Det industriella monojordbruket med sina fossila insatsvaror har lagt planeten under traktor och plog. Men jordarna utarmas och koldioxiden pyr. Daniel Berg har hittat permakulturodlingen, det hållbara och faktiskt också effektivare sättet att föda människan.

I flera hundra år åkte brasilianska stadsbor ut i skogen och hämtade blomjord. Jordmånen i den atlantiska regnskogen är inte något vidare rik på mull och näring. Men där finns undantag. Fläckvis utspridda i skogen finner man en ytterst bördig, svart jord som är perfekt för odling och det var denna terra preta som stadsborna sökte upp. Varför den fanns där var länge ett mysterium.

Först på senare tid har forskare börjat inse att denna jord har skapats av människor och är spår efter en intensiv skogsträdgårdscivilisation som fram till 1492 hade framtiden för sig. Forskarna har i dag spårat denna glömda civilisation djupare in i skogen och funnit att det som tidigare trotts vara en orörd vildmark är välplanerade planteringar av fleråriga nyttoväxter: träd, buskar och örter i komplexa ekologiska system. Dessa trädgårdar lever kvar i skogen som spökvittnen till en försvunnen civilisation.
Förstått på detta vis är dagens skövling av Amazonas för monokulturell industriproduktion av biff och soja inte en kamp mellan människan och den vilda naturen. Det är kampen mellan två mycket olika mänskliga produktionssätt i denna skog.

Sädens sötma och segerns beska

Kampen mellan dessa två jordbrukssystem kan i dag te sig osportsligt ojämn. Den storskaliga produktionen av säd segrar varje gång tack vare sin effektivitet, har vi fått lära oss. Men i dag börjar effektiviteten i systemet visa tecken på att avstanna och kampen mot andra system kanske inte är så avgjord som skövlingen av Amazonas verkar ge sken av. Den effektiva segraren kanske varken är så effektiv, eller har segrat. Låt oss titta lite närmare på den.
Vi nyttjar alla vardagligen frukterna av industrijordbrukets effektivitets seger, och även om vi kanske tar den alltför given för att jubla över den, så är den anmärkningsvärd. En bragd. Mänsklighetens största bygge som påverkat både planeten och människoarten dramatiskt.
Det har skapat en demografisk revolution som tagit världens befolkning från en episodiskt svältande miljard kring år 1800 till ofattbara sju miljarder mer välnärda människor i dag. Denna produktionsökning är också grunden för hela den urbana kultur vi älskar. Utan säd, ingen stad, har vi också fått lära oss.
Effektivitet mätt i produktionstillväxt av säd. Många av oss har en grundläggande förståelse för hur denna allt erövrande effektivitet fungerar. Den handlar om alla de fördelar som specialisering i produktionen ger.  Välkänd är Adam Smiths beskrivning av denna process och effekt i 1700-talets manufakturer. När en producent på heltid kan ägna sig åt en mer begränsad arbetsuppgift ökar kunskapen om denna, arbetsmomenten kan analyseras och brytas ner i sina beståndsdelar och standardiseras, i bästa fall också mekaniseras och automatiseras med maskiner.
Den ökade effektiviteten leder till lägre kostnader per producerad enhet. Konkurrensfördelen ger lägre priser för konsumenterna och erövrade marknadsandelar för producenten, som gör det möjligt för den senare att öka omfattningen av sin verksamhet, med påföljande skalfördelar och ytterligare möjligheter till effektivisering av produktionen. De oundvikliga resultaten av denna effektiviseringsprocess är: utkonkurrering av alla andra produktionssätt; en globaliserad handel av standardiserade varor; ständigt sjunkande priser och stigande produktion; en ökning av komplexiteten och kunskapsinsatsen i produktionen.
Det är också viktigt att förstå med vilka medel processen utförts, särskilt under 1900-talet. Segern för industritillverkningen av tyger och metallverktyg kom till genom användningen av fabrikssystemet och mekaniseringen, i sin tur snart beroende av de fossila bränslena som kraftkälla. Segern för industriproduktionen av jordbruksvaror under 1900-talet kom också den huvudsakligen genom massiv användning av fossila bränslen. Utöver bränslet till jordbruksmaskinerna och
vattenpumparna har vi avgörande saker som tillverkningen av konstgödsel från naturgas, och framställningen av bekämpningsmedel för att hålla undan allt utom en enda gröda från att växa på fälten.

