Azerbajdzjan, en av Europas mest auktoritära stater, är civilsamhället på randen till ett slutgiltigt sönderfall. Med gripandet av den oppositionella och regimkritiska nationalekonomen Gubad Ibadoglu inleddes en förföljelse mot demokratiaktivister och journalister som går världens ögon förbi. Bara under hösten har andelen politiska fångar mångdubblats.
Av RASMUS CANBÄCK
När domaren förkunnar att den initiala häktningen blir på ett par månader så förstår Gubad Ibadoglu, den åtalade, att rättegången är allt annat än rättvis. I en kalender som ligger bredvid honom skriver han hastigt ner instruktioner som han hoppas ska nå berörda. Förutom ett par nyckelpersoner som han vill att hans familj ska kontakta så nertecknar han ordet »sanksiya« – »sanktioner«. Ordet står skrivet bredvid den 27 augusti 2023 i kalendern även om det var slutet på juli. Förmodligen hade han bara öppnat kalendern i all hast.
Kanske förstod den azerbajdzjanska nationalekonomen att detta var hans sista möjlighet att att över huvud taget kommunicera något till omvärlden. Sedan han fördes ut ur rättssalen den dagen så har han nekats alla former av kontakter med sin familj, inte ens genom Röda Korset.
Hans dotter Zhala Bayramova, som då befann sig i Sverige för att avsluta sina studier i internationell rätt i Lund, berättar att dygnen runt gripandet var omskakande.
– Min mamma var med i bilen när polisen grep min pappa. De var civilpoliser som omringade bilen, tvingade dem att stanna, och drog ut båda mina föräldrar. Allt var förfärligt, säger Zhala Bayramova.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Logga in på din digitala tidning.
