Jag rotar i mina gamla texter. Efter förra valet, mitt första val som röstberättigad, skrev jag: »Den 11 september, när jag gick till valurnan, röstade jag på det minst dåliga alternativet.« I år, den 13 september, när Sverige går till val igen, kommer jag göra samma sak. Rösta på det minst dåliga.
Jag är en av de unga människor vars kamp för klimatet skildras i den bioaktuella dokumentären Strejkarna. Den berättar historien om varför vi startade Fridays For Future-rörelsen för snart åtta år sedan. När jag nu ser på resultatet påminns jag om politikernas flagranta lögner. I filmen säger de rakt ut till oss att de inte har en politik som ligger i linje med forskningen, varpå de fortsätter ljuga väljarna rakt upp i ansiktet när de står i debatter och hävdar att de visst bedriver en alldeles tillräcklig klimatpolitik. Sveket är enormt. Inte bara för att folkvalda politiker far med osanning framför kamerorna, utan även för att konsekvenserna av att de gör det, kommer att leda till en katastrof som vår och kommande generationer får ta hand om efter att de här tomtarna bekvämt dragit sig tillbaka med sin feta pension till en sommarstuga i Stockholms skärgård. Det ger inte någon tilltro till politiken eller politikerna. Ändå känns det självklart att jag måste rösta.
Det är det bästa, dåliga politiska system vi har just nu, och tiden att byta ut hela vårt demokratiska system finns inte. Inte om vi ska klara klimatkrisens utmaningar. Och de demokratiska verktyg vi har idag; rösträtten, yttrande- och åsiktsfriheten, möjligheten att organisera sig, är i sig tillräckliga för att vi ska göra det som krävs och ta oss ur klimatkrisen helskinnade. Det är inte det demokratiska systemet i sig som är problemet, det är innehållet i politiken.
Jag lyssnar på personer i min omgivning, vad tänker de om valet? Ska folk ens rösta?
En av mina vänner säger att han ska rösta på Miljöpartiet, »bara för att få bort clownerna vid makten nu«, men helst hade han struntat i de åtta riksdagspartier vi har och röstat på annat. I förra valet tänkte han rösta blankt eftersom han inte vill legitimera något av partiernas politik, som han känner, precis som jag, är otillräcklig. Till slut gjorde han inte det av rädsla för att kasta bort sin röst.
Jag frågar min syster vad hon tänker om valet. Hon är, olikt mig och min vän, nästan helt omedveten om och oengagerad i klimat-
frågan, och alla andra samhällsfrågor också för den delen. Hon pratar i termer om att rösta som sina vänner, hon är inte insatt men säger att hon borde läsa på. Jag kan tycka att det är ens demokratiska skyldighet att göra det, samtidigt som jag ställer mig frågan varför hon inte nåtts av betydelsen av demokratins fundament? Varför tänker hon inte på val, att rösta, att påverka sitt eget liv? Var har det brustit någonstans? Vad har gått så fundamentalt fel i Sverige att helt vanliga ungdomar, som till skillnad från mig inte är djupt engagerade i samhällsfrågor, inte förstår eller orkar ta till sig av betydelsen av det kanske viktigaste demokratiska verktyg vi har? Att vart fjärde år få vara med att välja de partier vi tycker ska ha den yttersta makten över vårt land.
Är det på grund av politikens jävla brist på visioner som det gått snett? Att politikerna inte längre visar vilken framtidsbild de vill att vi ska rösta för?
Det är kanske min största önskan för det här valet. Att få höra och se en politiker måla upp en vision för Sverige 25 år in i framtiden och hur vi ska ta oss dit. Eftersom klimatkrisen kräver lösningar som i sin tur kräver en vision och en politik som sträcker sig längre än fyra år framåt.
Det läskigaste med allt detta är ju att det allra lättaste och självklara – att rösta vart fjärde år – inte engagerar folk och känns avlägset, särskilt för de unga. Vi tar alltså demokratin och friheten för given när vi inte orkar läsa på inför valet. Jag undrar mest hur det ska gå med alla våra andra demokratiska institutioner. Rättssystemet? Tryckfriheten och oberoende media? Om vi inte förmår att fundera över vad vi ska rösta på så kan vi inte heller ställa makten till svars när den tar genvägar heller. Som exempelvis nu när Tidögänget väljer att ignorera remissinstanser och driva igenom politik experter varnar för. De folkvalda har bara makten för att vi tillåter dem att ha den. Gör de inte som de har lovat – riskerar de att bli bortröstade nästa gång. Att rösta får fan inte kännas meningslöst eller som något du inte kan påverka, för då är demokratin redan satt ur spel. Så ja, jag kommer att läsa på och jag kommer att rösta i september – det finns inget annat val.
