Vänstern är inte van att vinna. Vi har nämligen fått stryk i allt i minst 30 år nu. Välfärden har avlägsnats som en sådan där gräsmatta på rulle. Under låg grusig betong, det är Sveriges spelplan nu. Asylrätten har gått från att omhuldas av till och med (vissa) moderater till att bli något alla partier tävlar om att avsky för att vinna röster bland folk som skriver »åk hem om det inte passar« i kommentartrådar.
Klimatet? Bitch, please. Vi i vänstern har sagt samma, sanna sak om klimathotet sedan 1990-talet. De som tjänat på fossilbusiness as usual eller inte orkat göra något åt det har slagit tillbaka oss framgångsrikt med olika metoder: Förnekelse/Förlöjligande/Svartmålande/Anklagande/Förringande och på sistone rätt mycket rå appropriering – minst ett dussin »viktiga« klimattoppmöten har avhandlats utan att särskilt mycket alls har gjorts bortanför de Stora Orden.
Antidemokratin har brett ut sig globalt. Optimismen från 70-talets avkolonialiseringar och Sovjetsfärens fall har sakta men säkert bytts till en stålgrå massa av högerpopulistiska lögnhalsar som i intim maskopi med storkapitalet snyter åt sig makten i land efter land. Den arabiska våren krossades. Vi har idag Netanyahus och Bolsonaros, Al-Assadar, Erdogans, Orbáns och Trumpar och Le Pens, för att inte tala om hela jämra diktaturen Kina och krigsförande tyrannen Putin (och extramnationalisten Modri i Indien. Sa jag militärjuntan i Pakistan?)
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Hör av dig till medlem@ordfront.se
