• Föreningen Ordfront
  • MR-dagarna
  • Demokratiakademin
  • Ordfront Förlag

Ordfront magasin

  • Reportage
  • Kultur
  • Åsikt
  • Ordfront digitalt
  • Bli medlem
  • Bli prenumerant
  • Kontakta oss
  • Bli medlem

Lena Kronberg: Skor av lera

Publicerad 12 juni, 2017

Vi sitter i köket, min son och jag, med matteläxan.
Paus.
Han bläddrar bland bilder han googlat fram. Plötsligt ger han mig sin mobil och säger: »Det där är jag.«
Jag ser ett barn, täckt av lera. »Är det du?«
»Nej inte jag, det finns inga foton på mig. Men jag.
Som jag. Jag arbetade där när jag var barn.«
Det lilla barnet på bilden är en arbetare, fem-sex år. Lera överallt, också i håret.
»Vi gick till leran när det blev varmt. Solen brände. Det var varmt, vi kände inte om marken var eld eller is. Då gick vi i leran.«
Han arbetade på ett tegelbruk, men fick inte arbeta om ingen i familjen arbetade där. Hans pappa hade dött när pojken var liten, och sedan dog mamma. Morbror tog hand om sina syskonbarn och sökte jobb på tegelbruket så att barnen kunde arbeta med honom.
De steg upp medan det var mörkt och arbetade tills det blev för varmt för att vara ute. Då gick de hem. På kvällen gick de tillbaks till jobbet och arbetade till midnatt.
Så gick sommaren.

På vintern flyttade de. De flyttade till plantagen, arbetade på fälten. Plockade bomull. Hela vintern.
Sedan kom våren och de flyttade till tegelbruket. De flyttade två gånger om året. Han gick aldrig i skolan, men lyckades räkna ut hur man skulle förstå persiska och latinska bokstäver genom att titta på vägskyltarna. Där ligger Tehran, då står det Tehran på skylten.
På vissa skyltar stod det att hundar och afghaner inte fick vara i parken eller i bassängen. Men de skyltarna stod bara med persiska bokstäver.
Det fanns städer som afghaner inte fick vara i. Och jobb de inte fick ha. De flesta jobb fick de inte ha. Men de fick städa gatan och göra rent inälvorna på slaktade djur. Och arbeta på tegelbruk.
Ibland tar polisen dem och säger att de inte har tillstånd att vara i Iran, fast de har tillstånd. Polisen vill ha pengar, annars skickas afghanerna till Afghanistan. Men först får de sitta i ett smutsigt och varmt häkte. Polisen säger att de kan ordna en snabb transport om afghanerna betalar för dem.
– Vi har inga pengar, säger afghanerna.
– Ni kan ordna det. Ni har vänner. Låna. Ni kan betala tillbaks sen.
Om de inte betalar kan de sitta i smutsiga och varma häkten och i flera månader, eller år.

Ibland tar polisen afghanernas bilar eller motorcyklar. Det där är inte din motorcykel, inte din bil. Har
du körkort?

Och ändå är Iran bättre än Afghanistan för afghan-erna, för de flesta afghaner i exil är hazarer.

Men när de tröttnar. När de tröttnar på att åka jojo mellan Iran och Afghanistan med dyra flyktingsmugglare åt ena hållet och mutade poliser åt andra hållet, så lånar de pengar för att lämna allt. I väst blir vi inte behandlade som hundar, eller värre än hundar. I väst vet de att vi är människor.
Min son säger att i Asien var han inget värd, men när han kom med båten från Turkiet, den lilla gummibåten som höll på att sjunka, togs han emot av två amerikanska kvinnor som sa att han kunde komma till deras land. Han kände sig välkommen. Alla var så snälla.
– Var alla snälla? frågar jag.
– Nej, kanske inte polisen i Makedonien, men människorna var snälla. Alla säger att jag är något. Alla säger att jag är en människa.

Nu har min son varit här i 18 månader. Han har lärt sig svenska, går i skolan och tar igen allt det som ungdomar i hans egen ålder har haft 18 år på sig att lära sig. Han går på jobbmässor, pratar om högskoleutbildningar och om han kanske ska bli elektriker istället, eftersom matte är svårt. Eller VVS-tekniker.
– Vilket jobb är bäst?
– Egentligen borde du bli ingenjör, din nyfikenhet vet inga gränser, men du kunde ju bli rörmokare först, och sedan utbilda dig på kvällarna.

