Bland fortsatt pandemi, fortsatt klimatkatastrof, fortsatt vältande av USA ner i autokratins dike, så är väl en svensk höstbudget en sådan pyttehändelse att dess lilla gny knappt hörs bland alla världshändelsevrål. Men jag tänkte stanna vid den ändå, för den är så symtomatisk för var vi befinner oss politiskt idag.
För det som proklameras är: sänkta skatter!
Man undrar: hur, vad och varför? Vad ser de när de tittar på Sverige?
Inte hur klassklyftorna ökar för snart tredje årtiondet i rad, tyvärr. Skillnaden mellan rika och fattiga människor, och rika och fattiga kommuner, och rika och fattiga områden i kommuner ökar. Skillnaden mellan skolor ökar. Skillnaden i livslängd mellan fattiga och rika ökar. Man behöver inte vara statsvetare eller samhällsanalytiker för att se anledningarna. Under samma period har skatterna sänkts. Särskilt för de rika. Skatteuttaget har minskat och minskat. Alltmer pengar samlas hos de allra rikaste kapitalisterna och överklassen. Allt mindre fördelas till samhällets svagare. Färre vårdplatser. Färre lärare. Färre fritidsgårdar. Färre hyresrätter. Större klassklyftor.
Det är vad sänkta skatter ger. Och det är alltså vad den borgarstyrda s-regeringen stolt lovar hösten 2020.
(Och att skattemedel ska slussas direkt tillbaka till kapitalet genom välfärdstjänstkoncernernas vinster. Sverige ska fortsätta vara enda land i världen där kapitalet får göra vinst på skattemedel till skolan.)
Borgaren ser i alla fall något när den tittar på Sverige? Ja, den blir upprörd över brottslighet i utarmade områden. Kan det vara för att de fattiga är muslimer? Kanske. Troligen. Någon annan anledning? Syns inte. Kanske, tänker borgaren, har SD lite rätt ändå?
Vad den heller inte ser, tydligen, är hur klimatkatastrofen tilltar. Trots Greta och allt. Näpp. Syns inte.
En samhällsomfattande omdaning av Sverige borde redan vara igångsatt. Finansierad av välplacerade skatter. Oops där slog den borgerliga blindheten till! Skatterna ska ju sänkas! Så vi kan inte lägga om skogsbruk och lantbruk enligt beprövade naturbruksmetoder som drastiskt skulle påverka nettokoldioxidutsläppen. Nix, går inte. Transportsektorn? Kanske stödja flyget, men inga stora satsningar på spårtrafiken. Bilar? Ja, borgaren vill nog köpa en ny snart. För de sänkta skattepengarna kanske.
Och borgaren glömmer gärna pandemin nu. Den var jobbig. Inte minst för att den visade att sjuk- och äldrevård måste fungera. Och måste få kosta. (Fy!) Att det måste finnas gott om resurser i den, utrymme för det oväntade. Läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal måste vara välbetalda och trygga för att samhället ska stå pall. Äldreboendena måste ha fast anställd personal och mer resurser till vård. Allt detta går tyvärr inte att genomföra för det skulle äventyra det väsentliga och essentiella i svensk politik: att sänka skatterna.
Idioti är det inte. Det är bara så att hela partier sitter i knät på Svenskt näringsliv. De är som olika avdelningar i deras PR-avdelning som tävlar i olika metoder att bäst påverka samhället att SÄNKA SKATTERNA, för att öka företagens vinster.
Om vi ser på USA:s republikaner får vi en vink om vart svensk borgerlighet är på väg. Cyniskt visionslösa ge-pengarna-till-de-rika-partier. Fascism kan komma att slinka in på köpet. Smäll man får ta för att SÄNKA SKATTERNA.

---

Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.