När Putin drar ut i krig, blir matkassen dyrare. Globalt är det största problemet inte att få fram mat, utan hur mycket den kostar och vem som får äta. Gunnar Rundgren reder ut vem, vad och varför i den pågående lokala, nationella och globala livsmedelskrisen.
Av Gunnar Rundgren
Redan innan kriget i Ukraina talades det om kris för det svenska lantbruket. Detta beroende på kraftigt ökade priser på olika insatsvaror, främst diesel, soja, el och konstgödselkväve (den viktigaste formen av konstgödsel). Diesel och konstgödselpriserna hänger ihop med de ökade energipriserna som också ligger bakom de höga elpriserna. Konstgödselkväve har naturgas som råvara och man använder naturgas som energi i tillverkningen. Kriget i Ukraina ger ytterligare påverkan på energipriserna samt möjligen ett stort bortfall av viktiga jordbruksprodukter på den internationella marknaden.
Ryssland är den tredje största producenten av vete och den största exportören. Ukraina är nummer sju i världen för vete och strider om tredjeplatsen i exportligan med Kanada och Australien (USA är nummer två). Tillsammans står Ryssland och Ukraina för ungefär en tredjedel av all vetehandel i världen. Ukraina är en storexportör av majs och båda länderna exporterar mycket oljeväxter som raps och solros vilka processas till vegetabiliska oljor och djurfoder.
Ryssland är också den fjärde största producenten av konstgödselkväve i världen, och står ensamt för ungefär en sjundedel av världshandeln, samt en ännu högre andel av kalium- och fosforgödsel. Ryssland är den i särklass största leverantören av konstgödsel till EU-länderna och rysk naturgas används också för konstgödseltillverkningen inom EU.
Fakta: idag har vi historiskt höga livsmedelspriser. Orsak? Kriget, och annat. FN:s jordbruksorganisations prisindex för livsmedelsråvaror är högre än någonsin sedan 1990 – högre än vid den senaste globala livsmedelskrisen 2008/09. Av de viktigaste råvarorna har vegetabiliska oljor ökat mest, med dubblerade priser jämfört med 2018-19. Priserna var redan innan kriget i Ukraina höga på grund av låg sojaskörd i Sydamerika (även om sojan mest diskuteras i samband med djurfoder är det den näst viktigast vegetabiliska oljan i världen).
Kriget i Ukraina driver upp priserna ytterligare eftersom både Ukraina och Ryssland är viktiga exportörer av solros och raps. Utöver det så finns det en samvariation mellan oljepriset och priset för vegetabiliska oljor både för att det går åt stora mängder olja för produktion och transport av produkterna samt att mycket vegetabilisk olja används för biodiesel. Den viktiga spannmålen (vete, ris, majs med mera) som står för nästan hälften av världens kaloriintag har också ökat kraftigt. Vete, den viktigaste grödan i svenskt jordbruk, steg från 1800 kronor per ton 2019 till 2800 kronor i slutet av 2021 och toppade på 4800 kronor i början på mars 2022 för att sedan vända ner.
Kriget orsakar global matbrist. All Ukrainas och det mesta av Rysslands export av jordbruksprodukter går via hamnar i Svarta havet. Dessa transportvägar är nu blockerade, vilket leder till en global brist av vete, oljeväxter och majs. Om kriget drar ut på tiden kan det också påverka kommande års skörd i Ukraina. Det mesta vete som odlas i Ukraina är höstvete, sått redan i höstas, men majs, solros och andra viktiga grödor sås nu på våren. Sådden börjar i mars-april och behöver ske snabbt, för annars hinner inte grödorna utnyttja fukten i jorden innan det blir för varmt och torrt. Själva sådden kan givetvis bli störd av pågående krigshandlingar. Såhär i slutet på mars räknar man med att ungefär 10 procent av åkerarealen är blockerad på grund av kriget. Bristande tillgång till drivmedel kan också minska sådden, eftersom distributionen störs och kriget i sig slukar stora mängder diesel. Den numer berömda ukrainska bond-traktor må vara en symbol för hjältemodigt motstånd på foton där den släpar undan ryska tanks – i verkligheten behövs den på Ukrainas bördiga åkrar.
Hungriga stadsbor i Syd. För fattiga länder med stort importberoende leder högre matpriser till försörjningskris. På kort sikt drabbar höjda livsmedelspriser fattiga hårdast, särskilt fattiga i städerna. På något års sikt är det mer oklart vilken effekt högre priser får. I många fattiga länder producerar bönderna långt under sin potential på grund av att lönsamheten i jordbruket är dålig, ofta orsakat av import från stora exportländer som just Ryssland och Ukraina.
