En rödgrön-vänsteropposition har slagläge nu när Sverigemoderaterna vansköter välfärd, ekonomi och ekologi i Sverige. Tiden att organisera valseger om två år är NU, menar Gurgîn Bakircioglu.
Den som väntar till dagen efter valdagen i september 2026 med att säga »sörj inte, organisera er« kommer jag att konfrontera. Vi måste börja valrörelsen idag. Börjar vi nu har vi tid att bygga en riktig, starkare opposition. En rörelse som är social, grön och fokuserad på plånboksfrågor med en tydlig fiendebild: Gräddhyllan. Det finns så mycket som måste finansieras och det är ni som sitter på plånkan. De rikas plån- och bankböcker bara sväller och växer år efter år, allt eftersom samhället utarmas, och vanliga människor får det magrare och svårare. Hur kan man misslyckas med att bygga en politisk rörelse med detta som grund?
Ett inspirerande initiativ är det europeiska medborgarinitiativet »Taxing great wealth to finance the ecological and social transition« som i skrivande stund har samlat in 257 000 röster av totalt en miljon för att beskatta enprocentarna och deras stora förmögenheter för att finansiera den gröna och sociala omställningen.
Vi behöver en opposition som kan samlas kring ett eget Tidöavtal, som ett svar på högerns klappjakt på ortengrabbar på högerns repressiva planhalva och med deras språk. Ett manifest som visar att det är nog, som deklarerar att det är Sveriges enprocentare som ska finansiera klimatomställningen. Det är dags att de lär sig svenska värderingar och gör rätt för sig. Det är de snuskigt rika som ska få betala för att öka ekonomisk trygghet för de mest utsatta med reformer som sänker utsläppen nu och på sikt. Ett förebyggande manifest för att bekämpa sofistikerad ekonomisk kriminalitet som ett sätt att bekämpa den grova organiserade brottsligheten i parallella klansamhällen som Djursholm och Skanör-Falsterbo. Det är slut med att bjuda gängkriminella på kaffe och kaka, vi behöver tuffa tag och konkreta åtgärder för att utreda och lagföra ekonomiska brott, stärka upprättelsen för brottsoffer och säkerställa att straffen blir rättvisa.
Ekonomijournalister som Andreas Cer-venka har påpekat att det är amatörer som tar ut lön; Stefan Persson, Schörlingfamiljen och Ax:son-Johnsonfamiljen har inte blivit rika genom att få lön för arbete. De har ärvt pengar som kommit från kapitalvinster: från att äga fastigheter, aktier och mark. Inkomster som gynnas politiskt då de i Sverige slipper förmögenhetsskatt, arvs-skatt, fastighetsskatt och gåvoskatt. De lever nästan skattefritt. Tillverkningen i företagen där de äger aktier sker i låglöneländer. Gapet mellan Hennes&
Mauritz arbetares löner och Stefan Perssons förmögenhet är så galaktiskt bisarr att den knappt går att förstå. Men man behöver inte gå globalt för att hisna inför klyftorna.
Även i Sverige ökar ojämlikheten dramatiskt. De fem rikaste svenskarna äger mer än fem miljoner svenskar tillsammans. 61,5 procent av all förmögenhet som skapats de senaste tio åren har gått till den rikaste procenten, medan de fattigaste hälften av svenskarna inte fått ett öre av vinsterna. Detta är inte en slump eller en naturlag. Det är resultatet av ett politiskt projekt. Ett projekt som vi måste sätta stopp för. Och det kräver tydliga och effektiva motförslag för att mobilisera väljarna.
Den SD-ledda regeringens misslyckanden blir alltmer uppenbara. Vi ser otillräckliga satsningar på vård, skola och omsorg. Vi ser brutna löften till elkunder och ett enögt fokus på bensinpriser som blottlägger total brist på framtidsvisioner. Vi ser en handfallen oförmåga att hantera inflation, klimatkris och ekonomisk ojämlikhet.
Så här ser jag det, i klarspråk: oppo-sitionspartierna måste skärpa sig. S, V och MP är inte samordnade och saknar tydliga förslag. Det bör gå att skörda politiska framgångar i och med regeringens vanstyre och den ekonomiska kräftgången för svenskarna.
Inte minst beror detta på att höger-polarisering har slitit sönder det offentliga samtalet med aggression och fixering vid ämnen som håller ögonen borta från ekonomi och ekologi. Så nu är det av yttersta vikt att oppositionen inte fortsätter att klamra sig fast vid någon gammal politisk hederskodex – populisthögern har lämnat den för länge sedan.
Vi måste idag istället skapa en tydlig fiendebild och en kristallklar agenda. Vi medborgare som vill stoppa Sveriges fall ner i en högermardröm, och inte minst partianslutna i opposition, måste ta initiativet och kräva en opposition som vågar konfrontera och presentera konkreta finansieringskällor för att stödja småbarnsfamiljer och samtidigt visa att Jimmie Åkesson och hans tama M-regering inte bryr sig om de som lever på marginalerna.
Vi måste påminna om hur Kristersson och Åkesson försämrar livet för sjuka och fattiga, och hur Tidöregeringen utförsäkrar cancersjuka samtidigt som de subventionerar lyxliv i Lidingö. Vi behöver ett manifest för ekonomisk rättvisa och klimatsmart politik, med åtgärder mot de som utnyttjat Sverige, där fem personer äger mer än hela befolkningen i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län tillsammans.
Första maj har historiskt sett varit en dag av mobilisering och uppmaning till handling inom arbetarrörelsen. Trots att dess betydelse har minskat, är det fortfarande en viktig plattform för att samla och peppa socialdemokrater och vänsterpartister. Vi har fram till första maj 2026 på oss att formulera en kaxigare opposition, en som kan skapa en kultur bortom den ängsliga, rädda gröna vänstern vi har nu.
Om progressiva lyckas bygga en rörelse med samma budskap som det europeiska uppropet om att strippa de rika på pengar och tydligt visa till vem resurserna ska förflyttas, så är det en konflikt vi kan vinna. Genom att ena arga svenska arbetare med andra utsatta kan vi påminna dem om att vem som helst längre ner i samhällshierarkin kan stå på tur. Höger-politik byggs bäst i samhällen där välfärden monteras ned och de ekonomiska klyft-orna skapar en enda fiendebild: Den svage. Vi måste visa att vi har råd med varandra och att Sverigemoderaterna och övriga partier alltid stödjer de rika men aldrig vanligt folk. Nu kan vi hämta riktiga pengar från riktiga människor, inte skapa pengar ur tomma luften.
Konflikten är perfekt, på ena sidan har vi Fatima och Berit som tar bussen till jobbet i äldreomsorgen och på andra sidan Carl Bennet och Fredrik Lundberg som blir upprörda över sås på slipsen när privat-flyget eller yachten inte klarar oväder.Fem personer som skapar fattigdom, klimat-förändringar och resursbrist ska betala det fulla priset så att arbetarklassen slipper.
Vi har två år på oss att bygga en starkare, modigare och mer sammanhållen oppo-sition med laserfokus på denna svenska guldrusch i Klondike, finansieringskällan som ska få oss ur ett riggat samhälle där sjuka och invandrare tar kostnaderna för de rika. Låt oss använda tiden klokt. För de som fruktar valdagen i september 2026, är tiden att sörja över – och tiden att organisera – nu.
Gurgîn Bakircioglu är journalist och opinionsbildare.
