Med förslag på en hel rad auktoritära övervaknings- och kontrollagar i Sverige står Tidöregeringen på rad. Med dem står Sverigedemokraterna. De som inte är med regeringen, men styr regeringen mer än regeringen. Och de presenterar också SD:s reformer. Informationsplikt. Sverige ska bli ett angivarsamhälle.
För bara några år sedan uttalade sig både nuvarande justitieminister Strömmer och utrikesminister Billström (moderater) mycket ampert mot angiverisamhället. Men nu vill man tvinga lärare, läkare, sjuksköterskor, socialarbetare och bibliotekarier att ange sina elever, patienter och besökare.
Hur personal ska veta att vem som är utan uppehållstillstånd, eller vid vilken grad av misstanke som »informationsplikten« gäller, eller vilket straff som drabbar den som underlåter att »informera« är fortfarande oklart. Utredning väntar.
Lagförslaget låter hemskt. Men låt oss se till intentionen bakom. Inte fördöma det rakt av (som Strömmer eller Billström anno 2018 gör med jämförelser med DDR och Nordkorea). Hvad hvilja gaffatejpsregeringen?
Jo, de hvilja komma åt skuggsamhället, migrationsminister Maria Malmer Stenergards favoritord. Hon använder det vid varje framlagd repressivt reformförslag. Detta är huvudfienden. Ett stort, amorft, destruktivt samhälle bredvid vårat, fullt av ondska och smittsam malignitet.
Låt oss icke rädas, utan titta direkt på denna huvudfiende. Hvad är skuggsamhället? Ser man till hur högerregeringen använder begreppet, faller det sönder i flera delar. En del, den otäckaste, är de kriminella, särskilt de skjutgalna gängen. En annan grupp som räknas till skuggsamhället är asylsökande, som fått avslag men inte går med på att utvisas ur landet utan gömmer sig. En tredje är människor som kommer till Sverige och arbetar utan tillstånd. En fjärde grupp – och denna kan överlappa med tvåan och trean – är människor som bor långvarigt på adresser där de inte är skrivna.
Envar ser att dessa grupper inte nödvändigtvis har med varandra att göra. Förutom att de kan kopplas på något sätt till invandring. Så kan vi konstatera att hela diskursen skuggsamhället är sverigedemokratisk. Invandrare har ju, i realiteten, inte automatiskt med varandra att göra. Men med sverigedemokratisk syn på saken bekämpar man skjutningar med att avvisa barn till länder där de aldrig bott och svartanställningar med att lågstadielärare anger sina elever till gränspolisen. Det är fel. Istället ökas misstänksamheten i samhället, människor stigmatiseras utifrån sina utseenden och ytterligare kilar slås in mellan grupper i Sverige.
De grovt kriminella är några hundra, kanske tusen, och förstås inte representativa för andra generationens invandrare, som är miljoner. Hur de skulle sättas dit genom att en skolbibliotekarie golar ner en mamma som kommer för att låna »Alfons Åberg«?
Den andra gruppen skulle främst drabbas av »informationsplikten«. »De saknar asylskäl« hojtar Vän av Ordnung. Upplysning: »Asylskäl« är inte fakta, utan ändras från regering till regering, från direktiv till direktiv, och inte minst från land. Sverige är till exempel det enda land i EU idag som utvisar folk till Afghanistan. Res från Stockholm till Paris (921 kr) och vips har du »asylskäl«!
Dessa människor är uppenbart desperata. Om de skulle bli angivna vid läkarbesök, skulle de låta bli att gå till läkaren. Här skulle »informationsplikt« bara fördjupa »skuggan« i skuggsamhället.
Grupp tre då? En helt annan grupp igen. Allt från moldaver till mongoler kommer till Sverige lockade av ett system riggat av moderaternas kelgrisar: svenska företag. Folk som reser hit, arbetar hårt, åker hem igen. Ofta blir de lurade på sin lön. De som har tur får lön, en låg som ingen svensk vill jobba för. På sidan 16 berättar fackmannen Pelle Sunvisson om denna grupp, utan vilken till exempel svensk byggsektor skulle stå stilla.
Är det dessa som gaffaregeringen vill komma åt? Knappast. Den är lönsam för svenska företag, och Sverige. Ville man åt den vore det bara att skärpa kontroller på byggen och på restauranger, kontrollera pappren i företagen. Men det gör man inte. Exploatering av denna gästarbetararmé är en accepterad del av det brokiga skuggsamhälle som moderat-Maria så ampert men ineffektivt fäktar emot.
Och grundpåståendet? Att hjälpa människor genom att hämta dem med polis, låsa in dem och skicka dem dit de helst av allt inte vill vara? Är det inte bara för genomskinligt, till och med i denna desinformationens gyllene tidsålder?
Men för all del, låt dem försöka införa »informationsplikt«.
I så fall ser det ut som att den största civila olydnadsaktionen i Sverige sedan demokrati infördes kommer följa. Och då faller efterkrigstidens sannolikt minst kompetenta och mest destruktiva svenska regering.
Johan Berggren
