Vi lever alla med en digital dubbelgångare. I flera fall ses den som vårt sanna jag och vår mest tillförlitliga identifikation. När Daniel Berg förlorar sin digitala dubbelgångare inser han att han är en stympad persona i offentligheten. Den analoge Daniel Berg verkar inte vara den mest viktiga. Är den ens den riktiga?
Av Daniel Berg
– 58!
Jag sträcker fram nummerlappen tillsammans med mina sju svenska utgångna pass och mitt giltiga körkort.
– Jag behöver ett nytt pass, säger jag nervöst till kontoristen.
Identitetssökande pågår. Jag står inte på Polisens passexpedition utan på Handelsbankens kontor på Götgatan i Stockholm. Mitt hopp om att få ett svenskt pass till står nämligen och faller med min finansiella identitet. Jag behöver bevisa att jag är den som ska kopplas med den digitale »Daniel Berg«: personen med rätt till en hel massa pengar, samt svenskt medborgarskap.
Med mig har jag patetiska analoga bevis: papper på mina konton i banken. Jag inser att det är svaga indicier på sin höjd. Men jag, liksom alla i min familj, har varit kunder på det här bankkontoret sedan 1980-talet! Jag tackar min privilegierade stjärna för att bankernas lämmeltåg bort från världen av sten och kött och in på internet ännu inte packat ner just detta kontor. Det ger mig en chans att vädja om nåd bortom de digitala brandväggarna.
Den köttslige kontoristen stirrar oförstående.
– Alltså, jag måste ha ett nytt BankID, förtydligar jag.
Jag ser nog desperat ut, kontoristen ler lite oroligt. Ögnar otåligt genom passen. Han finner inget stöd i bunten med utgångna statliga identitetshandlingar där en liten pojke steg för steg antar de pojkgubbiga anletsdrag som nu vädjande stirrar mot honom på andra sidan disken.
Jag är inte bara desperat, jag är mitt i en kantiansk kris: själva grunden för vad som går att veta skakar.
Vad har då hänt? Min telefon blev stulen. Då fruktade jag identitetsstöld. Alltför drastiskt, skulle det visa sig, spärrade jag allt. Däribland, dåraktigt nog, mitt mobila BankID. Jag förstod inte att jag därmed också spärrade min nationella identitet. Men det gjorde jag. För att beställa nytt pass måste man beställa tid på passexpeditionen via internet. För att identifiera mig med mitt giltiga körkort behövs en telefon som kunde avläsa NFC, mina gamla telefoner som tidigare haft BankID dög inte längre. När jag väl köpt ny lur med NFC-läsare visade sig mitt körkort trots allt inte ha ett NFC-märke ändå. Nytt körkort kan bara beställas som nytt pass, med e-legitimation som BankID. Längst ner på hemsidan som lotsade identitetskrisande medborgare fanns dock ett telefonnummer att ringa för tidsbokning utan BankID! En halvtimme av knappval senare lotsade en automatisk röst mig tillbaka till hemsidan för tidsbokning med Bank-ID.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Hör av dig till medlem@ordfront.se
