Vi försöker göra ord viktigare än handling – men konsekvenserna bryr sig inte om våra krumbukter, menar Alf Hornborg.
När vi jämför vår värld med tidigare epoker upptäcker vi ett drag som går igen hos romarrikets slavägare, medeltidens feodalherrar och dagens superrika. Ingen elit uppfattar sitt välstånd som baserat på exploatering. Överklassen försvarar i regel ojämlikhet som naturens, eller systemets, ordning. Att inse att ens eget överflödsliv levs på andras bekostnad vore moraliskt förödande. Det är först i efterhand som det blir möjligt att förfasa sig över slavarnas livsvillkor.
Idag är världen sammankopplad i ett enda ekonomiskt system. Av sju och en halv miljarder människor är det bara en miljard som kan leva som genomsnittssvensken.1 Den globala medelklassen tillhör denna privilegierade minoritet som har råd med bil, flygresor och en i övrigt »modern« levnadsstandard.
Under 1950- och 60-talen – modernitetens guldålder – kunde den växande medelklassen upprätthålla föreställningen att den hade »utvecklingen« att tacka för sitt välstånd. De stora klyftorna mellan Europa och Afrika betraktades som skillnader i tiden snarare än i det globala rummet.2 På det hela taget såg framtiden ljus ut. Den föreställningen har nu krackelerat. Samtidigt som klyftorna fördjupas3 , förvärras hoten mot våra ekologiska livsvillkor, däribland utsläppen av växthusgaser.
Den ideologiska polarisering som klyver land efter land i Europa och Amerika handlar i grunden om den globala medelklassens ambivalenta position och insikter. Särskilt i det globala Nord har medelklassen hamnat i en återvändsgränd, trängd mellan höga ideal och allt mer plågsamma insikter om hur vår levnadsstandard bygger på exploatering och ohållbar resursanvändning, och fattigdom, i Syd.
Om medelsvenskens konsumtionsnivå vore tillgänglig för alla människor i världen skulle det krävas fyra planeter.4 Den möjliggörs genom import från länder där lönerna är en bråkdel av de svenska och miljölagstiftningen mindre sträng.
Framtidens historiker kan komma att fästa sin uppmärksamhet vid att just den medelklass som genom sin höga konsumtion och rörlighet bidrog mest till exploateringen av Syd och den globala uppvärmningen var den mest högljudda förespråkaren för global solidaritet och hållbarhet. I stället för att förändra sin egen materiella roll i världen valde den att fokusera på vad som sades.
Framtidens historiker kan notera att det för oss blev viktigare att förakta klimatförnekare än att sluta flyga, viktigare att uttrycka solidaritet med världens fattiga än att genom ändra vår konsumtion sluta dra nytta av deras låga löner. Vi låter ord, identiteter och symboliska manifestationer skymma vår verkliga roll i världen.
Den svenska medelklassen uppfattar sig nog som mera klimatmedveten än någonsin, men flyger och konsumerar samtidigt allt mer. Den vill öppna Sveriges gränser för världens fattiga, men förväntar sig att behålla sin privilegierade position på världsmarknaden. Den verkar föreställa sig att USA inte var ett lika imperialistiskt land under Obama som det är under Trump, vilket visar att det blivit viktigare att bedöma en statschefs ord än hans utrikespolitik.
Teknik och konsumtion görs »gröna«. Tillväxt och utveckling ska bli »hållbar«. Att på världsmarknaden tillägna sig lågbetald arbetstid från Syd är »frihandel« och ett mått på marknadens »effektivitet«. Vi klär exploateringen i en språkdräkt som vi kan leva med, liksom eliter gjort i alla tider.
Alf Hornborg är professor i humanekologi vid Lunds universitet, känd för sin systematiska kritik av kapitalism och teknikpositivism.
1. Rosling, H., A. Rosling Rönnlund och O. Rosling 2018, Factfulness, s. 46-51. Natur & Kultur.
2. Att se de globala klyftorna som skillnader i tiden är utgångspunkten för s.k. moderniseringsteori (se W. W. Rostow 1960, The Stages of Economic Growth: A Non-Communist Manifesto, Cambridge University Press). Att i stället se dem som skillnader i rummet är grunden för beroendeteori och världssystemanalys (A. G. Frank, 1967, Capitalism and Underdevelopment in Latin America, Monthly Review Press; I. Wallerstein, 1974-1989, The Modern World-System I-III, Academic Press).
3. Alvaredo, F., m.fl., 2017, World Inequality Report 2018, World Inequality Lab, Paris.
4. World Wide Fund for Nature (WWF), 2018, Living Planet Report 2018, WWF, Gland, Schweiz.
Läs hela artikeln
Som medlem i föreningen Ordfront stödjer du det fria ordet och får det oberoende Ordfront magasin direkt i brevlådan. Du skapar också förutsättningar för föreningens påverkans- och informationsarbete kring mänskliga rättigheter och demokrati.