Lokala odlare i Syd kan komma att gynnas. Med högre priser på importerad mat kan de öka den lokala odlingen, vilket också gynnar den fattiga landlösa landsbygdsbefolkningen, i form av ökad sysselsättning. De fattigaste bönderna använder relativt lite konstgödsel och diesel, eftersom de odlar manuellt eller med dragdjur, så de drabbas proportionellt mindre av dessa kostnadsökningar. De fattiga i städerna har dock ingen större nytta av detta, och social oro kan mycket väl följa. Unga, hungriga människor i städerna blir arga – och då kan regimer störtas.
För länder som Egypten, Libanon och Turkiet är import av vete från Ukraina eller Ryssland mycket viktig, och fördubblade vetepriser skulle mycket väl kunna leda till ekonomisk och politisk kris i dessa redan instabila länder. Matförsörjningen till Ukrainas egen befolkning kan vara hotad, allt beror på hur kriget utvecklar sig. Förhoppningsvis kommer varken eventuella ryska ockupanter eller Västs hjälpsändningar låta folk svälta ihjäl.
Låt oss se på matkrisen. Matbrist per se råder inte. Bruttoproduktionen av all global odling på åkermark motsvarar nästan 6 000 kcal per person och dag i mänskligheten, vilket är tre gånger matbehovet. Men så enkelt är det inte, tyvärr. En tiondel av detta används till biobränslen, stora mängder slängs i onödan och mycket går till djurfoder. Det är uppenbart att tillgång på mat i dagens värld handlar om brist på distribution till de fattigaste – eller, annorlunda uttryckt, köpkraft, och inte om att produktionen av livsmedelsråvaror inte skulle räcka till.
Den indiske nobelpristagaren Amartya Sen konstaterade i öppningen av sin berömda studie över orsaker till svält: »Svält karaktäriseras av att vissa människor inte har tillräckligt att äta, inte av att det inte finns tillräckligt med mat«. Han visade att
under de allra flesta stora hungersnöd-katastrofer har det funnits tillräckligt med mat, men sociala och ekonomiska förhållanden har gjort att vissa grupper i befolkningen inte haft tillgång till den.
Lantbrukarna kommer att så. Det har förekommit artiklar i svensk press med påståenden om att svenska lantbrukare inte kommer att så sina åkrar på grund av de höga priserna på gödsel och diesel. Minst lika mycket talar för att de till och med kommer att så mer än någonsin eftersom priserna på många lantbruksprodukter har stigit om möjligt ännu mer än priserna på insatsmedel. Liknande signaler kommer från andra EU-länder och EU beslutade nyligen att ändra vissa regler vilket kommer att leda till en ökad areal brukad åker redan i år. I Sverige är det ungefär 7-8 procent av åkerarealen som inte odlas ett vanligt år. En del av den arealen kan inte odlas för att det pågår dikning eller sanering från ogräs, men stora delar kan sås redan denna vår.
Det är gödseln som kostar. Även om dieselpriserna är det som syns mest för allmänheten, är kostnadsökningen för konstgödseln ett större problem för de konventionella lantbrukarna. Hur mycket konstgödsel man lägger på en gröda bestäms av kostnadsförhållandet mellan konstgödsel och grödan, och framför allt av marginalkostnaderna; hur mycket extra vete (eller annan gröda) man får av varje kilo extra konstgödsel. Det är dock svårt för lantbrukarna att veta vilket pris man får för grödorna i höst.
Så är det alltid, men situationen i år är exceptionellt osäker. Man kan också öka odlingen av baljväxter som ärtor och bönor, vilka inte behöver någon kvävegödsel alls. Dessa kan ersätta stora delar av den soja som importeras och som ju blivit exceptionellt dyr. Rapsodlingen kan också förväntas öka eftersom rapspriset är extremt högt. Och restprodukten rapskaka som återstår när oljan pressats kan i stor utsträckning ersätta soja. Men det mesta av svensk raps sås på hösten, eftersom den vårsådda ger lägre skörd och ofta tar mycket skada av jordloppor.
Köttproduktion är mer sårbar. Den animalieproduktion som bygger på utfodring med spannmål och proteinfoder, kyckling, gris och inomhusuppfödning av tjurar samt större delen av mjölkproduktionen, kommer att få mycket högre kostnader, medan den som är baserad på bete och grovfoder (hö, ensilage) kommer att bli mer konkurrenskraftig. Hittills har inte gris och kycklingpriserna hängt med i kostnadsutvecklingen vilket gör att den produktionen är mycket pressad och kommer att minska. Många fler gris- och kycklingbönder stänger ner sina verksamheter i år än ett normalår.
