Årets klimattoppmöte arrangeras i Azerbajdzjan, en av världens mest auktoritära diktaturer. När mötet startar sitter fler än 300 politiska fångar i landets fängelser, civilsamhället är i stort sett nedmonterat och lite tyder på att mänskliga rättigheter prioriteras när världens viktigaste klimatförhandlingar ska ske.
Av Rasmus Canbäck
In på småtimmarna under avslutningsdagen av Cop28 i fjol i Dubai saknades fortfarande förslag om vilket land som skulle stå värd för den 29:e upplagan av FN:s klimattoppmöte 2024. Enligt det roterande schemat mellan fem regioner var det egentligen Östeuropas tur att stå värd men så gott som samtliga intressenter blockerades av Ryssland som ansåg att de stöttade Ukraina i kriget.
Kvar var bara två kandidater: ärkerivalerna Armenien och Azerbajdzjan.
Förhandlingarna pågick länge utan resultat. Armenien ville inte släppa fram Azerbajdzjan som värd i och med landet bara ett par månader tidigare fördrivit över 100 000 armenier från utbrytarregionen Nagorno-Karabach. De senaste årens krig i regionen låg färska i minnet. För Azerbajdzjan var det å sin sida otänkbart att låta Armenien vara värd.. Att ärkerivalen, som Azerbajdzjan precis slagit med militär styrka, skulle få arrangera FN:s
prestigefyllda klimattoppmöte vore en
propagandaförlust.
Sent i förhandlingarna den sjunde december 2023 kom, efter diplomatiska påtryckningar från övriga medlemsstater, särskilt från väst, trots allt beskedet. Azerbajdzjan tilldelas värdskapet för kommande klimattoppmöte. I utbyte mot att landet lade ned sin vetorätt fick Armenien 32 krigsfångar som suttit inlåsta i azerbajdzjanska fängelser sedan kriget i Nagorno-Karabach år 2020.
Ett par veckor senare, den 24 december på president Ilham Alijevs födelsedag, deklarerade densamme att 2025 skulle bli »det gröna året«. Startskottet för planeringsarbetet inför Cop29 inleddes. Värdskapet skulle visa sig vara ett av de mest effektiva propagandaverktyg regimen i Azerbajdzjan tilldelats.
– Man hade kunnat tro att Cop29 åtminstone skulle leda till att regimen pausade förföljelsen i landet. Tvärtom har klimattoppmötet varit en möjliggörare. Det är fler politiska fångar än någonsin i fängelse, säger den azerbajdzjanska aktivisten Emin Huseynov som driver en kampanj för att belysa bristen på mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan inför Cop29.
Mycket står på spel
När världens ledare träffas i Azerbajdzjan är den inhemska politiska situationen inte uppe för diskussion. Klimattoppmötet handlar om just klimat, och inte om hur de mänskliga rättigheterna i stadig takt försämras i landet. Azerbajdzjan har trots det lovat att civilsamhället ska få en betydande roll under mötet. Till synes verkar dock löftet om mötesfrihet begränsas till evenemangsområdet för Cop29, och endast de organisationer med tillstånd får närvara.
I årets frihetsindex av den amerikanska människorättsbevakaren Freedom House gick Azerbajdzjan om Belarus som Europas mest repressiva stat, och antalet politiska fångar nådde i september 320 personer. Det är en ökning med ungefär 100 personer på ett år och 70 sedan Azerbajdzjan tilldelades Cop29.
Dessutom är Azerbajdzjan det tredje värdlandet i ordningen vars ekonomi är knuten till fossila bränslen. Uppemot 90 procent av landets exportintäkter kommer från försäljning av gas och olja. Det går att jämföra med Förenade Arabemiraten, fjolårets värd, där försäljningen utgör omkring 40 procent. För Egypten, som var värd för Cop27, är motsvarande andel runt en fjärdedel av exportintäkterna.
Det är dock mycket som står på spel. Cop29 utgör mellanåret i en treårig process där Förenade Arabemiraten, Azerbajdzjan och värden för Cop30, Brasilien, ofta refereras till som en »trojka«. Uppdraget som gavs i Dubai var att under tre år utarbeta en strategi för att garantera att temperaturökningen inte överstiger 1,5 Celsius till 2050, i enlighet med det så kallade Parisavtalet. I Azerbajdzjan förväntas medlemsländerna att avlägga status för sina förslag.