Skulden till skogen

Sädens seger, tillverkningsmodell och fossila medel har bakat upp en global brödfest för 2000-talet. Men som Ordfront regelbundet redogjort för under det senaste decenniet har denna industrijordbrukets seger bekostats med en upparbetad gargantua-skuld till de ekologiska och sociala system som i allt högre takt utkonkurrerats på grund av sin »ineffektivitet«. Den kost av säd som världen allt mer kommit att bero av har mer och mer fått en besk, rent av giftig eftersmak.
Kopplingen mellan produktionsökning och fossil resursanvändning har varit benhård under 1900-talet. Inom jordbruket ökade energianvändningen enligt en grov uppskattning från 2006 med 400 procent mellan 1945 och 1994.
Men med den nya teknik som kommit under 2000-talet kan man fråga sig om inte en »de-coupling« kommit till stånd där mer säd kan produceras utan mer olja, gas och kol? Utan allt mer gifter mot insekter, svampar och växter? I Europa växer ju skogarna till och med på de marginella jordar som övergetts på grund av det allt intensivare och effektivare sädesjordbruket.
Har en sådan decoupling med hjälp av kunskap skett?
– Nej.
Det är det korta svaret från Matilda Baraibar, forskare vid Stockholms universitet, som studerar jordbruksexpansionen i Latinamerika under de senaste 30 åren av globalisering. Under denna tid har den internationella jordbruksmarknaden fullständigt exploderat, den har gått från att omsätta 15 miljarder dollar 1990, till 15 biljoner 2014. Bakom den ökade handeln ligger ett tekniskt paket kring inte minst sojaodling, som är tätt förbundet med i lika hög grad ökade fossila insatsvaror.
– Men stirra dig inte blind på de fossila resursernas ökning i takt med produktionen av säd i monokulturer säger Matilda Baraibar. Se på skogsavverkningen.
Det mest avgörande – både för klimatpåverkan och för de värsta miljö- och resurskriserna – är skiftet i landanvändningen från skog till plöjda fält, som den fortsatta tillväxten av det industriella monokultursädesjordbruket bygger på.
– Men denna expansion står inför hårda gränser, förklarar Matilda. Landreserverna globalt är små och används upp mycket fort i dag.

95 procent av Paraguays atlantiska regnskog har till exempel avverkats, och det har skett under de senaste två decennierna. Avskogningen i Indonesien för monokulturell framställning av palmolja håller så hög takt att den mesta regnskogen kan vara borta inom några årtionden.
Kongos skogar ryker i samma takt som den i Amazonas, där avverkningen ökade redan innan Jair Bolsonaro valdes till brasiliansk president och stolt deklarerade att han tänker låta hugga ner regnskogen (han väljer att inte tro på klimatförändringar).
Uppemot fem miljoner hektar skog avverkas netto i det globala Syd varje år. Varje enskilt exempel på avskogning ovan följer en och samma gigantiska trend som visas av syntetiserande forskningsstudier från bland annat Stockholm Resilience Center: Aldrig tidigare har uttömningen av världens naturresurser gått så fort som i dag.
Massutrotningen vår generation genomlever beror huvudsakligen just på skiftet i Syd från skog till de monokulturellt gröna öknar (åkrar) som tar deras plats. Med skogen försvinner artrikedomen och därmed de flesta ekosystemtjänster allt jordbruk är beroende av för sin produktion, effektiv eller inte: Vattenregleringen och reningen, pollineringen, bevarandet av matjorden, upptagningen och lagringen av kol.
Avskogning ger kedjeeffekter. Topptemperaturen vid ytan ökar enormt, upp till 10-11 grader, samtidigt som de lägsta temperaturerna sjunker, skiftningarna över dagen blir mer extrema, skiftningar färre arter klarar. Vindhastigheten ökar, vilket förvärrar erosionen. Avrinningen av regnvatten går fortare, med det ytterligare resultatet att såväl översvämning och torrperioder förvärras, vilket sänker grundvattennivån. Allt detta sammantaget kan förändra vädermönster på regional nivå. Slås flera regionala förändringar samman kan effekterna bli (ytterligare) globala klimatförändringar.