Renovräkningar. Marknadshyror. Utförsäljningar. Profithungriga storföretag kastar sig med sådan kraft över Sveriges hyresrätter och bostadsmarknad att FN:s rapportör slår larm. Samtidigt börjar motståndet ta form. Ett annat boende är möjligt, men det kräver kamp, skriver Åse Richard.

Vi minns det som vore det igår, jag och mina barn. Jag bredde frukostmackor. De satt med nattens drömmar kvar, halvvakna vid köksbordet. Snart skulle vi cykla till dagis.
Morgonen avbröts av att en stor maskin mullrade in på gården, med sikte på lekplatsen. Lätt som en plätt ryckte den upp vår gemensamma två-och-en-halv-meter-höga rutschbana. Barnen stod plötsligt klarvakna i fönstret, stirrade, knäpp tysta. Jag minns känslan av surrealism när den gedigna träställningen brakade ned på gräsmattan.

Några år senare, barnen gick i mellan-stadiet, då drog den stora renoveringen igång. Hela bostadsområdet – 4000 hyresgäster, 1200 lägenheter, 16 innergårdar och flera mindre grönområden skulle »lyftas« och »förnyas«. Helt utan, skulle det visa sig, formellt inflytande från oss som bodde här.
Förutom att hyrorna skjutit i höjden och människor renovräkts* så har även utemiljön förändrats.  Nästan alla lekplatser är borta. De flesta träd har huggits ned och buskar sågats bort. Fastighetsbolaget kallar det »nollställning«. På riktigt alltså. De kallar det Nollställning. De hymlar inte ens! De river bort lekplatserna, fäller träden, schacktar undan buskarna – nollställt! Känslan av surrealism från morgonen i köket har blivit det normala.

Leilani Farha är FN:s rapportör i bostadsfrågor. I mars 2019 ger hon Sveriges regeringen skarp kritik, eftersom internationella investerare nu etablerar sig snabbt i landet. Under 2018 köpte riskkapitalbolag fastigheter för 43 miljarder kronor i Sverige. Farha menar detta strider mot internationella människorättsnormer. »Köp. Fixa. Sälj« står det på hemsidan till det största av bolagen. Ambitionen är tydlig.
Marknadshyror skulle öka svängrummet ytterligare för dessa enfaldiga köpa-fixa-sälj-visioner. Fri hyressättning och utförsäljning är inte lösningar, bara beprövade steg i fel riktning.  Starta istället en statlig utredning som tar på allvar alla de konkreta förslag för en hållbar bostadspolitik som lyfts fram av boende, lokala bostadsaktivister, hyresgästorganisationer och nationella nätverk.
I Berlin är folk ute på gatorna i tusental för att kräva återköp av de bostäder som sålts ut. Även i Stockholm samlas hyresgäster i återkommande manifestationer för att skydda allas rätt till en god bostad. Hyresgästföreningen pratar om att starta byggbolag, och javisst! Fler föreningar borde bygga flerfamiljshus, det har gjorts förut. Och varför inte starta ett statligt byggbolag?
Människor som går samman i så kallade bygg-gemenskaper för att (ofta på sin fritid) bygga hyreshus efterlyser bättre stöd för att ta sig genom byråkratin. Inte krav på avreglering alltså, utan guidning genom det kommunala regelsystemet. Kollektivt ägda hyresrätter i Göteborg har renoverat klimatsmart utan att höja hyran. Med långsiktighet, varsamhet, ny teknik och kraftigt minskad energianvändning fixar de det storbolagen inte klarar.

I området där jag bor vek tre kvinnor all sin lediga tid till att knacka dörr för att stoppa en ombildning. På köpet avslöjande de fastighetsbolaget med att både muta och hota hyresgäster för att tvinga igenom sina planer. Lokalt motstånd tar mycket energi, men är oändligt viktigt när det formella demokratiska inflytandet redan sålts ut. Lyssna därför på alla dem som redan idag bor med riskkapitalet på tröskeln! Här hörs skarpa argument för stärkta rättigheter och ökat inflytande.

Bostadsfrågan är i låst läge, politikerna villrådiga och jag kan inte längre räkna hur många försiktiga debatter jag varit på de senaste åren. Men att »ingenting händer«? Så är det förstås inte. För medan inga ordentliga beslut fattas, så byggs samhället om. Utan någon egentlig plan, vision eller riktning. Lite som en stor maskin som rycker upp det som står i vägen – rutschkanor, träd, lekplatser, hyresgäster och medbestämmande – för att sedan kunna placera en generisk skittråkig värld ovanpå den så piffigt nollställda ytan. Tråkig, svindyr och bara bra för kortsiktigt profithungriga storföretag.

* När hyresvärdar utför så kallade standardhöjande renoveringar utan hyresgästernas medgivande för att sedan kunna chockhöja hyrorna. En de facto vräkning av hyresgäster med svag ekonomi.

---

Åse Richard är doktorand vid Institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet. Tillsammans med Dominika V Polanska, Sarah Liz Degerhammar och Ruhani är hon aktuell med boken RENOVRÄKT! Hyresvärdars makt(spel) och hur du tar striden (Verbal Förlag).