Här kan du läsa granskningar av olika områden där svensk asylhantering är allt annat än rättssäker. Bakom det hela ligger en konstant mening och vilja att ge avslag, menar Karin Fridell Anter. Migrationsverket tar sig rätten till tolkningsföreträde, och domstolarna godkänner detta. Utan politiskt stöd från regeringen skulle detta inte kunna fortgå.
Av Karin Fridell Anter
Rättssäkerhet och rättvis bedömning i svensk asylhantering är numera bara tomma ord. Migrationsverket och domstolarna verkar ha en bakomliggande strävan att ge avslag. Dubbla måttstockar är praxis i ett system där allt kan vändas mot den asylsökande.
Stycket med de uppenbart felaktiga årtalen finns i ett brev från migrationsdomstolen. En felskrivning? Ja, en av många. När en myndighet skriver fel årtal eller namn, eller utvisar en person till fel land, så förklaras det med »den mänskliga faktorn« och i bästa fall utförs en rättning . Men om en asylsökande eller hens juridiska ombud gör en miss så kan den inte rättas, utan tas på största allvar och kan påverka den sökandes hela framtid.
Saknar giltiga ID-handlingar
I medierna nämns ofta att unga afghanska asylsökande saknar giltiga ID- handlingar, och det antyds att de gjort sig av med sina papper för att kunna hävda att de är minderåriga. Men många har levt papperslöst i hela sitt liv, och andra har förlorat sina papper under flykten. Även de som har ID-papper misstänkliggörs genom ett cirkelresonemang, där Migrationsverket dömer ur deras papper som ogiltiga just för att de är afghanska.
Migrationsverkets land- och omvärldsanalys (Lifos) skriver i en rapport att folkbokföringen i Afghanistan är bristfällig och att många afghanska medborgare saknar ID-handlingar. Den vanligaste ID-handlingen, tazkiran, kan vara utformad på olika sätt och innehåller normalt inte efternamn, eftersom sådana inte förekommer i afghansk tradition. Inte heller födelsedatum anges, ibland bara födelseåret, ibland inte ens det.
Men denna information tas inte på allvar av Migrationsverket. I stället hänvisar man till Lifos information om att afghanska ID-handlingar är av enkel beskaffenhet och lätta att förfalska. Mot denna bakgrund avfärdar Migrationsverket rutinmässigt afghanska ID-handlingar som icke tillförlitliga. Den som inte kan stärka sin identitet bedöms lika rutinmässigt som mindre trovärdig. I praktiken kommer betyder det att om du kommer från ett land med bristfällig folkbokföring och utan plastinbakade ID-dokument så är du inte värd att lita på.
Migrationsverkets representant ger uttyck för just detta när hon begär avslag vid en förhandling i migrationsdomstolen: »Han har inte kunnat visa sin identitet, så vi vet ju inte ens vad det är för en människa som sitter här framför oss«. Människan var en kille som kommit till Sverige som 15-åring och bott i Sverige i fyra år.
Ljugit om sin ålder
Säkert har det förekommit att unga asylsökande har ljugit om sin ålder, men många oklarheter uppstår vid hanteringen hos Migrationsverket, som när:
• Åldern bestäms utifrån en felskriv- ning eller felaktig omräkning från en annan kalender än vår.
• Olika dokument anger olika födelse- datum och myndigheten väljer att tro på det som ger den högsta åldern, trots att denna är helt orimlig utifrån en professionell bedömning av barnets ålder.
• Personen har blivit godtyckligt ålders- bestämd vid passage genom ett annat land, och när hen sedan säger sin ver-
liga ålder i Sverige tolkas detta som lögn.
• Den sökande sanningsenligt säger att hen vet vilket år men inte vilket datum hen är född, och . Då hittar handläggaren på ett datum. Om det sedan kommer fram papper med ett annat datum anklagas den sökande för att ha ljugit.
Dessutom har över 10 000 afghanska ungdomar fått sin ålder uppskriven så att de ansågs vara minst 18 när de fick sina avslag. Migrationsverket tillåter sig att tvinga på människor helt godtyckliga »födelsedatum«. Detta, om något, är att »ljuga om ålder« och har ibland lett till uppenbart orimliga resultat: Enäggstvillingar har fått olika åldrar och helsyskon påstås vara födda med några månaders mellanrum.
En del av de åldersuppskivna har sedan fått uppehållstillstånd. De ställs då inför ett nytt dilemma. Afghanska ambassaden kan utfärda pass för den som visar sin identitet. Genom myndigheter eller anhöriga i Afghanistan kan det gå att få tag på en tazkira, men dess eventuella datumuppgifter avviker förstås från det datum som Migrationsverket hittat på och tilldelat personen.
För att passet ska vara användbart måste uppgifterna stämma med det som står på uppehållstillståndskortet, och ett pass med tazkirans födelsedatum är därmed oanvändbart. Om tazkiran inte anger datum utan bara årtal så kan afghanska ambassaden utfärda ett pass med Migrationsverkets åldersuppgifter. Men om Migrationsverket ser ett sådant pass kan de hävda att personen har ljugit, eftersom de vet att de själva har hittat på just detta datum!
