Invandringen

Invandringen, integrationen, segregationen och invandrarna själva. Om detta har problemförklaringarna kretsat i svensk politik de senaste åren. Sverigedemokraterna har varit mest direkt på, övriga partier mer och mer i trav efter dem i resonemanget, som i korthet lyder: invandringen är skadlig.

När den Sverigedemokratvillkorade borgerliga regeringen så tillträdde hösten 2022 träffades ett avtal: en vision, en programförklaring, under en nattmangling på en konferens på Tidö slott.

Detta avtal målar med tjock och med tunn pensel. Visioner blandas med detalj-önskemål. Mycket kommer från Sverigedemokraternas politik. När det kommer till invandring: asyl, arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, uppehållstillstånd, med mera – kommer det mesta från Sverigedemokraterna.

När denna politik presenterades var Socialdemokraterna inte sena på bollen. Med kritik? Nej. Med medhåll, och indignerade »detta gjorde vi först«-uttalanden. Så låt oss inse, det finns en bred politisk front för att förklara den invandringspolitik som förts för skadlig. Och förändringarna man tänker sig ska få stopp på dessa skadligheter manifesteras i Tidöavtalet. 

Men visioner och önskemål är en sak, verkligheten är en annan. Går det att genomföra Tidöavtalets visioner? Hur? När? Och vad kommer det få för verkliga konsekvenser?

Vi frågade representanter för Flyktinggruppernas Riksråd och Tillsammansskapet hur de tolkar Tidöavtalets reformförslag. Vilken verkan kommer dess reformer få för samhället, och människorna i det?

Vi bad dem förklara i detalj, utan att bespara oss det värsta, för att verkligen fullt förstå vad vi ställs inför. (Tidöavtalet är nämligen, lite likt en IPCC-rapport, så otäckt att man helst inte vill läsa det så noga. Men det bör man förstås.)

Det här är vad de svarade:

Av Kamal El Salim och Sanna Vestin

Reformerna i Tidöavtalet är enligt regeringen ett paradigmskifte i Sveriges migrationspolitik. Så långt håller vi med. Men medan SD och M, KD och L tror att detta skifte kommer leda till något bättre, är vår bestämda uppfattning att detta paradigmskifte inte bara är problematiskt för samhället och katastrofalt för individen.

Vi vill också framhålla att vi ser att förslagen går stick i stäv med de mål som detta paradigmskifte påstås vara till för att uppnå.

Förändringarna kommer att öka segregeringen i Sverige. De kommer skapa ökad otrygghet och ovisshet bland människor. De kommer att göra utanförskapet värre, och befästa och förstärka skuggsamhället.

Vi menar att det går att ifrågasätta om regeringen verkligen är ute efter att förbättra dessa områden, så kontraproduktivt är det som föreslås.

I Tidöavtalet föreslås exempelvis en mycket radikal förändring: permanenta uppehållstillstånd ska göras oåtkomliga för asylsökande. Men man har samtidigt fortfarande inte förklarat om dessa även kommer uteslutas från att bli medborgare. Det är bara en enorm osäkerhetsåtgärd, en strafflag kastad över människor på flykt som vänt sig till Sverige för hjälp. De vill ta bort ett system – men har inte förklarat vad det ska ersättas med.

Därutöver vill Tidöavtalet förändra tillgången till välfärden. Den ska villkoras. Invandrare ska successivt släppas in i den.

Vad vi ser är ett kommande samhälle där människor kan komma att leva i Sverige i många år utan att släppas in i välfärdssamhället eller kunna stabilisera sin tillvaro. Vi ser detta för vad det är: ett system för ökad segregation och utanförskap, knappast det omvända.

I stort hela civilsamhället ställer sig mot Tidöavtalet. Några som motsätter sig Tidöavtalet är Flyktinggruppernas Riksråd (FARR), Förbundet Tillsammansskapet, Etikkommissionen, IMÄI (Ingen människa är illegal), Refugees Welcome Sverige, Kampanjen Håll ihop Sverige, Frivilligorganisationen Agape Göteborg, Musiker mot rasism, Stöttepelaren, Stoppa utvisningarna till Afghanistan, Föreningen Afarvänner i Sverige med flera.

