»Jag tänker bara ’Kill them with kindness’«
En oskyldig efterlysning på sociala medier efter intervjupersoner, triggade igång en storm av näthat mot SVT:s Järvareporter Hashi Ahmed. Ett drev som igångsattes av den tidigare M-riksdagsledamoten Hanif Bali. Hashi berättar hur det är att hindras att göra sitt arbete som journalist på grund av sin hudfärg.
Text & Foto: Daniel Díaz
– Allt tog hus i helvete när Hanif Bali la ut en skärmdump av mitt inlägg på sitt X-konto (tidigare Twitter), säger Hashi Ahmed.
Hashi hade gjort ett inlägg i den slutna Facebookgruppen »All of us«, ett tryggt forum där svarta svenskar får mötas och tala ut. Där efterlyste han intervjupersoner till ett planerat reportage om minoritetsstress. Förutom att intervjua experter vill Hashi intervjua personer som exempelvis kan »sätta ord på hur det är att arbeta på plats där det råder en stark vithetsnorm eller där det varit väldigt homogent eller situationer där minoritetsstress varit påtagligt«.
Måndagen därpå fick han ett oväntat besked på redaktionsmötet.
– »Hanif Bali har hängt ut dig på X«,
säger min chef till mig på morgonen, berättar Hashi.
Han tänker tillbaka på söndagskvällen. Hashi hade fått flera märkliga samtal från dolda telefonnummer. När han svarade attackerades han verbalt av en anonym röst: »Varför skriver du så här, varför hatar du vita? Typiskt SVT att sprida hatpropaganda!«
– Jag visste inte vad det hela handlade om, det var väldigt obehagligt.
Det var först när chefen berättade om Hanif Balis X-inlägg, som Hashi förstod vad gårdagens alla telefonsamtal måste ha handlat om. Den tidigare riksdagsledamoten och mediala makthavaren med över 240 000 följare på X, Hanif Bali, hade delat en skärmdump av Hashis inlägg från Facebookgruppen. Hur Bali fått tillgång till inlägget är oklart. Men det som provocerat honom verkade vara det ämne som Hashi ville behandla: »minoritetsstress«.
Bali presenterar Hashis inlägg med att skriva: »Kom ihåg, att om du går runt på stan och inte känner igen ditt land längre på grund av massivt förändrad demografi, så är du rasist. Men om du jobbar på en arbetsplats med många vita så har du »minoritetsstress«.«
– När jag läste Hanifs inlägg så blev jag chockad. Jag tänkte bara hur kan en sådan inflytelserik person orka hänga ut en liten lokaljournalist för ett reportage jag knappt påbörjat.
Hanif Balis inlägg var början på den mardröm som följde. Hashi blev bombarderad av hat, i samtal, på sms och i mejl.
– Jag visste inte vilka som ringde men kunde inte annat göra än att svara eftersom det kunde vara intervjupersoner som faktiskt var intresserade av att vara med i mitt reportage, säger han.
Av alla som ringde och trakasserade Hashi, var det en telefonör som stod ut; en kvinna som sade sig jobba inom socialtjänsten. Hon sa att hon hette »Annika« och jobbade på socialkontoret i Skärholmen.
–Vi pratade länge, berättar Hashi. Hon var jättegullig och ville veta mer om mig och min bakgrund.
Kort efteråt blev han kontaktad av en vän som skickade honom en länk till ett Facebookinlägg. När Hashi läste vem som publicerat det rös han till. Det var samma kvinna som han pratat med på telefon, men hennes riktiga namn var Birgitta Sparf. Hon hade vilselett Hashi i att tro att hon faktiskt var intresserad av hans reportage och försökte få fram mer information kring hans bakgrund. I samband med hånfulla inlägg om Hashi, berättade hon för sina följare om sitt bedrägliga samtal med honom.
– Det var otäckt. Jag kände mig sviken, att jag inte kommer kunna lita på nästa person som ringer eller kontaktar mig. Hur ska jag kunna jobba effektivt som reporter om varje person jag har att göra med riskerar att vara ett troll?
Birgitta Sparf är en influencer på sociala medier, känd för sina högerradikala åsikter. Hon uppdaterar dagligen sin Facebooksida som har 5 000 följare och är även verksam som skribent på den etablissemangs- och invandringskritiska nyhetssajten Det Goda Samhället samt tidskriften Bulletin. Hon, liksom Hanif Bali, tycks ha gjort det till en sport att hänga ut aktivister och journalister på sociala medier.