Mjölkpriserna är på snabb uppgång och nötköttspriset har gått upp 20 procent på två år. För växthusodlarna norr om
Alperna har kostnaderna ökat dramatiskt på grund av kostnader för gödsling, uppvärmning och tillskottsbelysning. Många odlare har senarelagt plantering, eller helt ner av av denna orsak. Nästan en tiondel av all naturgas i Nederländerna går till växthusodlingar. Tomatpriserna i EU har fördubblats i år jämfört med ett femårsgenomsnitt. Prisskillnaden mellan ekologiska och konventionella produkter kan minska eftersom den främsta faktorn som orsakar prisskillnaden är användningen av konstgödsel.
Att maten för vanliga konsumenter kommer att bli rejält mycket dyrare i år är klart. De prishöjningar som redan skett handlar om förra årets kostnadsökningar, som var små jämfört med de som kommer. Både Sverige och EU är netto-exportörer av vete, så det lär inte bli någon brist på vete eller bröd i Sverige. Däremot påverkas priserna på vete och alla andra grödor av den internationella utvecklingen eftersom världsmarknadspriserna slår igenom också här på hemmaplan.
Hur stor effekten på enskilda livsmedel blir skiljer sig mycket både på grund av råvarans prisutveckling, men också för att råvarornas del av kostnaden i olika livsmedel skiljer väldigt mycket. Råvarorna utgör ofta mindre än 20 procent av priset i förädlade livsmedel, medan det kan utgöra uppemot hälften av priset för mjölk, kött och grönsaker.
Enligt beräkningar av Lantbrukarnas Riksförbund är exempelvis bondens andel av priset innan moms på ett skivat formbröd 10 procent, industrin tar 66 procent och butiken 24 procent. För mellanmjölk är andelarna 45, 46 och 9 procent. Till detta kommer momsen som läggs på med 12 procent. På restauranger, där svenskarna numer lägger nästan en tredjedel av matbudgeten är råvarornas andel av priset på menyn ännu mycket lägre.
I dagens läge har industrin och butikerna också ökade kostnader för transporter, el, plast med mera. När matpriserna stiger ska personalen i hela kedjan ha högre löner. Butikernas prissättning sker ofta med ett procentpåslag precis som med momsen vilket. Allt detta betyder att prisökningarna på livsmedel kommer att bli mycket högre än de skulle bli om det bara handlade om att att kompensera för råvarornas prisökning. Eftersom upp emot 50 procent av maten som köps är importerad spelar också valutakursens utveckling stor roll.
Kriget kommer att gå över, men kostnaderna för konstgödsel kommer att fortsätta att vara höga. EU planerar att lägga in både konstgödsel och drivmedel i utsläppshandel vilket kommer att öka kostnaderna avsevärt. De fossilfria alternativen är samtidigt också dyra. Långsiktigt höga priser på energi och konstgödsel kommer att vrida »tillbaks« en del av utvecklingen de senaste femtio åren så att den internationella handeln minskar, växtodling och djurhållning integreras, baljväxtodlingen ökar, betesdrift ökar och matsvinnet minskar. Förhoppningsvis kan det också leda till att livsmedelskedjan blir mer cirkulär och att större delen av den näring som förs bort från åkrarna i skörden förs tillbaks igen. Som det nu är kommer bara några procent av kvävet i maten i vår livsmedelskedja tillbaka till åkrarna – resten försvinner ut i luften eller ner i vattnet, där det påverkar klimat och miljö negativt. Denna utveckling stöds också av ett kraftigt ökat intresse för livsmedelstrygghet och minskad sårbarhet.
Sammanfattningsvis. Ja det pågår en matkris, som kan slå ut en del lantbrukare (och gynna andra), och vår mat blir dyrare. Den dyrare maten globalt kan komma att orsaka social och politisk oro i fattigare, nettomatimporterande länder. Prisökningen beror i grunden på dyrare insatsvaror. Och i längden kan detta leda även till mer önskvärda resultat ,som miljösundare odlingsmetoder och mindre sårbara livsmedelskedjor.
Om sårbarhet i livsmedelsförsörjningen och nationell säkring av mat och nödvändigheter från lantbruket i händelse av krig eller andra större kriser, skriver jag i nästa nummer av Ordfront magasin. Till dess är mitt råd: köp upp dig på hållbara matvaror, i höst kommer de att kosta mer.
Gunnar Rundgren är författare, lantbrukare och expert på ekologiska odlingsmetoder.
