Det pågår just nu en rad förtalsrättegångar i kölvattnet av Metoo-rörelsen, förutom den mest uppmärksammade, Wallin vs Virtanen. Som många har konstaterat ställs sanning mot sanning, ord mot ord och intresse mot intresse. Vem har rätt, och vem ska skyddas, och från vad?
Förtalsrättegångarna symboliserar på något sätt vår samtid. Just nu på många plan frontalkolliderande sanningar mot varandra – från radikalhögern lanseras bilden av Sverige i djup kris, nästan krig. Många i mer putsad höger dras med. Syndabocken blir invandrare. Från mitten manas till sans, Sverige går ju bra. Från en vänster handlar Sverigekrisen om en välfärd trängd av nyliberala privatiseringar och en brutal asylpolitik.
Klimatet? Forskare och en klimatrörelse kräver handling. En stor motopinion motsatsen. Gemensamt för alla dessa sanningskollisioner är att alla parter känner att de andra ljuger. Hur ska vi ta reda på vad som är sant eller inte?
Hittills har vi haft journalistiken. Som kanske i alla fall ljuger lite mindre än någon annan?
»Krigets första offer är sanningen« – men sanningen är förstås under attack långt före något krigsutbrott. Sanningen, lögnen, och allt däremellan är faktorer i nästan varje kamp och konflikt i vår informationstäta samtid. Även om medierna ändras med en hastighet som får apparna att fladdra, så är journalistikens grundpremisser hyfsat fasta.
Något som inte heller ändrats är de stora makternas intresse för att ge sin sanning och irration över journalistik som inte hålls i strama tyglar. I radio intervjuas Kinas sverigeambassadör, som i snirkliga ordalag förklarar att Kinas anklagelser och hot mot svenska medier och journalister i själva verket är ett tillrättaläggande och försvar mot »fake news«. Det ekar av den just nu störste rådbråkaren av sanning, USA:s president Donald Trump, som jonglerar med begreppen på ett nästan postmodernt vis. Ett brott från en tidigare stil från USA:s högst ort (men knappast innehåll – Vita huset och Lögn är gamla kompisar.)
När folket gör uppror mot mulladiktaturen i Iran är det nyhetsförmedling – ja alla medier – det första regimen släcker ner innan de sätter militär på demonstranter. Samma metoder från maktens mördare från Syrien till Chile.
Årets nobelpristagare i litteratur ställer sig mitt i korselden av sanning, lögn, journalistik och litteratur: »Journalistisk litteratur är en elakartad korsning«, säger Peter Handke till Ulrich Greiner i en intervju i Die Zeit (och Aftonbladet) Den enda, enligt uppgift, som årets nobelpristagare i litteratur tänker ge angående priset.
Vilket är synd, inte minst för att det vore spännande att höra mer om hans åsikter om sanning, lögn och journalistik och litteratur. Och förstås, få klara(re) svar på vad han sagt, skrivit och gjort runt krigen på Balkan. Men kanske allt bara är olika sanningar, berättelser som står mot varandra? Eller … litteratur?
Jag kan inte gå med på det.
Allt är möjligtvis berättelser. Men journalistik, som den ska vara, arbetar med liknande premisser som vetenskap. Berättelsen ska vara kontrollerbar. Källor, bevis, vittnesmål. Och i en tid när hela sanningshavet stormar märks att det finns en törst efter denna enkla metods nära samvaro med verkligheten. Under 2019 har vi sett en rad storartade reportageböcker på svenska. Den för Svenska Akademien väl verklighetsnära Klubben av Matilda Gustavsson; kom just, Ordfrontmedarbetaren Joakim Medins Thailandssvenskarna har gjort stort genomslag; Elinor Torps Vi, skuggorna kommer fortsätta vara underlag för ett viktigt samtal om arbetsmarknaden. Och Thord Erikssons Dom som stod kvar, kommer garanterat leva in i 2020, då den humanitära misär han skildrar bara pågår (läs mer på sidan 18). Efter nyår kommer Bernt Hermeles Överlevarna – med ovärderliga och fruktansvärda vittnesmål från Förintelsen (se sidan 24) Gemensamt har dessa verk är att fakta är kollad och kontrollerbar – men också att litteraturens verktyg släpper in läsaren i reporterns tankar, känslor, strategier och bevekelsegrunder. Litterär journalistik. En livskraftig korsning.
Johan Berggren är chefredaktör på Ordfront magasin.
Läs hela artikeln
Som medlem i föreningen Ordfront stödjer du det fria ordet och får det oberoende Ordfront magasin direkt i brevlådan. Du skapar också förutsättningar för föreningens påverkans- och informationsarbete kring mänskliga rättigheter och demokrati.