Läs mer om civilsamhällsorganisationernas kommentarer till Tidöavtalet i separat ruta. 

Vi ska här försöka beta av Tidöavtalets alla punkter som rör invandring. Låt oss börja med en av Tidöavtalets radikala reformidéer: anmälningsplikt. Regeringen (och regeringsunderlaget SD) vill införa en plikt för lärare, sjukvårdspersonal och andra att till polisen anmäla elever, vårdtagare och liknande om man misstänker att de inte har korrekt uppehållstillstånd i landet. Detta förslag har mötts av stort motstånd. Mer om detta längre ner.

Andra reformförslag i Tidöavtalet har inte uppmärksammats lika mycket, men några av dem har redan formulerats som lagförslag och skickats på remiss. Ett exempel på en förändring som gått långt redan är att »särskilt ömmande omständigheter« inte kommer kunna ge uppehållstillstånd längre – utan bara »synnerligen ömmande omständigheter«. Formuleringen handlar i grunden om vilka humanitära skäl som kan ge uppehållstillstånd för den som inte kan bevisa förföljelse eller liknande för att man ska få vistas i Sverige. Det är en gradskillnad, men det ska iallafall bli svårare än förut framöver. Och särskild hänsyn ska inte längre tas till barn.

Andra förslag är mer generella: en utredning ska tillsättas våren 2023 för att så långt som möjligt enligt EU-rätten begränsa asylsökandes rättigheter. Målet är att lägga sig »lägst i EU«. Proposition till riksdagen ska presenteras 2026. Det kommer delbetänkanden allt eftersom, men förslagen om Permanenta uppehållstillstånd (PUT) ska genomföras senast våren 2024.

Dessa handlar om att skärpa asylsökandes beviskrav och bevisbörda, begränsa rätten till juridiskt biträde och tolk, ytterligare begränsa rätten till familjeåterförening samt snäva av anhörigkretsen till EU-rättens minimum.

Därutöver ska alla skyddsrelaterade uppehållstillstånd tidsbegränsas och ett nytt system för permanenta uppehållstillstånd (PUT) införas, utifrån skyddsstatus. Över tid handlar det om att »utmönstra« PUT helt.

Att uppehållstillstånd för skyddsbehövande syftar till att bli permanenta har varit praxis i Sverige sedan 1975. Enligt Tidöavtalet ska dock PUT kunna övergå till medborgarskap efter en tidsfrist. Exakt hur detta ska gå till är oklart.

Mottagandevillkoren förändras också. Idag har asylsökande rätt att ordna eget boende (EBO). Det styrs genom en paragraf i lagen om mottagande av asylsökande (LMA-lagen). Tidöavtalet föreslår istället att transitcenter ska byggas där asylsökande ska bo och vistas obligatoriskt medan asylansökan handläggs. Detta förslag innehåller också exempel på vilka tvångsmedel som kan användas för att undvika avvikande, eller om anmälningsplikt i kombination med att ekonomisk ersättning ska dras in för asylsökande som avviker. 

Utredningen ska analysera hur transitcenter använts inom EU och andra jämförbara länder samt hur införandet förhåller sig till svensk grundlag och Europakonventionen. Om alla asylsökande ska bo i »center«, eller förvar, är det troligt att en lägerstruktur behöver byggas upp runtom i landet.

Det är oklart när detta kommer ske, men en pågående utredning (»Utredningen om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten«) ska redovisas augusti 2023. Denna utredning kommer att få tilläggsdirektiv.

Dessutom ska regeringen tillsätta en utredning för att undersöka för- och nackdelar med att låta asylsökande stå för den större delen av kostnaden för sitt eget mottagande genom en fast avgift, och undersöka vilket utrymme för detta som EU-rätten föreskriver. Tidöavtalet innehåller dock ingen skrivning om författningsförslag. Här finns heller ingen tidsangivelse.

