Kvinnor har länge haft ledande roller i miljörörelsen. Så också i de senaste årens fördjupning och breddning av förståelsen av hur vi måste lyfta fram social rättvisa och urfolksperspektiv för att lyckas stoppa en katastrofal utveckling.
Av Abigail Sykes
En växande rörelse har förstått att klimatfrågor måste kopplas samman med frågor om social rättvisa, som antirasism, hbtqia+-frågor, klassperspektiv, funkisfrågor, jämställdhet och global rättvisa för att vi över huvud taget ska rå på klimatkrisen.
För att angripa orsakerna till klimatkris, andra miljökriser och sociala orättvisor behöver vi förändra på djupet – i våra sätt att tänka och leva – bortom ekomodernistiska, tekniska klimat»lösningar«. Något som inte minst kvinnliga skribenter har tagit fasta på.
Detta kan vara en utmaning, inte minst i Sverige, där ekomodernistiska tekniska lösningar dominerar i debatten, och miljö- och klimatrörelsen till stor del utgörs av privilegierade personer ur den vita medelklassen.
Men förhållningssätt som traditionellt har förknippats med kvinnor och urfolk och därmed har nedvärderats verkar vara på uppsving. Att vi alla behöver visa omsorg om oss själva, varandra och miljön, förstå att vi är en integrerad del av naturen, respektera och fira våra olikheter och arbeta tillsammans för att samhället ska bli både hållbart, rättvist och regenerativt.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
