Andelen beviljade asylansökningar varierar kraftigt mellan Migrationsverkets olika kontor, visar Ordfront magasins undersökning. Migrationsverket kan inte förklara vad skillnaderna beror på. Kan det vara så att vissa kontor gör hårdare bedömningar än andra? Det skulle innebära att en enorm rättsosäkerhet föreligger hos myndigheten.
Text: Hanna Gisslén Grafik: Elliot Skog
Den som söker asyl i Sverige lämnar in en ansökan i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Därefter fördelas ärendet till en av över hundra enheter, som finns utspridda på Migrationsverkets kontor landet över. Ärendet ska utredas av det kontor som ligger närmast den asylsökandes boende, oavsett om det är ett av Migrationsverkets flyktingboenden eller ett eget boende. Om en region har hård arbetsbelastning kan ärenden flyttas till en enhet i en annan region.
– Men grundprincipen är att det kontor som geografiskt sätt är närmast personens bostad ska ta hand om asylärendet, säger Philip Engman, statistiker på Migrationsverket.
Det tyder på att asylärendena fördelas jämt över kontoren, utan vikt vid den sökandes härkomst, etnicitet eller andra faktorer som skulle kunna ligga till grund för bedömning.
Migrationsverkets presskommunikatör Lisa Danling bekräftar att »ambitionen« är att enheten närmast där den sökande bor ska ha hand om ärendet. Men hon tillägger att det inte alltid blir så. Hon kan dock inte säga om det är 5 procent eller 95 procent av ärendena som faktiskt utreds av närmaste enhet. Det vet Migrationsverket helt enkelt inte. Men det är inte så att specifika enheter bara utreder en viss typ av ärenden, som till exempel bara asylansökningar från människor som kommer från ett visst land, region eller liknande.
Det kan dock, enligt Lisa Danling, vara så att en enhet under ett tag arbetar med många liknande fall, för att sedan få in andra.
– Ett exempel är att ett team på en enhet kan ha jobbat med enbart uppenbart ogrundade ärenden med hög avslagsfrekvens, men sedan fått andra ärenden. Hur ärendena fördelas kan skifta månad för månad, säger Lisa Danling
På ett kontor, i Solna utanför Stockholm, finns specialiserade enheter som arbetar med så kallade dublinärenden. De tre enheterna är de enda som bestämt arbetar med en viss typ av ärenden. Det skulle kunna betyda att de övriga enheterna som utreder många ärenden över längre tid utreder ungefär samma typ av ärenden – och därför borde bevilja respektive avslå ungefär lika stora andelar ansökningar. Enligt Lisa Danling på Migrationsverket är det dock inte så enkelt, men hon har ingen statistik att plocka fram som säger hur många ärenden som flyttats mellan enheter eller om det finns någon enhet som under långa perioder de senaste åren arbetat väldigt mycket med en viss typ av ärenden som borde ge en viss typ av beslut.
Det som kvarstår är att »ambitionen« är att den enhet som är närmast den sökandes boende utreder. Om regeln är att en enhet på närmaste kontor utreder, borde asylärenden av alla slag spridas relativt jämt över Migrationsverkets kontor. Och, om bedömningar av liknande fall görs på samma sätt, borde andelen avslag respektive bifall vara relativt lika från kontor till kontor. Men det är de inte.
Stora skillnader mellan kontoren
Ordfront magasin har tittat på Migrationsverkets egen statistik över de asylärenden som bedömts under ett år, mellan den 1 augusti 2016 och den sista juli 2017 – och skillnaderna mellan de olika kontorens beslut är stora.
Migrationsverkets 126 enheter som utrett asylärenden under denna tid är uppdelade på 30 kontor. I Göteborg finns till exempel 22 enheter fördelade på två kontor. Asylärenden som under det här året utreddes i Boden blev i mycket större utsträckning beviljade än de som utreddes i Uppsala. I Boden bifölls 76 av 100 ansökningar, i Uppsala bara 45 av 100. Men det är långt mellan Boden och Uppsala – kanske har flyktingar med helt olika bakgrunder tagit sig till de olika städerna? När Migrationsverket kollar upp två specifika enheter, en av Bodenkontorets åtta enheter (som det året utredde 22 procent av Bodens asylärenden och vars siffror är representativa för hela kontorets) och en av Uppsalakontorets sju enheter (som det året utredde 27 procent av Uppsalas asylärenden och vars siffror är representativa för hela kontorets), säger de att de båda enheterna har störst andel ärenden från samma länder, Afghanistan och Syrien. Enheten i Uppsala utredde även ovanligt många ärenden om »barn utan vårdnadshavare«, vilka i högre grad får uppehållstillstånd.
