För drygt två veckor sedan dömdes Maksym Butkevych till 13 års fängelse i en domstol i ryska marionettdelrepubliken Luhansk.
Detta är av allt att döma en ren skenrättegång, riggad för att utmåla Maksym Butkevych som en (krigs)brottsling, men också för att Luhansk-marionetterna och deras herrar i Kreml ska visa vilken sorts ukrainare det finner vara allra värst, värd den sämsta behandlingen.
Och det är Maksym Butkevych, humanist, vänsterinriktad journalist och människorättsförsvarare som befinner sig där.
För drygt ett år sedan, strax innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratade jag med Maksym för första gången. Han befann sig i Kiev, arbetade för en liten NGO som hjälpte flyktingar (främst från de ockuperade områdena Donetsk och Luhansk, men även syrier och afghaner), och drev opinion mot anti-hbtq-attityder i medierna. Han skrev en artikel åt Ordfront magasin om läget.
Så ser vad ryska staten kallar ”en ukrainsk nazist” ut.
Maksym var orolig över krigshotet förstås. Men ville inte tro att Putin kunde vara så galen, så destruktiv. Någon vecka senare talade vi igen: invasionen var ett faktum, Maksym skrev och rapporterade för Ordfront magasin så gott han kunde.
Kriget fortsatte, intensifierades. En månad in tog Maksym: 40+, akademiker, intellektuell, ingen sportig typ, värvning. Han skrev igen i Ordfront magasin efter förra påsken om hur han som pacifist (före detta), kristen och vänster såg det som självklart att med vapen i hand försvara sina landsmän och friheten.
Vi fortsatte vår kontakt och Maksym var alltid vid gott mod: det var spartanskt i fält, men han hade goda kamrater och de litade på sin sak.
I slutet av juni 2022 föll Maksym och hans trupp i rysk fångenskap. Jag fick veta några dygn senare. Då hade alla hans sociala medier-profiler försvunnit, alla våra chatloggar. Någon vecka senare visades Maksym upp på rysk militärTV. Han sa saker han fått tillsagt sig att säga. Han var blåslagen.
Sedan dess har ryska staten gjort ett nummer av att ha fångat Maksym. Han har skiljts ut från de andra tillfångatagna ukrainska soldaterna. Behandlats sämre, svartmålats mera. De visar vilken sorts ukrainare de tycker allra sämst om. Senast då denna parodi på rättegång i Luhansk. Maksym Butkevych döms för påstådda krigsbrott till 13 års fängelse.
Ett upprop för hans frisläppande har startats. Som jag självklart helhjärtat ställer mig bakom, men risken är väl att det bara understryker för Putin och hans hejdukar att de valt rätt person att göra ett exempel av. Och han är ett exempel: på att hela Ukraina ställer sig emot invasionen och ockupationen. Det handlar inte bara om soldathårdingar och högernationalister. Det handlar väldigt mycket om de sorts människor Ryssland hatar mest: de som gjort mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, demokrati, frihet och rättvisa till sin kamp. Den kampen var, och är Maksym Butkevychs.
Jag är övertygad om att han kommer bli fri långt tidigare än 13 år. Inte frisläppt, men fritagen. Domen är en ännu större fars än putinmarionetterna som tillfälligtvis styr i Luhansk. Deras styre kommer inte att bli långvarigt.
Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin
