Det är hårda tider, och då drabbas alla. Inte minst kulturen. Men den våg av stängnings- och uppsägningskatastrofer som kulturknutar i Sverige idag hotas med är inte främst orsakad av lågkonjunktur och inflation. Den orsakas av politik. Statliga och kommunala fastighetsbolag tokhöjer hyror och vill vräka – för att leva upp till de uppdrag de fått av kulturblinda och – döva politiker. De ska vara affärsmässiga = gå med vinst. Så mycket vinst som möjligt.
Detta gäller även om den verksamhet de vill hyreshöja och/eller vräka i samarbete med samma fastighetsbolag planerat verksamheten i lokalerna. Den gäller även om det är stat eller kommun som ger stora bidrag för att just den verksamheten ska verka i just dessa lokaler.
Låt mig för att stärka min tes lista några ställen/institutioner som är under akut hot, bara just nu: I Göteborg har Konsthallen Röda Sten fått en rejäl och plötslig hyreshöjning av sin värd Stadsfastighetsförvaltningen (kommunalt). Sedan knappt ett år vill samma ägare dubbla avgiften för Konstepidemin, ett kvarter särskilt menat för kulturverksamhet med 120 enskilda ateljéer, gallerier och scener. I Göteborg har också Folkteatern fått sin hyra chockhöjd och hotats med vräkning om man i sin bar inte slutar med liveframträdanden. I Göteborg, som verkar vara drabbat av gentrifiering som hundar drabbas av rabies, vill också ett kommunalt fastighetsbolag höja hyran för hyresgästerna i kulturhuset Viktoriahuset, där bland anndra Hagabion ligger, till nivåer som skulle stänga ner nuvarande verksamhet.
Puh. Okej, ett till exempel, från vår stolta huvudstad, så det inte ska verka som om det bara är makthavarna på Bästkusten som fått fnatt: Musikaliska kvarteret ligger mitt i Stockholms allra tjusigaste kvarter på Blasieholmen, mitt emellan Operan och Dramaten,
och det är meningen. Kvarteret ägs av Statens Fastighetsverk, innehåller fyra publika scener, och repetitionslokaler för sådana som Blåsarsymfonikerna och Kungliga Musikaliska Akademien (och många fler). Tillsammans med verksamheterna har Fastighetsverket rustat upp och byggt huset för just dessa ändamål under flera år. Och nu: chockhyreshöjning! Som hotar hela verksamheten! Idiotiskt? Javisst! Oundvikligt? Alls icke? Men varför då? Säg det!
Denna idioti hotar förstås i förlängningen allmänheten. Vi får färre kulturlokaler. Mindre tillgång till kultur. Färre konserter, färre uppsättningar, färre utställningar. Ett fattigare liv, ett fattigare land. Och vem vinner på det? Inte ens den anonyme skattebetalaren i någon särskild utsträckning. Det handlar om summor som knappast ens slår en flisa i statens eller kommuners budgetar.
Men det är inte pengarna, det är principen! Som den infernaliske fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren, spelad av Hans Alfredson, triumfatoriskt trumpetar när den pengaskyldige torparen kommit med skulden på själva julafton (och slänger sedlarna på brasan). Affärsprincipen. Marknadsvärde ska antas. Profit ska göras.
I sociala och högeralternativa medier och nuförtiden också i riksdagens talarstol kan man titt som oftast få del av de nyssnazistiskas, förlåt högerradikalas, förlåt konservativnationellas, förlåt Gulliga Svenska Nallebjörnspartiet För Godis och Mys Åt Alla Äkta Svenskars åsikter om svensk kultur. De är ungefär såhär: sedan 68-generationen och framåt är kulturen infesterad av vänsterjox, hbtq-propaganda och osvensk osundhet. Det talas om att rensa ut och andra inte alls nazistiskt klingande grepp som ska tas för att rena rikets kultursektor.
Men det är inte därför de statliga och de kommunala fastighetsbolagen agerar som de gör. Väl?
Johan Berggren
Tycker du om vad du läser? Journalistik är inte gratis.
Stöd oss och bli medlem i Ordfront