Inom EU förhandlas förslagen på ministernivå. Gemensamt har man kommit överens om att minska utsläppen med 55 procent fram till 2030. Paketet har fått namnet »Fit For 55«. I dag finns inte mycket som tyder på att EU-staterna kommer lyckas med det, men även om så vore, kritiseras förslaget också för att ha ett för lågt ställt mål för att förhindra temperaturökningen i tillräckligt hög grad.
FIT FOR 55
Inte alla som släpps in… eller ut
Även om Azerbajdzjan under sitt värdskap lovat ett öppet möte där civilsamhällesaktörer ska kunna möta beslutsfattare är det inte säkert att alla som vill delta, kommer att släppas in. Den sista september förlängde Azerbajdzjan covidrestriktionerna i landet, vilket innebär att landgränserna förblir stängda året ut. Det gör att klimataktivister endast kan resa dit genom Bakus internationella flygplats, där visumkrav ställs. Det är en återkommande kritik att stängningen av landgränserna i själva verket handlar om att kontrollera den egna befolkningens rörelsefrihet.
Dessutom är personer med armeniska efternamn boende utanför landet, förbjudna från att åka in i landet. Den armeniske klimataktivisten Arsjak Makichjan är en av dem. Han bor i Tyskland, men är formellt statslös efter att Ryssland dragit tillbaka hans medborgarskap. Han har, trots att han vet att han inte är välkommen i Azerbajdzjan, utmanat visumförbudet inför klimattoppmötet.
– Jag väntar fortfarande på att få mitt visum till Azerbajdzjan. De säger att de ska ha förenklat visumprocessen för att tillgängliggöra klimattoppmötet för klimataktivister att delta, men det verkar inte göra någon skillnad när det kommer till kritan, säger Arsjak Makichjan till Ordfront.
Han är, trots det sannolika personliga inreseförbudet, övertygad om att han kommer att lyckas få genomslag för sina frågor under klimatkonferensen.
– Jag kommer att hitta sätt att bli hörd. Vi kommer att hitta sätt att upplysa omvärlden om den etniska rensningen i Artsach (Nagorno-Karabach på armeniska) och Nachitjevan.
Nachitjevan är en azerbajdzjansk enklav som ligger mellan Armenien och Turkiet. Historiskt hade den en stor armenisk befolkning som dock hamnade på flykt under 1990-talet, ungefär på samma sätt som azerbajdzjaner drevs på flykt från Armenien.
– Utan rättvisa för etniska minoriteter och ursprungsbefolkningar är det knappt möjligt med riktig klimatomställning. Beslutsfattarna står inför valet att gröntvätta diktaturerna eller att förorda fred och rättvisa, avslutar Arsjak Makichjan som syftar på att västvärldens politiker som deltar vid konferensen behöver ta ansvar.
Medan Arsjak Makichjan vill resa till Azerbajdzjan för att belysa repressionen är det andra som försöker fly från den.
När fredsaktivisten Bahruz Samadov greps i slutet av augusti pekades han och hans vänner ut av statskontrollerade medier som en del av ett »armeniskt spionnätverk«. I panik försökte flera av vännerna att lämna landet de följande dagarna, men nekades utresa. I stället tvingas de nu att vittna mot sin vän och har utreseförbud så länge rättegången pågår.
Försök till global vapenvila
Veckorna innan klimattoppmötet startar har flera av de största människorättsorganisationerna släppt tunga rapporter om regimens övergrepp.Till exempel beskriver Human Rights Watch att repressionen ökat det senaste året, och EU-institutioner har stämt in i kritiken.
Den azerbajdzjanska regeringen har dock avfärdat kritiken från utlandet med att det är »interna angelägenheter«, och att det internationella samfundet inte ska lägga sig i pågående rättsprocesser.
Samtidigt fortsätter förberedelsearbetet i Azerbajdzjan. Värdlandet har gjort flera försök att ena deltagarna bakom konferensen, men har inför klimattoppmötet inte fått gehör för något av dem. Ett förslag handlar om att skapa en klimatfond för utvecklingsländer att söka finansiering från, ett annat om att inför en global vapenvila under mötet.
