De hjälpte nödställda flyktingar på ön Lesbos, men greps och kastades i häkte av grekiska polisen. Människorättsorganisationer menar att fallet handlar om att misstänkliggöra aktivister genom att dem att svartmåla dem som kriminella.
Av Johan Berggren
Sara Mardini och Sean Binder var 23 och 24 år gamla. Sara Mardini hade själv tidigare flytt från krigets Syrien och ville hjälpa de som i samma situation kom efter henne. Sean Binder hade arbetat för kusträddningen och behärskade ytbärgning, en kunskap som kom väl till pass för att rädda flyktingar som fallit ur de ranka båtar som de försökte ta sig från Turkiet till den grekiska ön Lesbos.
– Jag arbetade med allt möjligt, berättar Sara Mardini på videolänk vid en konferens med Föreningen Ordfront.
– Vår organisation hade tre verksamhetsgrenar: en klinisk, hygien och tvätt och så räddningsuttryckningarna. Behoven var omåttliga, misären stor, vi var en liten organisation och hoppades hela tiden att de stora hjälporganisationerna eller grekiska staten och EU skulle rycka in och göra mer.
– Sara gjorde stordåd, hon fick ihop medel till att köpa mycket välbehövliga tvättmaskiner, till exempel, säger Sean Binder, också på videolänk. Själv arbetade jag med räddningsinsatserna. Vi hade förstås nära kontakt och samarbete med grekiska kustbevakningen, hela tiden. De rapporterade via radio var det fanns nödställda, eller om vi såg dem från kusten. Eftersom vi befann oss på plats nära Lesbos sydöstra udde, närmast Turkiet, kunde vi ofta nå dem snabbare med våra motorbåtar, en halvtimme kan betyda liv eller död när en båt kapsejsat.
Organisationen de arbetade för var den lilla grekiska organisationen ERCI, platsen det ökända flyktingförvarslägret Moria på Lesbos, Moria. Året var 2018 och nya flyktingar anlände hela tiden, grekiska myndigheter var hårt prövade. De två frivilligarbetarna upplevde att trots nöden fanns en fungerande kontakt med grekiska myndigheter. Något som abrupt ändrades en dag.
– Vi hade parkerat med vår ERCI-jeep där vi brukade, vid en utkikspunkt. Grekiska polisen kände väl till detta, och igen oss och vår jeep, de brukade åka förbi och hälsa, berättar Sean Binder.
Men den här gången greps de av polisen. De släpptes efter 48 timmar, men det blev startskottet för en stor brottsutredning mot ERCI och Sean Binder och Sara Mardini. Jeepen påstods ha haft falska militära nummerskyltar, illegala pengar påstods ha tvättats, militära radiofrekvenser avlyssnats, hemliga kontakter med anländande flyktingbåtar påstås ha förekommit.
– Grekiska staten hade en ny policy, säger Sara Mardini. Flyktingarna skulle inte uppmärksammas, men misstänkliggöras: de var nu »migranter«, inte flyktingar, och de som hjälpte dem var inte humanitära arbetare utan »människosmugglare«.
– Åtalet mot oss må vara påkostat, men ett skämt, säger Sean Binder. De tog allt vi gjort öppet i samarbete med grekiska myndigheter och försökte göra det till olika brott.
Situationen blev såsmåningom ohållbar för ERCI men när Sara Mardini skulle flyga hem till Berlin från Lesbos 21 augusti 2018 så greps hon på nytt av polisen. När Sean Binder kom för att besöka henne i häktet greps han också. De fick sitta i häkte i tre och en halv månad medan åklagare och polis försökte få ihop ett åtal mot dem. Den intresserade kan läsa om åtalet och försvaret i detalj på Human Rights Watch hemsida.
– Det var en show för medier och politisk opinion, säger de två unga före detta frivilligarbetarna. Såklart vet åklagaren att vi inte är några pengatvättande spioner. De handlar om att stänga ner hjälporganisationernas verksamhet, att få Greklands tillkortakommanden med flyktingarna att verka mindre illa.
