UR ARKIVET: Hiram Li

Ordfront magasin har träffat tre av de uppemot 50 000 papperslösa människor som lever i Sverige. Arbete, bostad och säkerhet är något helt annat för papperslösa än för andra i Sverige. Laglöshet, osäkerhet och utsatthet präglar denna hårda tillvaro, som pågår mitt ibland oss.

Text och foto: Hiram Li.  Research: Sher Akbari och Asad Kohizada.

Hamid ser trött ut när vi träffas. Personen som har förmedlat kontakten mellan oss har på förhand berättat att det är »en kille med mycket problem«. Det är också något som syns, han är strax över 20 men redan tunnhårig.
– När jag kom till Sverige så hade jag mycket hår, nu har jag tappat det mesta, livet gör sånt med en, säger han och för handen genom det glesa håret.
Han har levt som papperslös länge nu, över två år, en svår tid som han har tillbringat utomhus eller boende hos främlingar. En tid som han menar tagit hans ungdom från honom.
Hans tid i Sverige började ganska bra, redan som asylsökande fick han arbetstillstånd och jobb på en pizzeria i Småland. Här utgör Hamid undantaget, enligt Migrationsverkets statistik får de flesta som söker asyl från Afghanistan inte tillåtelse att jobba medan deras ärenden handläggs. Det skulle dock snabbt visa sig att hans jobb kanske inte var den vinstlott han hoppats på. Månaderna gick och ingen lön kom in på hans konto, arbetsgivaren hade varje gång olika ursäkter till varför det dröjde. Hamid behövde jobbet och ville göra rätt för sig så han valde att lita på arbetsgivaren som lovade att betala honom inom kort.
Lönerna fortsatte dock utebli och Hamid fick avslag på sin asylansökan. I samband med avslaget förlorade han rätten att jobba legalt i Sverige, han förlorade också den lilla summa pengar som Migrationsverket betalar ut till asylsökande. Hamid som nu var mycket tveksam till sin arbetsgivare valde ändå att stanna hos honom. Det var hans enda möjlighet att livnära sig, något kontaktnät i Sverige som kunde hjälpa honom hade han inte.
Månaderna gick utan att han fick lön, och efter att till slut ha jobbat nio månader med endast lite mat som ersättning lämnade Hamid sitt arbete. Någon lön för utfört arbete har han aldrig fått.
– Hade jag haft papper hade jag kunnat anmäla dem, men som papperslös är jag helt maktlös, säger han.
På den fackliga organisationen Fackligt center för papperslösa blir de inte förvånade över Hamids historia, de möter många liknade fall.
– Så fungerar det tyvärr numera, Sverige har nästan kommit att bli ett paradis för oseriösa företagare som utnyttjar papperslösa. Det är gräsligt, säger Sten Erik Johanson på Fackligt center för papperslösa.
Papperslösa som utnyttjas på arbetsmarknaden finns det gott om. Det kan handla om personer som inte får någon lön eller alldeles för liten lön, enligt Sten Erik Johanson. Han berättar att det är ett tämligen nytt problem som numera förekommer i alla typer av branscher:
– I länder som Italien och Spanien har de länge haft detta problem, vi i Sverige är inte lika vana vid att hantera det, säger han.

För den som lever som papperslös i Sverige finns det dock flera problem, det är inte bara på jobbet som risken att utnyttjas finns. Även i hemmet, i bostaden, är problemen stora. Hafis Sharifi är en av många som stött på problem med sitt boende:
– Boendet borde vara en trygg plats, en plats där du kan vila, för papperslösa är det inte det, säger han.

Hafis Sharifi gör i kontrast till Hamid intryck av att vara glad och positiv när vi träffas. Även han är strax över 20 år, men han lever inte längre som papperslös. Han har fått uppehållstillstånd, men minns problemen som papperslös tydligt. När han pratar om sin tid som papperslös gör han det på ett skämtsamt vis, som står i stark kontrast till det han berättar:
– Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det, det var en jobbig tid för mig, det är en jobbig tid för de av mina vänner som fortfarande lever så, förklarar han med ett leende.
Hafis hade ändå tur, det fanns männi-skor runt honom, han var redan från början av sin papperslösa tid i kontakt med aktivister som hjälpte honom. Han behövde inte ta jobben för tio till tjugo kronor i timmen, som andra tvingats till. Han behövde bara vara helt bostadslös i några korta perioder. Trots att han hade ett stort och brett nätverk vittnar han om vilket lätt offer han var för personer som inte ville honom väl:
– Jag var smart redan från början, jag sa aldrig till folk att jag var papperslös, det tror jag hjälpte mycket, men ändå så hände saker, säger han.
Alla kunde han inte dölja sanningen för, ibland var han tvungen att berätta, ibland berättade han för fel person. För Hafis precis som för de flesta andra i hans situation var boendet ett av de mest svårlösta problemen. Han flyttade runt mycket, han delade rum med upp till fem personer, han var ständigt rädd att hyresvärden skulle röja eller lura honom. En rädsla som skulle visa sig vara befogad:
– Jag hyrde ett rum av en man tillsammans med en vän. Vi kände att vi ville berätta för honom att vi var papperslösa, det var ett misstag. Så snart han fick reda på det började han bete sig konstigt, han blev otrevlig och började komma in i lägenheten oanmäld på konstiga tider, berättar Hafis.
Månaden efter de berättat, precis när de hade betalat hyran, så blev de utslängda ur lägenheten. Hafis bad då om att få komma in och hämta sina saker och få sin hyra tillbaka för månaden han inte bott där. Hyresvärden vägrade, när Hafis stod på sig började mordhoten komma. Det fick Hafis att släppa saken.
–  Han skulle aldrig våga göra så mot någon med papper, han visste att vi inte kunde göra mycket, att vi inte kunde kontakta någon myndighet.
Samtidigt menar Hafis att hyresvärden hade tur som gjorde det mot en person som inte var våldsam.
– Vi hade inte mycket pengar, vi hade gett bort nästan allt till honom, en farlig person hade kunnat göra mycket allvarliga saker mot honom, säger han.
På Hyresgästföreningen är man medveten om problemen med boendesituationen för papperslösa, någon strategi för att hjälpa papperslösa med detta finns dock inte.
– Det som är knepigt är att det inte finns någon lagstiftning, utan lagstiftning kan vi inte göra något, säger Anna Wennerstrand, presschef på Hyresgästföreningen.
Samtidigt är hon noga med att poängtera att man på Hyresgästföreningen ser det som ett problem att människor oavsett status i landet far illa. Hon menar att problemet är strukturellt och måstes lösas kollektivt:
– Boendet är inte en individfråga utan en samhällsfråga, det måste också lösas så. Vi får inte heller glömma att tryggt boende faktiskt ingår i de grundläggande mänskliga rättigheterna. Som det ser ut idag är det många i Sverige som inte har den rättigheten, som blir utnyttjade, lurade eller bor på gatan, säger hon.

