Med covidpandemin kom en formlig tsunami av nya konspirationsteorier. De uppstår i nätets globala informations- och desinformationsströmmar, men tillverkas också av cyniska maktspelare som utnyttjar människors rädslor. Beata Hansson tar en klargörande fika med konspirationsteoriernas Ingemar Stenmark.
Av Beata Hansson
USA, Washington, Kapitolium. Januari 2021. En händelse som går till historien. En nyligen bortröstad president manar till uppror. Mot de folkvalda. Enligt Donald Trump försöker någon stjäla valet. Detta var en slogan han förkunnat länge: »Vi vinner valet, vinner vi inte så är det riggat«. En folkmassa stormar »världens ledande demokratis« centrala byggnad. Händelsen visade makten i desinformation, propaganda och uppviglande diskurser – särskilt när de kommer från makten.
Redan i förordet till boken Konspirationsfeber lyfter författaren Kent Werne propagandakriget som kulminerade den 6 januari. Men boken handlar också om covidpandemin – den globala smitta som skulle komma att leda till bland mycket annat en översvämning av mer eller mindre spekulativa och konspiratoriska teorier.
–Det här är ingenting nytt, säger Kent Werne. När tillvaron gungar, när samhället upplever en kris, är det vanligt att tilltron till etablissemanget minskar. Människor söker febrilt efter förklaringar.
Konspirationsteorier handlar om hemliga sammansvärjningar: på lösa grunder läggs komplexa förklaringar fram om hur mer eller mindre dolda och sinistra makter ligga bakom händelser eller styr världen. Den stora skillnaden från verkliga komplexa orsakssammanhang är att dessa teorier inte bygger på solida bevis. Konspirationsteoretiker hittar mening i skeenden som utomstående ser som obetydliga eller irrelevanta. Övernaturliga inslag är inte uteslutna.
Men komplexiteten och »aha-upplevelsen« dessa snåriga tros-system ger upplevs av många som belönande, bekräftade. De som går med i den religionsliknande idébubbla som är en konspirationskult känner sig stimulerade, betydelsefulla och unika. Och smarta. De har något att avslöja. De som blir konspirationsanhängare uppfattar ofta sig själva som att de jobbar underifrån, att de söker sanningar som ska avslöja makten.
– Men fallet med Kapitolium, och framförallt det som föregick stormningen, visar något helt annat, säger Kent Werne. Där använde världens mäktigaste man en strategi som gick ut på att svartmåla politiker, forskare och medier. En strategi som skapade utrymme för honom att exploatera oro och misstro.
Kent Werne är inte förvånad. Polarisering och ojämlikhet i samhället är en synnerligen bra grogrund för misstro, som blir till förakt, som blir till konspirationsteorier. En bekant avgrund han följt i sina tidigare böcker Du sköna nya hem: om utförsäljningen av allmännyttan, Amerikansk höst: reportage från ojämlikhetens land, Den stora omvandlingen: en granskning av välfärdsmarknaden och Ofärdsland: livet längs arbetslinjen där han tagit tempen på välfärden i såväl Sverige som USA.
I USA har det öppna politikerföraktet funnits länge. I Sverige är det något relativt nytt. Det Werne menar har gett den svenska misstron näring är inte bara nedmonteringen av folkhemmet, eller den snabbt ökade polariseringen och segregationen. Utan även de nya kommunikationskanaler som ger propagandister motorvägar rakt in i folks sinnen:
– Vi kan inte bortse från internets betydelse. Den globala världen är här, och på ett sätt är alla gränser nu utsuddade. Trender och tankemönster smittar. Likt coronaviruset – en global händelse som satte konspirationsteoretiker över hela världen i spinn.
Med pandemin kom en våg av desinformation och spekulationer, och allmänhet och stater har fått tampas med allsköns teorier om smittan, maskerna, vaccinen, staters och företags roller. I en svårkontrollerad pandemi där behandlingsmetoder och epidemiologiska strategier är färska och under utveckling bör förstås en debatt pågå: men den har ideligen kidnappats av folk och trender som inte vill ta hänsyn till sådant som vetenskapliga metoder eller argument från auktoriteter, som läkare och folkhälsomyndigeter.