Hashi bestämde sig för att undersöka hur inläggen spridit sig och tillbringade en eftermiddag åt att söka på ordet »minoritetsstress« på X. Vartenda sökresultat var kopplat till honom.
– Jag skrollade igenom allt. Folk hade skrivit en massa saker om mig, som att jag var ockupant eller borde sticka tillbaka till Afrika och leva med min ras.
Att drabbas av hat och hot online kan leda till självcensur och att journalister undviker att bevaka vissa ämnen för att slippa utsättas för en massa hatiska kommentarer.
– Jag tror att jag kommer att sluta använda vissa ord som kanske triggar folk när jag söker efter intervjupersoner. Men det är anmärkningsvärt att jag inte ens hade publicerat något färdigt reportage och ändå får så kraftiga reaktioner, säger Hashi.
Annika Hamrud är projektledare för hat och hot på Medieinstitutet Fojo i Kalmar. Hon betonar vikten av att journalister öppet delar sina erfarenheter av hot.
– Det får konsekvenser för hela samhället om journalister aktar sina ord, förklarar Annika Hamrud.
Att hängas ut av troll online hör numera till en journalists vardag, men på sätt det har skett i Hashi Ahmeds fall är annorlunda menar Annika.
– Att narrativet om honom blivit så viralt, är för att han är en svart journalist. Annars tror jag inte att drevet mot honom hade spridit sig som det gjort, förklarar hon.
Hashi Ahmed upplever det som svårt att vara svart journalist i Sverige. De ämnen han gör reportage om blir sedda på ett annat sätt än om det varit någon annan med ljusare hy, som gjort dem.
– Att jag blir uthängd på det här sättet får mig att inse att jag är inte journalist på samma villkor som mina vita kollegor. Min hudfärg gör mig påmind om vem jag är i det här samhället, säger Hashi.
SVT har sedan en tid tillbaka fasta rutiner för hur de ska agera när medarbetare blir utsatta för hat och hot. Chefredaktören kan ta över mejlinkorgen och telefonsamtal på reporterns begäran om hen känner att trakasserierna blir för mycket. Eskalerar det ytterligare så kopplas SVT:s säkerhetsavdelning in. På Hashi Ahmeds arbetsplats har det varit viktigt att stötta honom.
–Jag upplever att min chef tagit det hela på allvar, säger Hashi.
Hat mot journalister leder sällan till samma uppbackning hos arbetsgivare och rättsväsende som tydliga hot gör. I vissa fall kan former av hat eller trakasserier rubriceras som ofredande och på sikt leda till åtal. Därför är det viktigt att anmäla händelserna till polisen och till det forum det har skett på, men likväl är det betydande att rapportera till sin arbetsgivare och exempelvis Journalistförbundet, som för statistik över hur utsatta journalister är.
– Det som hände mig är ingen isolerad händelse, jag vill inte få det att handla om mig, utan visa på att det här är något som händer många av mina journalistkollegor. Det är något som hindrar oss i vårt arbete och som utgör en fara för demokratin.
Hur ska man som journalist hantera hatet?
– Jag tänker bara »kill them with kindness«. Trollen känner sig besegrade när man bemöter de på ett trevligt sätt, det är så man vinner mot dem.
Daniel Díaz ägnar sitt frilansande journalistiska arbete åt att granska makt och orättvisa på Internet i en tid där teknik dominerar vår verklighet.
Fotnot: Enligt Journalistförbundet har nästan 30 procent av Sveriges journalister hotats under de senaste 12 månaderna. Cirka 70 procent har fått motta nedsättande kommentarer. I samband med pressfrihetens dag i maj i år gav regeringen Mediemyndigheten i uppdrag att stärka skyddet för journalister mot hat och hot. Myndigheten arbetar nu med att ta fram en kunskapsöversikt om ämnet, i samverkan med medieaktörer, med målet att presentera resultatet senare i år. Parallellt tilldelades Brottsofferjouren medel för att bygga upp en nationell kontaktpunkt för enskilda journalister som behöver stöd eller skydd med anledning av utsatthet som en följd av sin yrkesutövning. Insatsen riktas särskilt mot frilansjournalister.