En av dem som förvisats till ett liv på gatan är Mohamed. Han är smal, ögonen ser trötta ut. När han pratar gör han det på det vis personer som förlorat rädslan och livslusten pratar.
En gång förut fanns en annan person i kroppen, en person som trodde på livet, som vågade hoppas på något bättre. Den personen finns inte längre. Den gick förlorad i en värld som aldrig vill ha honom. Han har levt som papperslös i Sverige ett år nu, han var bara 19 år gammal när ett avslag tvingade honom ut på gatan, ut i den mörka natten. För honom är livet som papperslös inget nytt, han har nästan hela sitt liv saknat papper. Redan innan han kom till Europa levde han 13 år utan papper i olika länder.

Den första tiden i Sverige var bra för Mohamed, för första gången på mycket lång tid var han inte papperslös. När han var asylsökande hade han faktiskt rätt att vistas i ett land. Det skulle inte dröja länge innan det ryktes från honom igen. När avslagen kom, när hot om deportation till krig kom, då återvände han till papperslösheten, osäkerheten och rädslan. Där kom drogerna och där kom insikten om att hans liv inte var värt att skyddas.
Sedan han blivit papperslös bodde han på gatan i Stockholm. Han försörjde sig på att städa privatpersoners hem, ett tröttsamt och riskfyllt liv. Ibland hände det att några av dem han städade hos lät honom duscha. Den natten var en sådan natt, han skulle städa en lägenhet och fick i samband med det möjlighet att duscha och byta kläder. Han lämnade sina saker, däribland en bibel, i hallen.
– När de såg bibeln blev de mycket arga, jag hörde hur de pratade upprört utanför badrummet, berättar han.
De var tre som gav sig på honom, de sa att de skulle döda honom, han såg direkt att de menade det. Han tog sin mobil, han var i Sverige, en rättsstat, han sa att han skulle ringa polisen. De skrattade.
– Jag insåg själv först då att jag inte kunde ringa, att de kunde döda mig och ingen skulle bry sig.
Han försökte istället prata med dem, han tog sig närmare balkongdörren, han öppnade den och hoppade ut. När han landade sprang han, det gjorde ont men han fortsatte springa.

På Gränspolisen i Malmö ser man det inte som problematiskt att papperslösa som Mohamed känner att de inte kan kontakta polis när de utsätts för grova brott.
– De har valt det själva, de har valt att ignorera Migrationsdomstolens beslut och då får man problem, säger Leif Fransson, operativt ansvarig för gränspolisen i region Syd.
Det är just till Malmö som Mohamed tog sig efter händelsen i rummet i Stockholm, där han inte längre känner sig trygg. Flytten till Malmö blev på vissa vis ett lyft för honom, han hittade vänner som kunde hjälpa honom. Han fick ett boende och slapp leva på gatan, samtidigt växte övertygelsen om att samhället inte finns till för att skydda honom. Han kom fram till att han var tvungen att hitta sätt att skydda sig själv på. När han i Malmö återigen utsattes för hot ringde han inte polisen, han lämnade inte heller staden, istället tog han saken i egna händer.
– Jag slog sönder hans bil, berättar han.
Han vill inte att andra människor ska kunna göra vad som helst mot honom utan konsekvenser. Det synsättet i kombination med ekonomiska problem har lett honom till ett liv allt längre bort från samhället. Ett liv präglat av hot, våld och droger. Nu lever Mohamed på att sälja droger, själv är han tungt drogberoende och det är inte längre många som vågar hota honom.

Ewa Gun Westford, presstalesperson på Malmöpolisen, ser inget samband mellan avsaknaden av skydd för papperslösa och ökad benägenhet till brott. Istället är hon inne på samma spår som sin kollega på gränspolisen:
– Det är ett val de gör, väljer du att leva som papperslös så utsätter du dig för risker. Vi uppmanar alla att träda fram för sin egen säkerhet, säger hon.
Ingen av de papperslösa som vi har pratat med i detta reportage upplever att de har haft något val. De anser alla att de problem de lämnat i sina hemländer gör det omöjligt att frivilligt lämna Sverige. Enligt dem är deras enda val att på olika sätt hantera de svårigheter som papperslösheten i Sverige innebär.

Mohamed och Hamid heter egentligen något annat. De lever som papperslösa och har valt att vara anonyma.

Hiram Li är frilansjournalist i Malmö.
Sher Akbari och Asad Kohizada har levt som papperslösa i Sverige. De är verksamma i Malmö och har bland annat gjort reportage för afghansk TV.