I februari arbetade journalisten Maksym Butkevych på en MR-organisation. Ett par veckor senare tar han värvning i Ukrainas väpnade styrkor. Rysslands brutala invasion har inte gett honom eller någon ukrainare något val, menar han. De måste försvara sig mot det fascistiska folkmord som tvingats på dem. Här skriver han en betraktelse från fronten i Ukraina, påsken 2022.
Av Maksym Butkevych
När jag börjar skriva den här texten är det påsk i Ukraina. Ukrainska ortodoxa kristna (vare sig de tillhör kyrkan som erkänns av patriarkatet i Konstantinopel eller den som är underkastad den krigsmånglande moskvapatriarken) firar påsk 24 april i år, liksom de ukrainska grek-katolikerna.
Det är också tvåmånadersdagen sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina, 24 februari 2022. För att citera en krigsförbrytare, och rysk propaganda-tevestjärna: »Tillfällighet? Det tror jag knappast?« Självklart är det en tillfällighet – men också tillfälle för mig att reflektera över dessa två gångna månader ur ett personligt perspektiv, som jag oftast inte pratar om offentligt: min tro – och krig. Jag behöver kanske inte påpeka att dessa reflektioner blir väldigt subjektiva, men jag hoppas att de ändå kan berätta någonting om mitt hemland Ukraina i krig.
Min påsk, min enhet
Varje år de senaste åren har jag firat påskmässan – online under pandemin. Men i år missade jag den. Mitt vaktpass började klockan fem på morgonen, så jag behövde få några timmars sömn innan dess.
Min sovsäck placerar sig mycket högt på listan över nya vänskaper jag stiftat de senaste två månaderna, tillsammans med min Kalashnikov som jag måste bära när jag är i tjänst. Jag uppskattar förstås den platta som jag har för att skriva den här texten också.
Jag fick den av kollegor och vänner på det oberoende mediabolaget Hromadske Radio, för att användas till exempel såhär. Sedan fick jag också ett litet tangentbord. Det är alltså inte bara ett verktyg, utan ett konkret bevis på solidaritet för mig. Dessa tre föremål – sovsäck, Kalashnikovkarbin och skrivplatta – kommer direkt efter människor (mina vapenbröder) på listan över nya vänskaper jag knutit sedan den ryska invasionen startade.
Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront
Är du redan medlem? Hör av dig till medlem@ordfront.se