Anhöriginvandringen kommer också att förändras. Ett par förslag för att försvåra familjeåterförening finns med redan i samma remiss som nämnts ovan om humanitära skäl. Enligt lagförslagen i remissen ska kraven skärpas för hur varaktigt uppehållstillstånd en anknytningsperson måste ha, att åldersgränsen för makar höjs till 21 år och att alternativt skyddsbehövande inte ska slippa försörjningskravet även om deras anhöriga ansökt inom tre månader.

Att invandrade inte får förena sig med sin familj lär knappast minska deras utanförskap, eller öka deras solidaritet med sitt nya land.

Försörjningskravet vid anhöriginvandring kommer att skärpas genom en senare omgång lagförslag. Dit hör också att försörjningskravet ska gälla även vid förlängning av uppehållstillståndet, såvida den sökande inte själv kommit i varaktig försörjning.Vidare ska personer som fått uppehållstillstånd genom verkställighetshinder inte kunna utgöra anknytningsperson. Vi får därmed en ny kategori invandrade med ännu färre rättigheter än andra.

Dessa inskränkningar går i linje med tidigare lagförslag som försvårar anhöriginvandringen och det blir därmed en klassfråga vem som får, och vem som inte  får, återse nära och kära. Rika individer och familjer gynnas även ytterligare av ett system där asylsökande måste betala ansöknings- och tolkkostnader själva. 

Definitionen av en familj ämnas bli så snäv som EU-rätten och folkrätten tillåter – och DNA-tester ska användas för att styrka släktskap. DNA-tester som redan används i vissa fall, ersätter familjeband med blodsband. Adopterade barn – kanske syskonbarn som blivit föräldralösa i kriget – kan få avslag medan de biologiska syskonen får återförenas med föräldrarna.

Utöver alla dessa försämringar för asylsökande tillkommer en rad skärpningar i villkoren för arbetskraftsinvandring. Bland annat ska det tillsättas en utredning som föreslår att arbetstillstånd endast ska beviljas för arbete med lönenivå motsvarande medianlönen i Sverige, som 2022 var 33 200 kronor i månaden. Eftersom stora grupper av arbetskraftsinvandrare, i till exempel byggbranschen (som är beroende av dessa för att fungera) tjänar långt mindre än så, skulle denna reform kunna ha långtgående konsekvenser – om den efterlevs. Ett troligt scenario är att allt fler ur denna yrkesgrupp drivs att arbeta svart när de kommer till Sverige, något som redan är ett omfattande problem – både för Sverige och de gästarbetare som utnyttjas i svartarbetessektorn.

Regeringen vill även få makten att föreslå att vissa yrkesgrupper undantas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd. Samtidigt vill regeringen kunna bestämma om lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper, vilket har varit ett krav från näringslivet.

Bland förslagen finns även att asylsökandes möjlighet att arbeta utan arbetstillstånd i väntan på beslut (AT-UND) ska begränsas. Något som knappast gynnar integrationen.

Dessa förslag ska ingå i en ny fristående utredning eller i tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring (Ju 2022:11) som beräknas avsluta sitt arbete den 21 juli 2023.

Med andra ord vill Tidöpartierna angripa problemet med att många invandrare (arbetskrafts- som asylsökande) arbetar svart, med att göra det ännu svårare för dem att arbeta vitt.

I Tidöavtalet ingår förslaget att kunskaper i svenska och samhällskunskap ska krävas för att erhålla svenskt medborgarskap. Detta ingår redan i en utredning vars förslag ska läggas fram i proposition till riksdagen, sannolikt mycket snart. Dessutom ska det tillsättas en ny utredning om krav på att ha bott lagligt i Sverige minst åtta år, ytterligare kunskaper om Sveriges samhälle och kultur, därutöver krav på egenförsörjning, skärpta krav på hederligt vandel (som innefattar kontroll av brottslighet inom hela EU), krav på obligatorisk lojalitetsförklaring eller annat ceremoniellt inslag för att komma ifråga för svenskt medborgarskap. 

