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015–202«. För att dokumentera och lyfta fram det som sker, och skett under dessa 5 år sedan 2016 regeringen antog den tillfälliga lag som nu ska bli permanentad. Detta nummer blir en del av projektet. I höst kommer en tryckt bok på Migra förlag.
För att, om inte annat, ingen ska kunna säga att den inte visste.
Den politiska rörelse som säger att invandringen skapar allt ont i samhället må ha vunnit det här slaget, och offren blev kanske främst de ensamkommande unga. Det betyder inte att de har rätt i sin samhällsanalys. Det betyder inte att det var rätt att behandla oskyldiga tonåringar som skit. Det betyder inte att vi som vet bättre kommer sluta kämpa.
LÄS MER PÅ onodigaflyktingkrisen.se
