För ett år sedan kom UD:s och Migrationsverkets bedömningar av Afghanistan som ett åtminstone delvis säkert land på skam: talibanerna stormade Kabul sedan USA valt att utrymma landet i expressfart. Utvisningar ställdes in, asylbedömningar skulle göras om.
Men lite talibaner gör inget land osäkert, tycker i alla fall inte svenska myndigheter. Sveriges asylbedömningar av afghaner har alltid varit stränga. Vi fortsätter på den vägen även efter talibanernas maktövertag. Bara cirka hälften av flyktingarna från Afghanistan har beviljats asyl i Sverige sedan september 2021. I resten av EU ligger siffrorna på en helt annan nivå: i Tyskland får 96 procent asyl, i Spanien 99, Italien 96, Österrike 99, Schweiz 97, Nederländerna 99. Inte ens det flyktingstränga högerstyrda Grekland ger mindre än 92 procent av afghanerna som ansöker asyl.
När Sverigedemokrater och andra partier som vill kappas med dem i diskursen »stramare asylpolitik« säger att vi bör lägga oss på »EU-lägsta-nivå«, så oroa dig inte för att de inte pratar annat än ren smörja. Sverige är redan EU:s bottennivå. Men har man grundövertygelsen att det är asylinvandring som orsakar allt dåligt i ett land, kanske en liten halvlögn inte känns så farlig. Har man inte den grundövertygelsen, utan kanske till och med vill att asylrätten ska finnas och fungera, samt att asylsökande inte är farliga skurkar utan oskyldiga människor som förtjänar att behandlas humant, ja då borde man bekymra sig rejält över en framtid där Sverige ska bli ännu »stramare« mot asylsökande.
Bland de som, enligt svenska myndigheter under året som gått sedan de fundamentalistiska talibanerna tog över makten , tryggt kan resa till Afghanistan finns barnfamiljer, minderåriga flickor, ogifta unga kvinnor och kristna konvertiter. I ett utspel misstänkliggjorde nyligen SD homosexuella asylsökande. Jimmie och gänget behöver egentligen inte oroa sig: sådana skickas också redan tillbaka mer som regel än undantag.
Så medan »säkerhet och trygghet« blev honnörsord i valet, är asylgången i Sverige rättsosäker och asylsökande högst otrygga här. Låt mig nämna ett fall, ett bland många, men så skriande illa skött att till och med FN fått upp ögonen, och prickat Sverige. Det handlar om Hassan Fazali, en asylsökande flykting från Afghanistan som efter två mindre brott, innehav av marijuana och snatteri, döms till utvisning. Eftersom Gränspolis och Migrationsverk tror att han kan komma att avvika, sätts han i förvar, låses in. Men Fazali har konverterat till kristendomen, och sätter sig emot att utvisas till Kabul. Han har dessutom en allvarlig hjärtsjukdom, diagnosticerad av läkare på Karolinska i Stockholm, som skulle behöva operation.
Fazalis tid i förvaret blir längre och längre. Han klagar på att han blir dödshotad av andra inlåsta. Han klagar över sin hälsa. Inte ens när hans rumskamrat under pandemin insjuknar och dör i Covid 19 släpps Fazali ur förvaret. Han kommer att bli inlåst i 23 månader, nästan 2 år.
Men hans frivilliga ombud skriver om hans fall till FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande. Det är nämligen så att oavsett att det gått praxis i Sveriges vana att låsa in flyktingar med utvisningsbeslut på obestämd tid, att det är varken humant, rätt eller med internationell lag överensstämmande. I våras kommer klandret. Efter arbetsgruppens 93:e arbetssession kommer en lång skrivelse till svenska staten. För första gången får Sverige klander – som första EU-land någonsin. Det brukar annars vara långt mer hårdhänta nationer som Saudiarabien, Turkmenistan, Belarus, USA och så vidare som får klander av FN i detta ärende.
Sverige tar allvarligt på klandret. Sveriges svarsyttrande skrivs av UD:s självaste rättschef. Fazali släpps ur förvaret, och får sitt ärende omprövat.
Efter en rekordkort utredningstid kommer nytt besked: avslag, igen.
Fazali är fortfarande i Sverige, har ännu inte fått rätt att göra den hjärtoperation han behöver för att hans liv inte ska hotas.
Vi får se hur det går i detta fall, överklagande är gjort. Men en sak är säker: om partierna som gick till val på att göra det svenska asylmottagandet ännu strängare ska göra allvar av sina löften, får de ta i rejält.
Johan Berggren