Hur personen än gör, och vilket datum hen än får på sitt pass, så kan hen bli anklagad för lögn, trots att det är de svenska myndigheterna som har förvanskat hens åldersuppgifter.
I alla dessa fall är »lögnen om åldern« ett påhitt som inte bara medför att den sökande får sig tilldelad en felaktig ålder, utan också kan användas som argument mot hens generella trovärdighet.
Den godtyckliga brytpunkten 24 november 2015
Att asylsökande behandlas olika beroende på vilken dag de anlände är en av systemets grundläggande orättvisor. Den 24 november 2015 är avgörande både i den tillfälliga begränsningslagen och i 2018 års gymnasielag. I den tillfälliga lagen sägs att barn och barnfamiljer som ansökt om asyl senast detta datum ska behandlas enligt den tidigare utlänningslagen. I gymnasielagen är ett av kraven att asylansökan ska ha lämnats in senast detta datum.
Att retroaktivt införa ett brytdatum för en lagändring är orimligt och orättvist, eftersom ingen som kom till Sverige i slutet av november visste att denna gräns skulle dras. Vissa kom till Malmö 24 november 2015 men slussades vidare till Stockholm och fick uppmaning att vänta med att registrera sig tills de kom dit. Andra fick vänta i tillfälliga förläggningar och blev registrerade först några dagar efter det att de kommit till Sverige, med lika livsavgörande konsekvenser.
När ungdomar prövas mot gymnasielagen tolkas datumgränsen tolkas olika beroende på hur långt den sökande har kommit i asylprocessen. Migrationsverket ibland nöjt sig med att det finns en tjänsteanteckning hos ankomstkommunen daterad senast 24 november. Migrationsdomstolarna däremot kräver att en formell asylansökan ska ha gjorts innan brytdatum. Nyckfullheten är systematiserad.
Detta fick absurda konsekvenser för bröderna Jaweed och Massud. Båda kom till Malmö före 24 november men sökte asyl först några dagar senare. Båda skickade in Malmö kommuns registerutdrag om detta till Migrationsverket. Jaweed blev beviljad uppehållstillstånd enligt gymnasielagen, men Massud fick nej eftersom handläggaren missat registerutdraget. Massud överklagade till domstolen, som tolkade lagen hårdare än Migrationsverket och gav honom avslag. Alla är överens om att Migrationsverkets handläggande gjorde en miss – men Massud får betala priset och förlorar sin chans till ett liv i Sverige.
Handläggaren som felsökare
Lagarna både skrivs och tolkas till de asylsökandes nackdel. Fel begångna av myndigheter negligeras eller på sin höjd beklagas. Dessutom verkar enskilda handläggare vilja överglänsa varandra i att finna fel och ge avslag, med en nitiskhet som troligen inte bara handlar om individer, utan speglar en kultur eller kanske till och med direktiv inom Migrationsverket.
Ett exempel på denna övernitiska inställning drabbade Reza. Han hade tillfälligt uppehållstillstånd genom gymnasielagen och hade fått ett tvåårigt arbetskontrakt som skulle ge permanent uppehållstånd. Migrationsverket gav avslag. Det visade sig att de två årens anställning skulle gälla från det datum då Migrationsverket tog ställning till frågan, vilket kunde vara veckor eller månader efter anställningsdagen. Arbetsgivaren skrev ett nytt kontrakt, med längre tid. Men en ny handläggare tittade på ärendet, och började undersöka Rezas utbildning, som redan godkänts. Hon kom fram till att trots att han fått examensbevis fattades det tre veckors praktik i hans utbildning. Så Reza fick åter besked om utvisning, eftersom Migrationsverket tog tillbaka något som man redan hade godkänt.
En förintande förvirring
Vi som arbetar med att stötta flyktingungdomar stöter ideligen på direkta orimligheter i myndigheternas agerande. Myndigheternas väntetider är katastrofalt långa, och ingen vet om reglerna hinner ändras under tiden. Vi försöker ge råd – men plötsligt är det något annat som gäller. Vi får ett besked – en tid senare kommer helt annan information.
Vi lär oss av bitter erfarenhet att svenska myndigheter inte är att lita på. För ungdomarna är hela denna beklämmande hantering bokstavligen livsavgörande. Ska du bli utvisad till ett land där du fruktar för ditt liv, ska du tvingas fly vidare till Frankrike, eller ska du få stanna i Sverige? Beskeden drar ut på tiden, i åratal. Redan svårbegripliga regler ändras oförutsägbart. Bedömningen är nyckfull, men alltid sträng. Positiva besked kan tas tillbaka. Behandlingen är nedbrytande. Även de som till slut drar en vinstlott lär ha fått ett rejält skadat förtroende för Sveriges »rättssäkerhet« – och detsamma gäller deras svenska vänner.
Karin Fridell Anter är arkitekt och färgforskare och ordförande för Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar.