Utanförskapet ska alltså bekämpas genom att höja ribban för att få vara med innanför.

Till slut ska medborgarskap kunna återkallas för personer med dubbelt medborgarskap som begått systemhotande brottslighet, eller vars medborgarskap beviljats med stöd av oriktiga uppgifter. För detta finns ingen tidsangivelse ännu. Här kan man anmärka att alla personer födda i Iran anses av Iran vara iranska medborgare, även de som bott i Sverige i hela sina liv. Om denna dubbla-medborgarskap-lag kommer gälla dessa, är ännu oklart och outsagt, som så mycket i Tidöavtalet. Men om det kommer att göra det, kommer vi ha en lagstiftning som automatiskt straffar personer födda i Iran hårdare än andra i Sverige.

Tidöpartierna vill vidare att Sverige ska gå i Danmarks fotspår genom att det ska bli svårare att klara sig och vistas i landet. Bekämpa utanförskap genom att skapa mer av den – och göra den värre.

Ett exempel är kvalifikation till välfärden, det vill säga att det inte ska räcka med uppehållstillstånd och folkbokföring för att få tillgång till sociala rättigheter som barnbidrag. En modell ska föreslås för en gradvis kvalificering genom jobb, skatt och permanent och laglig bosättning i Sverige. Samma utredning ska även överväga om det är förenligt med EU-rätten att bara personer som är medborgare i Sverige eller i en annan EES-stat skulle ha rätt till vissa välfärdsförmåner. Det finns ingen tidsangivelse om när detta kan bli verklighet.

I Tidöavtalet ingår också  att motverka och upptäcka »irreguljär migration«, genom  uppdrag till polismyndigheten att stärka arbetet med inre gränskontroller och att prioritera inre utlänningskontroller. Tidigare liknande kampanjer, såsom REVA har lett till att människor, särskilt de som ser ut på sätt som gör att polisen kan anta att de inte tillhör majoritetsbefolkningen, hamnar under ständig misstanke och kontroll. Uppdraget har redan givits till polisen. I polismyndighetens regleringsbrev för 2023 kan vi läsa:

»öka antalet inre utlänningskontroller med åtminstone 25 procent i förhållande till föregående år för att identifiera fler personer som vistas olovligen i Sverige. Vidta åtgärder för att särskilt prioritera verkställighet av beslut om utvisning på grund av brott«.

En annan utredning ska lägga fram förslag om att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel (Riksdagen 18/11/2022). Med bristande vandel avses:

»bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet«. 

Det finns ingen utsatt tid för när detta kan komma att genomföras som lag. En protest som hörts mot förslaget är mot skrivningen att prostitution – som inte är olagligt i Sverige – ska vara orsak till utvisning. Kritiken handlar bland annat om att kvinnor i prostitution i Sverige då skulle dra sig för att kontakta myndigheter för att få hjälp i sin utsatthet.

En utredning ska även tillsättas för att föreslå författningsändringar som möjliggör återkallande av flera slags uppehållstillstånd, också om hur Migrationsverket kan införa metoder för att regelbundet följa upp och återkalla beviljade uppehållstillstånd.

Tidöpartierna vill också utreda om det går att upptäcka automatiskt vilka som inte längre uppfyller kraven och skulle kunna få sina uppehållstillstånd återkallade. Samma utredning ska analysera om det finns fler åtgärder som kan genomföras för att fler flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska förlora sina tillstånd om de ursprungliga skälen för asyl inte längre föreligger. Det finns ingen utsatt tid för när detta ska genomföras. 

Eftersom Tidöavtalet också innehåller att permanenta uppehållstillstånd ska avskaffas kommer allt fler människor som kommit hit på flykt att leva i en otrygghet som aldrig tar slut.

