De flesta behandlingar för alkoholism, det drogberoende som skapar över-lägset störst problem i samhället, lär alkoholisten hur hen ska kunna avstå från alkohol – men tar inte bort suget. En medicin med få biverkningar gör det möjligt att slippa ens tänka på sprit. Men få känner till att den finns.

Av Daniel Wiklander

– Jag började med att fixa i ordning lägenheten, satte upp alla tavlor, fixade den där bokhyllan som stått någonstans i tio år.
Jag sitter vid köksbordet hemma hos en man vid kan kalla Johan. Han är strax över 40, lever ensam och arbetar inom vården. Han berättar om vintern 2014, när han nyktrade till och plötsligt började ha tid och energi att ta hand om hemmet.
Det har han inte alltid haft. Under många år söp han alldeles för mycket för att orka bry sig om några tavlor.
– Jag var kanske nykter måndagar och tisdagar, resten av veckan drack jag, säger han.
Ändå tog han sig upp varje morgon och gick till jobbet
– Det tycker jag hör till god ton som arbetare – man kliver iväg och knegar fast man är bakis. Jag har aldrig varit sjukskriven för att jag varit bakfull. Men det är ju inte så jävla roligt att sitta i ett tvåtimmarsmöte från åtta dagen efter man har druckit en sjuttis.

Johan är en av många svenskar som lider av olika grader av alkoholberoende. En statlig utredning uppskattade dem 2011 till 330 000.
Ännu fler ligger i riskzonen. Många av dem gör på olika vis sina närstående illa, genom allt från försummande och svek till fysisk misshandel. Det är det svenska samhällets överlägset största missbruksproblem.
Många är vägarna till ett nyktrare liv. Vissa blir hjälpta av metoder som bygger på kamratstöd och att bryta med sitt gamla liv, som i tolvstegsprogrammet, andra av terapi. Många återfaller också i hårt supande efter längre eller kortare tid. Rusets lockelse finns där hela tiden, den nyktra alkoholisten kan alltid göra valet att fortsätta kämpa – eller falla för frestelsen.
Tänk om det med hjälp av medicin skulle kunna vara möjligt att helt enkelt slippa suget efter alkohol – och det utan att varken behöva bryta helt med gamla vänner eller ens behöva avstå de positiva effekterna av små mängder?
Det kan låta som en dröm, men medicinen finns. Dess goda effekter är väl dokumenterade och den omfattas av högkostnadsskyddet – men skrivs sällan ut. Statistiska centralbyrån konstaterar i sin statistik över läkemedelsförsäljning 2015 att drygt 23 000 patienter – alltså mindre än en tiondel av alla Sveriges alkoholister – någon gång under året hämtade ut ett läkemedel mot alkoholberoende. Hur stor del av dem som förskrivits Naltrexon framgår inte.

När Johan berättar om de senaste två decennierna beskriver han ett liv som i mycket kretsade kring alkoholen – vad han skulle dricka, när han skulle göra det, hur mycket han skulle dricka. Ständigt dåligt med pengar, ständigt illamående. Skyhögt blodtryck och usla levervärden.
– När man tål så pass mycket så måste man dricka mycket för att uppnå någon effekt, och då blir man också väldigt full, berättar han.
– Det blir helt enkelt dåliga fyllor. Och bakfyllorna blir inte bakfyllor längre, de blir avtändningar. Och avtändningar är otrevliga saker.
– Empatin sticker ju. Det har jag märkt många gånger under åren av supande, både på mig och andra. Empatin finns inte där till slut.
Av en slump fick han höra talas om preparatet Naltrexon. Egentligen en opiatantagonist, det vill säga ett ämne som direkt motverkar effekten av opioider som morfin och dess olika syntetiska motsvarigheter. Ett liknande preparat, Naloxone, räddar livet på heroinister som överdoserat och inte kan andas.
Johan kontaktade en läkare som skrev ut medicinen åt honom på prov. Effekten var omedelbar och omvälvande när suget efter sprit försvann.
– Alla tankar på att dricka, alla planer på vad man ska dricka, när man ska dricka, hur mycket man ska dricka försvann, berättar han.

Alkohol i olika former har varit en del av människors liv sedan urminnes tid. De äldsta arkeologiska fynden av kärl för ölframställning är 7 000 år gamla.
Rätt använt är alkohol ett njutningsmedel som förhöjer kulinariska upplevelser, verkar avkopplande och gör det lättare för människor att umgås socialt.
Fel använt är det den drog som orsakar överlägset störst skada för samhället.
En bidragande orsak till diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdomar, dödsfall i trafiken och otaliga våldsbrott. Dessutom är det en av få droger vars abstinenseffekter i sig själva kan vara direkt dödliga.

