Ärkebiskopen jagas från twitter och det blir allt svårare att vända den andra kinden till när debatten blir till hat och hot. Höstens kyrkoval verkar bli en förövning inför riksdagsvalet 2022. Högerradikala småpartier hoppas etablera sig, och prästerskapet oroar sig för att tron kommer i baksätet.
Av Kristin Karlsson
Lagom till annandag påsk meddelade ärkebiskop Antje Jackelén att hon berördes så illa av hatet på Twitter att hon tog en paus. Hon menar att hennes tweets används för att sprida hat, hot och rena konspirationsteorier om tro, Svenska kyrkan och samhället.
– Jag vill inte att mina tweets används för att öka polariseringen i samhället. Det är ju den jag vill motverka, säger Antje Jackelén på telefon.
Samtidigt beskyller extremhögern Svenska kyrkan för att vara en polariserande kraft. Enligt Alternativ för Sverige, ett avknoppat parti från Sverigedemokraterna som ställer upp i årets kyrkoval, har kyrkan blivit »en politisk aktör som splittrar folket« och som ägnar all tid åt »invandring, vänsteraktivism och HBTQ frågor«.
Antje Jackelén tillhör inget politiskt parti men är inte särskilt förvånad över kritiken.
– Att kyrkan polariserar eller att den är vänsterorienterad är kritik som oftast kommer från personer som själva har en tydlig partipolitisk koppling. Det här blir extra tydligt under ett valår när kyrkan görs till ett instrument för politiska poänger.
Höstens kyrkoval är det sjätte sedan staten och kyrkan skiljdes åt för 21 år sedan, och Antje Jackelén menar att de politiska partierna är en otidsenlig kvarleva från när Svenska kyrkan var en statskyrka.
– Att vi har nomineringsgrupper som har partipolitisk anknytning har att göra med vår historia som statskyrka. Hade vi börjat från noll nu så hade vi knappast haft ett sådant system, säger Antje Jackelén.
Hon får medhåll av Jan Strid, en av få forskare som specialiserat sig på kyrkovalen. Han menar att partipolitiken tar över kyrkan under ett valår.
– Vid förra valet sa jag lite tillspetsat att Jesus gick vilse redan under valupptakten. På många sätt liknar årets kyrkoval det förra. Det vill säga, det är väldigt partipolitiserat och så har det varit de senaste valen, säger han på telefon.
Jan Strid är pensionerad universitetslektor från Göteborgs Universitet, som menar att partiernas kyrkopolitiska agendor är svaga eller saknas helt.
– Självklart finns det undantag vad gäller det kyrkopolitiska, men på det stora hela är kyrkovalet shanghajat av partipolitiken på så sätt att det verkar gynna partierna mer än vad partierna vill gynna kyrkan. Dessutom finns det partier som ställer upp i kyrkovalet enbart för att testa sitt väljarstöd inför nästa års riksdagsval.
Enligt Jan Strid är det de stora riksdagspartierna, till exempel Socialdemokraterna och Centerpartiet, som har störst möjligheter att genomföra valkampanjer och få sina röster hörda.
– Därför blir opinionsbildningen inför valet väldigt skev.
Sverigedemokraterna, ett annat av de stora riksdagspartierna, har däremot inte samma genomslag inom kyrkan som i riksdagen.
– Det är nog inte heller så konstigt eftersom SD:s huvudsakliga frågor är svåra att översätta till kyrkopolitik, sådant som invandring eller »lag och ordning«, säger Jan Strid.
När det kommer till opinionsbildning efterlyser kyrkovalsforskaren en kunnigare journalistkår som bättre förstår maktspelet mellan kyrkoval och riksdagsval. Jan Strid tar Carina Bergfeldts intervju i SVT, med Stefan och Ulla Löfven i januari som exempel:
– Ulla Löfven framställdes som enbart hustru till statsministern, men hon är ju också en mycket inflytelserik kyrkopolitiker. Jag tror säkert det här var medvetet, ett sätt att få medialt utrymme. Det är ju gratisreklam.