Sara Maldini och Sean Binder är inte ensamma att som aktivister få kriminalåtal mot sig. Även Spanien, och framförallt Italien under ultrahögerpolitikern Matteo Salvinis inflytande, har instiftat lagar som gör frivilligorganisationers räddningsarbete till havs på Medelhavet brottsligt. I juli 2019 arresterades den 31-åriga Carola Rackete, tysk medborgare och kapten på räddningsfartyget Sea-Watch 3 när hon mot nystiftad italiensk lag anlöpte hamnen på den lilla ön Lampedusa utanför Sicilien med 53 nödställda flyktingar som skeppet plockat upp till havs. »En krigshandling«, braskade Matteo Salvini i medierna, och Rackete fördes bort med polis.
Cirka 20 000 flyende människor tros ha drunknat i Medelhavet under 2000-talet.
EU:s har i ett avtal med Libyen uppdragit det kaotiska landets kusträddning att stoppa flyende innan de når internationellt vatten. Många rapporter gör gällande att flyktingar säljs som slavar i Libyen.
Flyktinglägret Moria förstördes i en brand 10 september 2020. Grekiska myndigheter bygger ett nytt läger i närheten under 2021.
Även den 32-årige spanske brandmannen och räddningsarbetaren Miguel Roldán hotas av Italiens nya, stränga lagar, som i stort sett omöjliggör frivilligorganisationers räddningsarbete till havs. Italienska myndigheter beslagtog helt sonika det fartyg han och hans besättning arbetat på 2 augusti 2017 och anklagade dem för att »underlätta illegal immigration«. Roldán avvisar anklagelserna i en intervju i spanska dagstidningen El País: »Vi följde deras regler så noga att vi till och med lät folk drunkna om vi inte fått grönt ljus att undsätta dem«.
– Tesen de arbetar efter är att räddningsaktioner till havs är »pull-effekter«, säger Sean Binder. Men flyktingarna är desperata och ger sig ut på havet på vinst och förlust, de vet inte om det finns räddningsskepp därute eller inte. Det finns inga bevis för att det skulle komma färre människor om vi inte har kusträddning. Det enda resultatet är att fler drunknar. Antagligen många fler som vi inte ens känner till nu.
Åtalet ligger kvar och kan ge Sara Maldini och Sean Binder upp till 25 års fängelse om de befinns skyldiga. Men de får juridisk hjälp av Human Rights Watch, och något rättegångsdatum är ännu inte satt. Syftet att avskräcka hjälporganisationer och flyktinghjälpande aktivister skulle motverkas av en förlust i domstol: ett diffust hot om häktning och diverse åtal är mer önskvärda i sammanhanget.
Hur mår ni idag?
– Jag är ju fri och trygg i Tyskland, och »den kända« flyktingen, svarar Sara Maldini. Det har gjort mitt liv coolare. Men visst, jag har mentala ärr av tiden i häkte – men skulle absolut göra allt igen om jag fick chansen!
– Mitt liv blir krångligare av att ha ett åtal hängande över mig, svarar Sean Binder. Men låt oss inte fokusera på oss, vi har det bra. Det sorgliga här är att de flyktingar som bor på Lesbos har det ännu värre nu, inga hjälporganisationer kan komma dit och arbeta för att hjälpa dem,. ERCI finns inte längre, det är helt sönderslaget, och det var väl syftet med det här.
– Vad vi behöver hela tiden komma ihåg, tillägger Sara Mardini, att det handlar om att försöka dölja och normalisera att det pågår ett krig i Syrien, att folk flyr för sina liv. Vi får inte gå med på att dölja dem, att normalisera att människor dör i Medelhavet, de förtjänar att leva som alla andra. Och snart kommer det ännu fler flyktingar, klimatflyktingar, då blir den här glöm och göm-strategin ännu mer ohållbar.
Sean Binder och Sara Maldini erhöll Föreningen Ordfronts demokratipris 2020 och deltog i en konferens på videolänk 10 december 2020.
Samtalet finns att se på här