När vi dricker alkohol aktiveras kroppens belöningssystem. Detta får oss att vid små mängder uppleva ett ökat lugn och även viss ökad upprymdhet. Det beror dels på ökad utsöndring av dopamin, och även på ökad halt av kroppsegna opiater, så kallade endorfiner.
Hur starkt vi påverkas av endorfinpåslaget beror på genetiska variationer.

Naltrexon är ett av en handfull preparat för behandling av alkoholism, och det som visat sig mest effektivt i tester, med en återfallsfrekvens efter tre månader på cirka
20 procent.
Människor som njuter extra mycket av alkohol, och därmed löper större risk att utveckla beroende, är också de som svarar bäst på Naltrexon. Ämnet binder till samma receptorer i kroppens belöningssystem som opiater, hindrar dem att fästa och tränger dessutom bort dem om de redan finns där. Det är det som häver den överdoserande heroinistens andningsuppehåll, och det är det som tar bort alkoholistens sug efter mer sprit.

Även om alkoholisten av ren vana skulle hälla upp ett glas, så får hen med Naltrexon i kroppen inte den förväntade euforiska effekten. Å andra sidan inträffar heller inget plågsamt eller dramatiskt, som med det gamla och numera förkastade preparatet Antabus som kunde vara direkt skadligt om patienten ändå drack alkohol.
Det tar bara bort suget att dricka mer.
– Jag var nykter på egen hand en månad, berättar Johan. Då får man sitta hemma. För det går inte att gå ner och sätta sig på den lokala puben och vara ölsugen, med de andra fyllona. Det är ingen som klarar det. Med det här i kroppen så kan du sitta där och dricka läsk.
– Det är jättekonstigt att det är så lite använt.

Göran Blennow, beroendeläkare med mångårig erfarenhet av behandling av såväl alkoholister som narkomaner, anser att Naltrexon borde skrivas ut betydligt oftare. Att det inte görs tror han hänger ihop med att när preparatet introducerades i Sverige var rekommendationen i läkemedelsförteckningen FASS att det bara skulle ges i samband med kognitiv beteendeterapi, en behandlingsform som på den tiden hade alldeles för få utövare och därmed var dyr. Han berättar om hur Johan Franck, professor på Karolinska institutet och en av Sveriges främsta auktoriteter på beroendeforskning, kommenterade rekommendationen om att bara ge Naltrexon vid terapi:
– Hans kommentar var »Det vet ju inte mina alkoholiserade råttor om, för de minskar också sin konsumtion«.
I dag är skrivningarna om terapi borta ur FASS. Enligt Göran Blennow är erfarenheterna av Naltrexon mycket goda inom vården – men kräver ändå att man, likt Johan, fattat ett beslut att försöka sluta dricka.
– Jag har haft mycket svårare patienter, med dubbla diagnoser till exempel, som har psykisk sjukdom och beroende samtidigt.
– Om de har mycket ångest och inte står ut, då tar de återfall i alla fall.
Även de allra tyngsta alkoholisterna utan dubbeldiagnos behöver andra behandlingsformer.
– De har för svårt att relatera till det här att »jag borde inte dricka så mycket« för att det ska ha effekt, säger Göran Blennow.

Snart två år in på behandlingen är Johan inte helnykter, men det handlar inte om att »ta återfall« som det heter inom traditionell missbruksvård, genomklappningar av det slag Göran Blennows patienter med psykiatriska diagnoser utsätter sig för i ren desperation. Tvärtom, han har en begränsad alkoholkonsumtion just för att han numera, så länge han tar sin medicin, kan ta ett glas, utan att bli sugen på mer.
– Jag kan för första gången i mitt liv ha sprit hemma utan att det bara går åt. Jag hade barskåp ett tag i somras, det har jag aldrig kunnat ha förut.
Livet har verkligen förändrats till det bättre, säger Johan.
– Att inte behöva må dåligt, och inte behöva vara bakfull, och även ha pengar – jag har ju börjat pensionsspara, för fan!
Johan tänder en cigarett. Nikotinberoende är något Naltrexon dessvärre inte hjälper mot.
– I Sverige ska vi supa, och det ska vara roligt – men så fort någon blir alkoholberoende, då är det tabu och skam.
– När jag gick till läkaren hade jag redan bestämt mig, att jag tänker fan inte skämmas för mig. Anledningen till att jag drack för mycket, var att jag druckit tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid för att bli fysiskt beroende. Och jag hade bestämt mig för att göra någonting åt det.

---

DANIEL WIKLANDER är redaktör på Ordfront magasin.