Bara i USA rasar en motrörelse mot allt vad den federala smittskyddssamordnaren Fauci heter. Till och med delar av Trumps republikanska propagandamaskineri är indraget; masker och vacciner ska hånas och bekämpas; märkliga alternativa behandlingar ska lyftas fram. Allt handlar om en rasande, pågående underminering av tilltron i samhället: till någon som säger något som man inte själv vill att den ska säga. Alla tillskrivs underliggande motiv. Lockdown för smittskydd? Nej, det måste vara för att de vill krossa småföretag. Och så vidare.
»Sanningssägarna« har tagit plats i offentligheten även i Sverige, där de hållit otillåtna demonstrationer och manat till ohörsamhet mot polisen. En intressant samling av mer eller mindre högljudda pandemiförnekare med alltifrån alternativmedicinare och vaccinationsmotståndare till högerextremister som tågar arm i arm. Samtidigt påpekade någon som inte alls var med i deras läger att deras stolle-uppvisning försvårade att nyktert diskutera de demokratiska inskränkningar (som faktiskt ett demonstrationsförbud är) pandemilagarna innebär.
Konspirationsteorierna tar sig ut från nätet på andra sätt än demonstrationer: när hetsen mot 5G-nätet pågått ett tag började folk kapa och bränna mobilmaster. En svans av våldshotare och även våldsverkare lurar i även till synes knasigt skojiga konspirationsteoriers skugga. Sedan behöver vi nämna den norske terroristen Breivik – han må ha agerat på egen hand, men hans efterlämnade så kallade testamente placerar honom idémässigt i det högerradikala konspirationsteoretiska tänkande som har gehör även i många större partier runtom i europeiska parlament.
Vaccinationsmotståndet är en stor fara, anser Kent Werne. Och hela det tankekomplex det kommer med, som alternativa kurer som till och med kan vara dödliga – just nu försöker högerradikala i USA få igenom behandling med en hästmedicin mot parasiter, Ivermectin, på covidpatienter – rakt emot läkarvetenskapen.
– Demokratin får sig även en törn av hoten som ökar mot journalister och forskare. Personer vars viktiga kunskapsarbete undergrävs, aäger Kent Werne.
Detta är en av de stora skadeverkningar konspirationstänkandet gör: undergrävandet av vetenskapen.
De allt tydligare effekterna av klimatförändringen: skogsbränder, översvämningar, rekordtemperaturer, får inte klimatförnekarna att tystna, tvärtom, menar Kent Werne.
Det hörs istället allt gällare röster om en påstådd global diktatur, ett vetenskapssamfund i maskopi för att framföra en »politisk« agenda. Ju mer utförlig och noggrann forskning IPCC presenterar, desto mer upprepar »motståndarsidan« avfärdanden, ickerelevanta argument, anklagelser och lögner.
De kommer inte att bli mindre högljudda framöver. Ett grundproblem är att alltfler ser debatten som ett slagfält där det gäller att segra, och sanningen är trofén den argaste kan vinna.
Det uppstod problem med att skriva bok nummer två om konspirationsteorier, berättar Kent Werne. Förutom att pandemin gjorde det svårt att resa, ville inte alla han ville prata med träffa honom längre: den första boken hade gjort avtryck. Han var inte längre den aningslösa svenska journalisten som ställde frågor. Nu var han den köpta killen som gick i maktens ärenden. En misstänkt propagandist som svartmålats efter sina framträdanden. Förutsättningarna att jobba inkognito inför den förra boken var borta.
Men den digitala arenan har skapat andra sätt att göra research. Genom sociala medier bjuds den hugade anonymitet. Med hjälp av ett alter ego fick Kent Werne tillträde till de slutna rummen på Facebook, där obevisade teorier flödade oemotsagda bland dem som kände sig överkörda av etablissemanget.
– Det är inte vem som helst som söker upp alternativa teorier, även om det kan se ut så, säger Kent Werne. Det är ofta en person som kanske inte känner att den fått rättmätig bekräftelse. Kanske också en personlighetstyp som ser mönster; ser avsikter i det oavsiktliga och av olika anledningar är misstänksam, kanske åkt på ett par smällar i livet.