En annan politiker som också fick utrymme i Carina Bergfeldts talkshow var Fredrik Federley från Centerpartiet. Han gästade studion i mitten av mars för att tala ut om sin relation till en pedofildömd man och media började genast spekulera om politisk comeback för den tidigare EU-politikern. En knapp månad efter SVT-intervjun meddelar Fredrik Federley att han tänker satsa på politiken igen, den här gången i det lokala valet till Gagnef pastorat.
»Ett, jag har tid. Två, jag vill ge tillbaka av det engagemang jag har känt från kyrkan när jag har mått väldigt dåligt«, sa Fredrick Federley i en intervju med P4 Dalarna.
Två dagar senare är hans politiska comeback redan över. »Det drev som nu drabbar pastorat och tilltänkta fullmäktigekollegor är orimligt«, förklarade han på sin Facebook-sida.
Ungefär vid samma tid, men i en annan del av Dalarna, meddelade musikern Gustaf Norén, före detta gruppmedlem i Mando Diao, att han ställer upp i kyrkovalet Borlänge för Socialdemokraterna. I en intervju med Dala-Demokraten berättar han om sin längtan tillbaka till Gud och att han inte längre vill stå bredvid och klaga på samhället, utan hellre vara med och påverka det.
Jan Strid menar att sådana här partipolitiska exempel visar att de kyrkopolitiska sakfrågorna lyser med sin frånvaro på den mediala agendan inför valet. Samtidigt kan uppmärksamheten som kommer med namnkunniga kandidater och partipolitiska stridigheter ändå leda till något bra för kyrkan.
– För varje val har deltagandet sjunkit, men vid förra kyrkovalet steg det från 13 till 19 procent, vilket är det högsta valdeltagandet sedan 1934. Att valdeltagandet ökade berodde på att Socialdemokraterna uppmanade sina medlemmar att rösta för att stänga ute Sverigedemokraterna, säger Jan Strid.
Om högerkrafterna hävdar att kyrkan är vänstervriden, finns det på andra sidan den politiska skalan en oro för att kristendomen kapas av högern. Den oron blev till en debattartikel i Aftonbladet med rubriken »Nya högern får inte kapa vår kristendom«, undertecknad av företrädare Socialdemokrater för tro och solidaritet.
– Det vi vill synliggöra är utvecklingen där traditionella högervärderingar inom kyrkan vill lägga beslag på de kristna värderingarna för politiska ändamål. Värderingar som ligger långt ifrån trons budskap om medmänsklighet och solidaritet, säger Mattias Irving, politisk sekreterare på Socialdemokraterna för tro och solidaritet.
Han syftar till exempel på viljan att förbjuda tiggeri, och ovilja att ta emot politiska flyktingar:
– Det tydligaste som har hänt sedan SD blev invalda är att nomineringsgrupper (partier) har anpassat sig till deras främlingsfientliga retorik och deras sätt att formulera problem. Uttryck och diskussioner som tidigare inte varit rumsrena har på de senaste åren normaliserats. Den utveckling som finns i kyrkan finns även i samhället i stort, säger Mattias Irving och menar att andra nomineringsgrupper verkar få svårare att stå upp mot antisemitism och tycks också ha svårt att säga nej till att medverka på högerextrema och antidemokratiska plattformar med många följare.
– Högerkrafterna har hela tiden velat ta sig in i kyrkans värld eftersom de vill åt makten. Det är ett sätt att göra sina partier mer legitima, säger Mattias Irving.
Utöver makten anses kyrkoarbetet vara ett bra sätt att skola aktivisterna i parlamentariska strukturer. Partierna får också möjlighet till närvaro över hela landet, liksom finansiella resurser som är viktiga för små och unga partier som till exempel Alternativ för Sverige.
– Om det partiet kan nå framgång i höstens val är oklart, de största chanserna är antagligen på lokal nivå i till exempel Dalarna och Skåne. Till kyrkomötet, kyrkans högst beslutade organ, tror jag däremot inte att de kommer väljas in, säger Mattias Irving, som trots att ännu ett högerextremt parti i kyrkovalet ändå känner hopp, vilket kanske inte är helt oväntat för en troende person.