Den brittiske statsvetaren och Azerbajdzjanexperten Laurence Broers har sagt till the Guardian att Azerbajdzjan försöker utnyttja klimatplattformen för egna syften
– Arresteringarna och häktningarna verkar riktas mot alla som har något sorts kritiskt perspektiv inför Cop29. Det är ett megaevent för internationell uppmärksamhet, och en teater för PR-byggande för nationen (Azerbajdzjan), säger Laurence Broers till the Guardian.
Han fortsätter resonera att idén om global vapenvila är motsägelsefull gentemot hur landet agerar kring fredsaktivister och att förslaget rimmar illa med landets eget militära agerande. I september i fjol angrep Azerbajdzjan utbrytarregionen Nagorno-
Karabach i en slutgiltig offensiv, som medförde att den tömdes på sin armeniska befolkning.
– Bortsett från fruktansvärda konsekvenser för mänskliga rättigheter, utgör dessa arresteringar (av fredsaktivister) en djup strategisk dikotomi kring idén om en fredspolis. Azerbajdzjan har själv framhävt Cop29 som en fredsplattform med påståenden om att konflikten är över med Armenien.
Även om azerbajdzjanska företrädare gång på gång upprepat budskapet om att Cop29 är en fredskonferens har landets linje inte fått genomslag i omvärlden.
KONFLIKTEN MELLAN ARMENIEN OCH AZERBAJDZJAN
Färre företag än tidigare
Även om konflikten med Armenien fortsätter och förföljelsen av oliktänkande accelererar har inte Cop29 entydigt varit en propagandaseger för Azerbajdzjan. Enligt tidningen Politico skickar flera länder mindre delegationer än på många år till årets klimattoppmöte. Även Sverige minskar sin delegation gentemot föregående år. Antalet företag som anmält intresse har nästan halverats.
En senior företrädare för den brittiska industrin säger till Politico att branschen inte är imponerad över valet av land. Han poängterar också att kritiken från de två tidigare ordförandeländerna Egypten och Förenade Arabemiraten följer med till Azerbajdzjan. Många är trötta på att klimat ska diskuteras i länder som uppenbart inte är intresserade av frågan, enligt Politico.
Därtill hålls det amerikanska valet bara någon vecka innan klimattoppmötet startar den 11 november. Många tunga intressenter väljer därför att lägga resurser på att analysera vad utfallet av det valet kan innebära för respektive branscher. Donald Trump har också lovat – hotat – att dra sig ur Parisavtalet om han vinner.
Aktivisten Emin Huseynov förstår dynamiken även om han är skeptisk till utfallet.
– Jag var i USA för att hitta samarbetspartners när det var som mest turbulent politiskt i somras. Det visade sig nästan omöjligt att få till möten med någon. Allas uppmärksamhet riktades mot inrikespolitiken, säger Emin Huseynov.
Själv lever han i exil och kommer inte att kunna åka till Azerbajdzjan. För andra civilsamhällesaktörer finns en splittring i hur de väljer att agera. Medan flera organisationer, såsom klimatgranskaren Crude Accountability, uppmanar till bojkott väljer andra att delta i konventionsstaternas egna delegationer. Det är endast ett fåtal organisationer, om ens några, som reser till Baku utanför det officiella arrangemanget. En anledning kan vara att den förenklade visumprocessen endast omfattar officiella deltagare vid Cop29, dvs staters representanter..
Det som är säkert är att få tror att utrymmet för kritiska aktioner mot Azerbajdzjan eller klimatet kommer att tillåtas på andra platser än i evenemangsmontrarna. Väl på plats där är de under värdlandets kontroll. Inte minst genom att Azerbajdzajn säkerställt att alla utländska biståndsorganisationer får rätta sig i ledet på en särskild plats.
Rasmus Canbäck är reporter på reportagesajten Blankspot och författare. Han fick årets pressfrihetspris av Reportrar utan gränser.
KONFLIKTEN MELLAN ARMENIEN OCH AZERBAJDZJAN
Nagorno-Karabach och andra områden längs med en slingrig gräns och vid mängder av stora och små exklaver.
När Sovjetunionen senare föll samman hamnade Armenien och Azerbajdzjan i ett krig där omkring 30 000 människor dödades.
kontroll över stora områden i och kring Nagorno-Karabach och i några gränsområden.
