Om ett halvår är det val i Sverige.
Det är det fjärde valet sedan SD kom in i riksdagen.
För att parafrasera Torgny Segerstedts ord om Hitler – i tolv år har vi utsatts för den förolämpning som SD innebär. Ändå tror jag att det värsta är över. Jag är inte längre orolig över att det kan bli en regering där SD har inflytande.
Det är svårt att peka på en enskild händelse, att säga att det var då det vände. Och naturligtvis kan jag ha fel. Men jag är inte orolig.
Det har hänt mycket under 2010-talet.
Efter valet i september 2010 skrev jag detta:
»Kenth Ekeroth, en av dem som nu röstats in har skrivit följande:
›Om vi låter våra motståndare sköta taktpinnen i Sverige är vi garanterade en fortsatt islamifiering av Sverige. / …/ Den varböld som kallas islam måste stoppas med alla till buds stående medel.‹
Detta är samma grundsyn som uttalades i München på 20-talet av en liten korpral.
När Hitler tog makten 1933 och utmålade judarna som den stora faran, utgjorde de mindre än 1 procent av befolkningen. Hitler och SD använder samma medicinska språkbruk – de kallar en hel grupp människor varböld.
Låt oss se sanningen – SD är ett nazistiskt parti som försöker sminka bort det fula trynet.«
Så skrev jag i september 2010. Mycket har hänt under det dryga årtiondet sedan dess. Det är ett årtionde som politiskt har präglats av SD. Men kanske har vi sett kulmen.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Hör av dig till medlem@ordfront.se