– Vår ärkebiskop Antje Jackelén är en bra motpol till högerkrafterna. Hon är väldigt tydlig med att det är viktigt med religionsdialog, internationell solidaritet, liksom solidaritet med minoriteter i samhället, säger Mattias Irving, som hoppas att ärkebiskopen kommer tillbaka starkare från sin Twitter-paus, rustad med en tydlig sociala medier strategi och verktyg för att stoppa troll och botar.
Antje Jackelén å sin sida, undviker att tänka i höger och vänster:
– Det är inte ändamålsenliga beteckningar eftersom det handlar om teologi. Det kristna evangeliet är varken höger eller vänster, men en kraft att räkna med.
Hon menar att kyrkan lyfter fram många olika frågor i det offentliga rummet. Till exempel barns rätt till andlighet utifrån barnkonventionen, trakasserier mot troende ungdomar i skolan, religionsfrihet, undervisning och lärande, civilsamhällets roll i samhället, inkonsekventa coronarestriktioner och kristna som lever med förtryck och förföljelse.
– Det är en bred skala. För mig är det frågor av stort allmänintresse, inte vänsteraktivism.
Svenska kyrkan är Sveriges största trossamfund med 5,8 miljoner medlemmar. För 21 år sedan skildes Svenska kyrkan från svenska staten och sedan dess ansvarar kyrkan för själva kyrkovalet, som äger rum vart fjärde år.
I kyrkovalet röstas det bland annat om:
• Vad kyrkan ska göra – den strategiska inriktningen.
• Vad det får kosta – budgeten och fördelningen av resurser.
• Hur det går under tiden – att följa upp och utvärdera den grundläggande
uppgiften: att fira gudstjänst, under- visa i och berätta om kristen tro, och att möta och hjälpa utsatta människor.
Medlemmarna i Svenska kyrkan röstar fram representanter till tre olika nivåer: kyrkomötet, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige, vilket motsvarar nationell, regional och lokal nivå.
Till kyrkomötet, det högst beslutande organet, finns 249 direktvalda platser. Det finns till exempel ingen fyraprocentsspärr som vid riksdagsvalet. Vid förra kyrkovalet, 2017, röstade ungefär en miljon medlemmar i Svenska kyrkan.
I kyrkovalssammanhang heter det nomineringsgrupper, vilka slarvigt kan beskrivas som kyrkans motsvarighet till politiska partier, även om alla nomineringsgrupper inte har sitt ursprung i politiska partier.
Antje Jackelén berättar att det finns en gemensam ansvarslinje inom kyrkan, som är central för hur kyrkan styrs. Att kyrkan leds av två linjer, de vigda och de förtroendevalda. Där biskopar, präster och diakoner är vigda och de förtroendevalda har valts i kyrkovalet.
– Båda uppdragen förutsätter en vilja att leva i dopet, i enlighet med kristna värderingar. När det här fungerar väl så är ordningen ganska robust. Risken finns naturligtvis att de här linjerna kan motverka varandra, eller att en linje faller samman på grund av interna stridigheter, men varje demokratiskt system är naturligtvis sårbart för antidemokratiskt agerande eller extremism, så även kyrkan, säger Antje Jackelén, som understryker att det alltid finns en risk att kyrkan politiseras utifrån.
– Särskilt under ett valår. Då ökar risken att kyrkan blir projektionsyta för olika ideologier. Och det måste vi vara vaksamma för eftersom det kan leda till debatter om kyrkans politisering istället för om sakfrågorna. Det kan splittra helt i onödan och göra att vi missar det som kyrkovalet egentligen handlar om.
Till exempelvis menar Antje Jackelén att några av de viktigaste frågorna för kyrkan är klimat- och flyktingkriserna, som är tätt sammanlänkade:
– Det finns minst 80 miljoner flyktingar i världen och de kommer bli fler till följd av klimatförändringarna. Det här är ingen höger- eller vänsterfråga. Det är en överlevnadsfråga. Genom att göra den till en höger-vänsterfråga finns det risk att vi missar det som är allra viktigast. Vi måste alltid lyfta blicken.
Kristin Karlsson är frilansjournalist som för det mesta brukar skriva om landsbygden, lantbruket, maten och miljön.