Vi pratar som om han skulle bo här i resten av sitt liv. Fast han fått avslag på sin asylansökan. Han ska ju ta hand om mig när jag blir gammal. Han och alla mina andra svenska och afghanska barn. Jag ska inte behöva oroa mig för något. Inte för något. Utom för att han kanske blir deporterad till ett förvar. Där han sitter ensam. Och sedan till Kabul där han inte har sin familj. Och sedan kommer han att försöka fly igen. Men överlever han den gången?

Jag torkar mina tårar i smyg och vi fortsätter med matteläxan.


Lena Kronberg är skådespelare, berättare, skribent, förälder samt extraförälder till ungdomar som har sina föräldrar flera tusen kilometer bort.

Läs hela artikeln

Som medlem i föreningen Ordfront stödjer du det fria ordet och får det oberoende Ordfront magasin direkt i brevlådan. Du skapar också förutsättningar för föreningens påverkans- och informationsarbete kring mänskliga rättigheter och demokrati.

Bli medlem nu

I korthet

14 februari, 2024

Visitationszoners effektivitet tveksam

Nyttan med visitationszoner väger inte upp mot riskerna för kränkningar av mänskliga rättigheter och kan stjälpa … .

21 juli, 2023

Mer Ordfront? Lyssna på podden

Vet du att vi sedan hösten 2022 gör podden SAMTALET, där gäster kända från media (Ordfront magasin) och för sin … .

7 juli, 2023

Mer kollektivtrafik och närodling i söderforterna!

Stockholmarna är redan duktiga på klimatsparande åtgärder, konstaterar norrlandsgrävjournalisten Arne Müller efter en … .

3 juli, 2023

Nytt Ordfront magasin – elegant och digitalt

Vill du ha med dig Ordfront magasin på en resa men orkar inte bära på massa papper? Då har vi goda nyheter! Tidningen … .

30 juni, 2023

Breaking social: så vanstyrs världen, och vad vi kan göra åt det

Fredrik Gertten har en ny film ute. Efter Bananas och Push tar nu Breaking Social ett globalt grepp för att berätta om … .

Fler nyheter

Tycker du om det du läser?

Bli medlem i föreningen Ordfront och få Ordfront Magasin hem i brevlådan!

Som medlem i föreningen skapar du förutsättningar för föreningens påverkans- och informationsarbete kring mänskliga rättigheter och demokrati.


Bli medlem

Annonser

Ordfront magasin 2025
i pappersform hos medlem
Nr 1 25 februari
Nr 2 30 april
Nr 3 19 juni
Nr 4 18 september
Nr 5 19 november
https://youtu.be/X-q1kNo3GSM
https://www.youtube.com/watch?v=bpzZR0e9CjI
https://youtu.be/QS3XiflccFc?t=122
https://www.youtube.com/watch?v=z6l7nVrc1x4
https://www.youtube.com/watch?v=YN0kIrTmRqw
https://www.youtube.com/watch?v=gIiiu25AJDk
https://www.youtube.com/watch?v=eeUNpeJo--Y
https://www.youtube.com/watch?v=5E3xHk6dttc

Det här är Ordfront magasins sida på nätet. Artiklar ur papperstidningen, kommentarer från redaktionen och nyheter om magasinet och Ordfront. Redaktionen ansvarar för allt innehåll på sidan.

Ordfront magasin är en samhälls- och kulturdebatterande tidskrift som är störst i Sverige i sitt slag. Den utkommer med fem nummer per år.

På www.ordfront.se kan du bli medlem och därmed prenumerant. Tidningen ägs av medlemsföreningen Ordfront. Läs mer om föreningen och dess verksamhet på www.ordfront.se

Postadress
Box 63 09
102 35 Stockholm

Besöksadress
Föreningen Ordfront
Karlbergsvägen 66 A
113 35 Stockholm

Redaktionen
Tel: 08-121 500 53
redaktionen@ordfront.se

Ansvarig utgivare
Anna Wigenmark

Ägare
Föreningen Ordfront

Medlemsservice
Email: medlem@ordfront.se

Allmänna frågor
Har du allmänna frågor angående Föreningen Ordfront eller Ordfront magasin.
info@ordfront.se

Tel: 08- 12 15 00 51

Vi besvarar inte frågor gällande Ordfront Förlag. Eftersom vi är ett litet kansli kan vårt svar ibland dröja något.