Andelen beviljade asylärenden skiftar även mellan kontor i samma region: på Hallonbergens kontor i Stockholm bifölls 63 av 100 asylansökningar. Samtidigt biföll kontoret i Arlanda bara 40 av 100 ansökningar. Även här kollar Migrationsverket upp vad för typ av ärenden en av de två enheterna på Arlandakontoret har haft under året, och till viss del utredde enheten ansökningar från människor som satt i förvar, vilket möjligtvis skulle kunna vara ett svar på varför andelen beviljade var lägre.
Även mellan kontoren i Göteborg var skillnaden på andelen bifall respektive avslag stor. På kontoret i Kållered bifölls endast 25 av 100 ansökningar. På kontoret som ligger en och en halv mil bort, i centrala Göteborg, fick 59 av 100 ansökningar bifall.
Brister i utredningarna
Att bedömningarna utförs med olika måttstockar på olika enheter skulle kunna vara en eventuell förklaring till skillnaderna mellan kontoren. Den misstanken stärks av annan kritik som de senaste åren har framförts mot Migrationsverkets hantering av asylutredningar. Människorättsorganisationen Amnesty gick 2015 ut och sade att Migrationsverket gav olika beslut i liknande ärenden. »Vi har sett att det i fall med likadana grundförutsättningar blev bifall i ett fall och avslag i ett annat«, sade Madelaine Seidlitz, jurist på den svenska sektionen av Amnesty, till tidningen Advokaten.
Migrationsverket vill dock inte medge att en förklaring till skillnaderna mellan kontoren skulle kunna vara att enheterna bedömer olika i liknande fall.
– Man kan inte dra några sådana slutsatser, säger Lisa Danling på Migrationsverket.
Det Migrationsverket skulle kunna göra, att kolla upp vilka fall som faktiskt utretts vid de olika kontoren för att hitta en rimlig förklaring till de stora skillnaderna, har inte gjorts. Att skillnaderna mellan andelen beviljade asylansökningar på de olika kontoren under ett år är så stora som 51 procentenheter kvarstår.
Förra året gjorde Migrationsverket en egen undersökning av de beslut som fattades i asylärenden under 2016. Bara hälften av de 400 ärenden som Migrationsverket tittade på hade gjorts på rätt sätt. Två procent av besluten var direkt felaktiga, och ytterligare 13 procent av besluten diskutabla. 40 procent av besluten var inte tillräckligt begripliga. I många av besluten hade man enligt Migrationsverket hittat brister som rörde det viktigaste i en asylutredning – vad den sökande har för skyddsskäl och vad hen riskerar att råka ut för om hen återvänder till sitt hemland. I en intervju med Sveriges radio säger Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer att oerfarna medarbetare kan vara ett av skälen till de dåliga siffrorna.
– Beslutsfattarna har ett mycket stort ansvar och det bör således ställas stora krav på kompetens. Självklart kan oerfarna medarbetare ha varit en bidragande orsak men det är tyvärr även vanligt att Migrationsverket gått till beslut med otillräckliga och bristande underlag, säger asylrättsjuristen Mona Strindberg, som arbetar som offentligt biträde till asylsökande.
Med mängder av asylärenden att ta tag i har Migrationsverket press på sig att avgöra asylärenden snabbare, men utredningarna riskerar att bli rättsosäkra om det går för snabbt. I november förra året fattade en teamledare på Migrationsverket 83 asylbeslut på fem dagar. 67 av dem fick avslag. Som jämförelse fattade den mest effektiva asylprövningsenheten i landet i snitt 63 beslut per vecka fördelat på 34 personer från 2013 till 2016. Till Göteborgs-Posten säger en av Migrationsverkets medarbetare att 83 beslut på en vecka är helt omöjligt att klara av utan att rättssäkerheten blir lidande. Migrationsverkets egen rapport till regeringen visar även att det blir vanligare att asylbeslut ändras i Migrationsdomstolen.
– Det är oerhört allvarligt att kvantitet har prioriterats före kvalitet. Dessa beslut handlar om människors livsöden. De är inte bara siffror som skall betas av. När beslut tas i sådan stor omfattning och på mycket kort tid av enskilda tjänstemän är risken stor att rättssäkerheten äventyras, säger Mona Strindberg.
Hanna Gisslén är redaktör på Ordfront magasin.