Uppdraget Migrationsverket får handlar om att prioritera sådana återkallanden av uppehållstillstånd som inte kräver nya metoder eller lagändringar. Detta genomfördes genom 2023 års regleringsbrev:

»Migrationsverket ska prioritera ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd. Myndigheten ska i dialog med Regeringskansliet (Justitiedepartementet) ta fram en ändamålsenlig uppföljning för att redovisa resultatet av arbetet.«

Vidare ska Migrationsverket genomföra informationsinsatser om återvandring och finnas där med stödinsatser för återvandring när verket är i kontakt med personer som befinner sig i Sverige med asylrelaterade uppehållstillstånd. Detta har Migrationsverket redan fått direktiv om genom 2023 års regleringsbrev där det står: 

»Det ska ske en ökning av antalet personer som återvandrar till sitt hemland (…)«.

Myndigheten ska också redovisa antalet som fått återvandrings- och resebidrag under året och hur stor ökningen varit jämfört med tidigare år samt en analys avseende de personer som ansökt. Därtill ska en utredning tillsättas för att ta fram förslag på nivåer av stöd som kan användas för att skapa incitament för personer att lämna Sverige.

Tidöpartierna vill kartlägga återvandringsinsatser i andra jämförbara länder, identifiera vilka omständigheter som ska ligga till grund för att komma ifråga för stöd till återvandring och analysera hur svenska myndigheter bättre kan hjälpa den som kommer att beröras av detta med praktiska förberedelser och samordning i anknytningslandet inför återvandringen.

Utredning tillsätts under våren 2023. Lagstiftning och föreslagna åtgärder ska fullföljas under mandatperioden 2022-2026.

Regeringen kommer också att ge tilläggsdirektiv till en pågående utredning, bland annat med att preskriptionstiden förlängs eller avskaffas, det vill säga att asylsökande som fått avslag inte som idag skulle kunna söka på nytt efter fyra år. En sådan reform går emot asylrätten såtillvida att den helt åsidosätter den möjlighet att en ny situation kan ha uppkommit efter ett första avslag. Återreseförbud efter avslag ska också gälla under längre tid, vilket skulle hindra utvisade att senare kunna få uppehållstillstånd i Sverige av andra anledningar än asyl, som för arbete eller studier.

Några av Tidöavtalets mer radikala lagändringsförslag har redan stött på aktivt motstånd i verkligheten. Detta gäller främst den ovan nämnda »informations- och anmälningsplikten« mellan polismyndigheten och andra myndigheter. Såväl fackföreningar som sjuksköterskor protesterar mot förslaget som de menar strider mot deras etiska riktlinjer. En kampanj av vårdpersonal, för vårdpersonal, mot angiveri av papperslösa har startats under namnet »Vi anger inte«. 

Nå, låt oss fortsätta med Tidöavtalets lavin av förslag mot invandring, och invandrare. En utredning som ska redovisas i oktober 2023 väntas föreslå att fingeravtryck ska tas på alla i Sverige som inte är EU-medborgare, och att polisen får omhänderta personer som inte kan uppvisa ID vid anmodan i offentlig miljö.

Detta är en långtgående förändring. Förutom att alla i teorin riskerar få sin personliga integritet invaderad och övervakningssamhället skärps, får vi i praktiken ett samhälle för medborgare A och ett annat samhälle för medborgare B. (Eller, om vi faktiskt skulle genomföra allt Tidöavtalet stipulerar, även kategorierna C och D.)

På vilket sätt skulle detta paradigmskifte vara bra för någon som helst integration? På vilket sätt kan en människa som vill leva sitt liv i Sverige, känna någon som helst trygghet till att bygga ett liv här, bygga en framtid i ett land som aldrig kommer släppa in hen i värmen?

Vi menar att Tidöavtalet kommer att öka segregeringen, skapa otrygghet och ovisshet bland människor, öka utanförskapet och befästa skuggsamhället. Vi som inte accepterar detta kommer under de närmaste åren gång på gång att behöva gå samman för solidaritet och medmänsklighet. Den kampen har redan börjat.

Kamal El Salim
Vice ordförande Tillsammansskapet
Styrelsemedlem FARR
Sanna Vestin
Styrelsemedlem FARR

Läs vad Civilsamhället tycker om Tidös invandringsreformer