–Då är det lätt att ramla ner i kaninhålet där man kan känna sig upplyst och bli en del av en gemenskap. Och när folk väl försvunnit ner i de mörka gångarna blir de resistenta mot fakta.
Till skillnad mot en normal, ideal, diskussion går det inte att bemöta deras argument, eftersom de avfärdar allt som inte håller med dem som konspiratoriska, manipulativa lögner. Det är en viktig del av den konspirationsteoretiska diskursen: den fungerar som en sekt, där utomstående är antingen aningslösa eller falska: de kan omöjligen komma med något värdefullt om de inte köper sektens villkor.
Werne menar att det som kan likna kritiskt tänkande i en sådan sekt är precis motsatsen, och det är så man kan känna igen konspirationsteorier: de kritiserar utan underbyggda argument och tar själva ingen kritik överhuvudtaget:
– Man skulle ju kunna tro att de var bra för att de uppmärksammar maktmissbruk och problem, men att sprida löst underbyggda och alarmistiska teorier förgiftar faktiskt det offentliga samtalet. Man undergräver det faktabaserade samhället. Sanningen devalveras.
Själv säger han sig vara ganska skeptisk lagd, utan att helt vilja stänga dörren för alternativa förklaringar till etablerade sanningar – om de håller för granskning.
– Oftast bygger de på cirkelresonemang och ren spekulation. Men ibland kommer bevis som förvandlar dem till fakta.
Det är helt enkelt argumentens tyngd och relevans som avgör – precis som i den vetenskapliga metoden, i grunden.
– Labbteorin, påståendet att coronaviruset skulle ha läckt från ett testlaboratorium och inte smittat från djur till människa på djurmarknaden i Wuhan sågs som en skum teori från början. Men nu börjar vetenskapsmän forska i om detta ändå kan ha hänt, av misstag. Jag tror dock inte att det är ett försök av kineserna att ta död på den västerländska befolkningen som vissa påstår.
Efter en kris dröjer sig de obevisade teorierna kvar. Kan vi lära oss något av detta?
– Teorierna kommer både underifrån och uppifrån, och grundas i rädsla och misstro mot etablissemanget och förändringar, bland annat. Därför tror jag att vi måste få tillbaka vår tradition av folkbildning och starka folkrörelser.
Dagen efter vårt samtal besöker Kent Werne SVT:s Morgonstudion för ett kort inslag som puffar för den nya boken. Ett kort inslag, men Wernes mejlkorg och Facebooksida fylls direkt med meddelanden – uppenbarligen har många blivit provocerade. De konspirationsteoretiska vet att de är föraktade av det de kanske skulle kalla »etablissemanget«, skrattade åt eller kanske »tystade«.
Och Kent Werne verkar här bli etablissemanget personifierat. Trots att ingen av de kommentarer jag läser vittnar om att skribenten läst boken är de hatiska och konspirativa: »Vem betalar dig för denna smörja?«, i olika variationer är den stående frågan. Då och då går Werne in och svarar. Tålmodigt och rätt personligt. Även på andra fb-sidor än sin egen. Rättar sakfel och ber dem läsa boken. Han vet nog att på nätet vinner man inga krig. Här är känslorna heta och smittande. Men ett svalt, sakligt svar bland många arga fräsande kan ändå ha sin verkan. Hur man utövar frihet och demokrati har många ansikten: dessa meningsväxlingar kan vara ett.
I USA står nu många av de vilseförda som stormade Kapitolium inför rätta. En advokat, John Pierce, som tagit sig an många av dem med en passionerad pro-Trump försvarstaktik: de lurades dit av Demokrater och FBI, har också struntat i covid-regulationer, och ligger nu på sjukhus, svårt sjuk i corona. Så konspirationsteorierna fortsätter, trots motgångar, och de flyter in i varandra: snart kanske de är ett idékomplex i sig. Än så länge är de spretiga alternativförklaringar, mer eller mindre vilda och aggressiva, ofta paranoida, aldrig bevisade. Och Kent Werne tänker fortsätta att sakligt förklara hur de fungerar.
Beata Hansson är frilansjournalist.
